Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 2-6 oktober 2019

Dags för årets andra resa med SvD accent till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Vårt mottagande på flygplatsen blev mycket chevalereskt, Gilbert, vår chaufför, tog artigt emot oss alla med sin “Chapeau” av och bockade.
Storstilat färdades vi sen ut mot kusten och Arcachon, i en buss som kör staden Agens mycket populära rugbylag, och detta just som Frankrike besegrade USA i Rugby-VM i Japan.

Resan gick först till Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad. De flesta av oss njöt av havssältan i de färska ostronen från med lite vitt vin.

Vår färd gick sedan vidare till hjärtat av Sauternes och anrika familjeägda lilla vingården Chateau Sigalas Rabaud. Med sina 14 ha är den minst av alla “crus classés” från 1885 års klassificering. Lunch vid vit linneduk hägrade för oss alla, och gåslevern gifte sig utmärkt med Sauternes vinet precis som det sagts oss! Äppelkakan var om möjligt ännu godare till.

Efter måltiden bjöds vi även på visning och provsmakning även av det torra vita vinet Demoiselles de Sigalas som nu framställts sedan 2009.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Bland uråldriga flinta-stenar, ca 16 000 år gamla, prövade vi sedan Chateau Terre Villes goda Pecharmant viner under ledning av engelska guiden Susan, som inte visade sig vara gift med gårdens son Pierre som flera av oss hade teorier om! Hon både serverade och diskade sedan så kanske inte så underligt att tankarna gick i den riktningen.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Stilla duggregn föll efter en stund i trädgården Latour Marliac. När vi gick runt dammen väckte den gröna japanska bron igenkänning hos många som varit på besök i Claude Monets trädgård Giverny utanför Paris. Spännande att få se varifrån han gjorde sina beställningar av näckrosor och bambu. Undrar varför hans lotus aldrig blomstrade?

På Domaine Michelet hos Madame Nathalie och Monsieur Jerome med bjöds vi sedan på överdådig fantastiskt tillagad sexrätters-lunch! Tillagad à la Maison och serverade av värdparet själva som bjöd rikligt av sitt goda vin blev vi riktigt bortskämda.

Kaffet som sedan vi intog på torget i medeltida Labastide d’Armagnac var välbehövligt!

Armagnac var nästa smakprov på vår dagordning, på Domaine d’Ognoas skedde denna direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Lokalguiden Gabrielle guidade oss genom park via slottet där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Rolfs födelsedag uppmärksammades med kaffe och “Drottningensbröstchoklad” plus skönsång av Ja må han leva på Maison Francois Miot.

Den lediga eftermiddagen började ändå med gemensam lunch, alla ville gå med när jag bokat bord på restaurant Dauphin så Eva skulle få sin sjötunga Meunière, trevligt! De serverade även mycket goda musslor och gambas.

Under kvällens avskedsmiddag var det så återigen dags för vår dagliga gåslever, flera av er hade även under dagen gjort inköp så att ni skulle klara de närmaste veckorna långt ifrån gåsleverns förlovade land.

Eftersom vi befann oss i landskapet Bearn så var förväntningarna höga på kvällens huvudrätt Tournedos med bearnaise, och trots att pepparsåsen som det istället blev var god så var det ju inte riktigt vad vi sett fram emot. Förhoppningsvis resans enda besvikelse?! (Restaurangägaren har skriftligt framfört sin ursäkt till oss alla via Go Slow Travel.)

Och så blev det dags att säga Au Revoir för denna gång! Mycket välkomna tillbaka till oss på Go Slow Travel; glada, vetgiriga, kunskapsfyllda gäster som ni är vår livsluft!

Önskar er alla en skön avkopplande höst. Suzanne

 

 

 

 

Sicilien med Matmagasinet 8-12 oktober 2019

Så var det dags för vår sjätte resa med Matmagasinet och Maud Onnermark!

Tidig avresa där möte med många kära välbekanta deltagare piggade upp. Efter mellanlandning i München anlände vi i lagom tid till Palermo för att njuta en välsmakande lunch på restaurangen Ai Normanni där vi serverades pannelle och Pasta alla Norma.

Lokalguiden Vincenzo som bott i Sverige tog oss med till de mest kända platserna; det vackra medeltida Palazzo dei Normanni och Cappella Palatina där vi beundrade de glänsande mosaikerna. Även kyrkan La Martorana har en enastående mosaik. Sen blev det en stund för att njuta en läskande dryck i skuggan.

Längst ut på Siciliens västkust reser sig det mäktiga berget San Giuliano på vars topp den lilla byn Erice tronar. Med borgen från 1200-talet och annan medeltida bebyggelse som dekor promenerade vi in i en svunnen tid.

På de smala gatorna syntes vi tydligt. Här fanns mycket fint hantverk, handmålade fat och vävnader t ex.

Det var brant och kurvigt och det hördes några förskräckta utrop men vår chaufför Gaetano körde lugnt och tryggt till Baglio Fontanasalsa där grevinnan Bulgarelli driver en gård där man producerar den finaste, ”gräsligt” god olivolja.

Vi välkomnades av en kvinna med gitarr som sjöng olika sicilianska sånger men också fick oss att delta i uppträdande! Det bjöds på provsmakning innan lunch på den lokala rätten ”balotte”.

Vi befann oss i Val di Marza, det område där starkvinet Marsala är det mest välkända vinet. Vinodling är som så mycket annat en rent antik historia på Sicilien. Namnet Marsala, från arabiska ”marsa-Allah” minner också om stadens läge vid det afrikanska havet där avståndet till Tunisien är som kortast.

På den moderna vingården Cantina Fina togs vi emot av Melania som berättade om de mer torra vinerna och vi fick smaka tre viner. Av de lokala druvorna Grillo, Zibibbo och Nero d’Avola.

Vi avslutar dagen vid kusten där saltet tronar som pyramider i bassängerna vilket blir extra vackert och pittoreskt under solnedgången. Först till museet där guiden Martina tog emot.

Sen promenad längs saltbassängerna till Casa Ettore som är privat och där en härlig buffet av grönsaker och frukt att kombinera med olika sorters salt var uppdukat.

Så var det då dags att ägna oss åt oliver! Vi hade tur med vädret för eftersom olivpressen drivs med solenergi så hade vi inte fått se det om det varit molnigt eller regn. Nu perfekt och trevlig förmiddag där vi plockade oliver direkt från träden. God avsmakning sedan av den olja, Centonze, som även exporteras till Sverige.

Som belöning för det inte alltför tunga arbetet åt vi lunch vid havet. 25 olika antipasti innan couscous och grillade sardiner dukades fram i Marinella di Selinunte.

Vi besökte Segesta som troligen var byggdes av forntidsfolket elymerna. Det vackert belägna templet i dorisk stil byggdes aldrig klart men är inte mindre imponerande för det.

Hos Valerio i Pollina fick vi lära oss hur slowfood-produkten manna utvinns och tillagas. Lunchen var verkligen ”Go Slow” men generös och enligt flera av er den bästa under resan.

Resan avslutades vid havet och den charmiga staden Cefalù, bl.a. känd för sin enorma normandiska katedral. Vi åt en god middag baserad på fisk på restaurangen Lo Scoglio Ubriaco och skålade för ett snart återseende.

Tack för denna gång, alltid lika kul och gott! Arrivederci säger vi från GoSlowTravel och Matmagasinet.

Matresa i norra Italien med Matmagasinet augusti 2018

Lite av ett italienskt gastronomiskt potpurri kan man kalla denna resa med Maud Onnermark som ciceron!

Direkt från Milano Linate flygplats åkte vi med chaufför Denis till Saravezzano där vi mötte Matilda och Ricardo från Matric som arrangerat detta och andra besök. Här fick vi en rundvandring där vi såg glada grisar i olika storlekar. Därefter serverades lunch på goda charkuterier, ostar och ett härligt nybakat bröd!

Resan fortsatte in i den matglada regionen Emilia Romagna men framme i Parma väntade oss istället en kulturell stund med lokalguide Laura. Vi promenerade i den historiska stadskärnan där byggnader från det tidigare hertigdömets styre i ljusröd marmor ger staden en helt unik stämning och atmosfär.

Parma är välmående liten stad som genom sin kvalitativa livsmedelsindustri tryggat sin plats på gourmeters och gourmanders världskarta. Här finns t ex Mutti, kända för sina fina tomater. Francesco Mutti tog själv emot oss och berättade med entusiasm om familjeföretaget när vi åkte ut bland fälten för att se tomatskörden. Två damer i gruppen fick åka skördetröska så det blev helt feminint skördat!

Sen till fabriken; av med smycken och på med skyddskläder! Guidad promenad i fabriken, sen provsmakning av olika tomat-produkter och till sist filmvisning.

En god lunch serverades på den lilla trevliga restaurangen Mulino di Casa Sforza där vi fick tortelli med olika fyllningar och regionens mest kända vin, Lambrusco. Godare än sitt rykte! Vi hann inte bli hungriga innan det var dags för en provsmakning av Granarolo’s ostar och vin som Matric levererat till hotellet i Bologna. Men vi lät oss väl smaka av godsakerna.

Vi besökte Bolognas medeltida centrum där vi såg den stora kyrkan vid Piazza Maggiore och de aristokratiska medeltida tornen Asinelli 100 meter högt och det lutande Garisenda-tornet. Därefter strosade vi genom några av de arkader som slingrar sig ca 40 km runtom i centrum.

Morgonstund har ost i mun och vi är uppe i ottan! Sin kulinariska styrka har Emilia Romagna bland korvar, skinkor och inte minst parmesanosten som ju är världsberömd. I Rio Saliceto besökte vi en caseificio, Fratelli Rossi, där vi på nära håll fick se det hantverk som ligger bakom denna världsberömda ursprungsskyddade ost som vi i Sverige kallar parmesanost. Vi såg allt från kossorna som ger mjölken till färdiga ostar för att sedan smaka på delikatessen.

Resan fortsätta till grannregionen Lombardiet och Lugana di Sirmione. Här började vi med vinprovnings-lunch på den eleganta restaurangen Aquila d’Oro med utsikt över Gardasjön.

Mer vin blev det sedan på vingården Ca dei Frati; mousserande vin och via både vitt och rött når vi fram till dessertvinet Tre Filer.

Vi åkte längs Gardasjön till Desenzano där det var fest på torget när vi gick till vår sista middag.

Tack för denna gång och på återseende hälsar vi, Maud och Lena!

Med Matmaffian på matresa i Emilia Romagna 2017

Vi möttes tidigt på Arlanda den 20 september för att flyga via Köpenhamn där vi träffade ytterligare några resedeltagare på vår matresa. Trots varningar om överbokat flyg så kom vi alla med utan problem och landade enligt tidtabell i Bologna. Vår chaufför Lino visade sig vara trevlig och ägare till bekväm buss som snabbt tog oss in i centrum.

Sol och sensommarvärme mötte oss på vår promenad till ett av Bolognas klassiska bagerier Forno Paolo Atti. Edda charmade oss med sitt stora leende och sin yrkesstolthet. Efter smakprov av det lokala vinet pignoletto och goda kakor gick vi runt hörnet till Tamburini där vi åt en lättare lunch bestående av mortadella, skinka, salami och coppa med gott bröd och vin. Detta med ”lättare” måltid blev inte ledordet för vår matresa….

Dags för besök på Gelato Museum där all möjlig rekvisita visades och berättelser om glassens resa genom århundraden. Inte minst uppskattad var förstås provsmakningen sedan.

Ett obligatoriskt besök i regionen Emilia Romagna är hos en ostmakare, närmare bestämt en som producerar den berömda parmigiano reggiano. Konsortiet 4 Madonne finns sen över femtio år men tidigare byggnaden förstördes i jordbävningen 2012 så här har man en mer modern utrustning. Spännande att få smaka ost av röd ko, vacca rossa, som är dyrare då de ger mindre mjölk och minst 24 mån krävs innan försäljning.

Barilla har 28 fabriker runtom i världen, vi besökte den utanför Parma som är störst i världen. Trots detta fortfarande ett familjeföretag, nu fjärde generationen. Vi utrustades med lämplig klädsel och visades runt i de stora salarna där fotoförbud gällde.

Dags för lunch! Hos Antica Corte Pallavicina bjöds vi på välkomstdrink i källaren där deras specialitet culatello också förvaras innan vi visades in i den elegant dukade restaurangen. Och så gott det smakade! Culatello stagionato 18 mesi, tortelli di arbeta, faraona, dolce di Corte.

Inte en chans att hinna bli hungriga innan nästa gastronomiska besök; Villa San Donnino. Bredvid vinstockar där man precis plockade de sista druvorna presenterade Davide sin fina balsamvinäger och bjöd på smakprov.

Ett trevligt sätt att äta middag är förstås ”hemma hos” och det gjorde vi. Organisationen Cesarine bjuder hem mindre sällskap på middag och lagar traditionell mat. Vår värdinna Luisa pratade inte engelska men var nog så glad och expressiv ändå. Hennes pasta rosette al forno var god och vacker.

Följande dag började med ett mer kulturhistoriskt besök istället för kulturgastronomiskt. Vi åkte till Ravenna och besökte Galla Placidias mausoleum och San Vitale-kyrkan som båda imponerar med glänsande mosaiker.

På Ca de Ven bjöds det på specialiteten piadina direkt från stekplattorna.

Som om vi inte var mätta efter lunchen bjöds det mer än generöst på charkuterier av grisen mora romagnola hos Casa Spadoni! Kanske var det lika bra att jag gick till fel piazza med er på kvällen så att middagen blev lite senare än tänkt?

De flesta valde att ha en dag på egen hand men några entusiaster ville laga egen mat till lunch. Vi mötte Valeria vid marknaden för att göra inköp innan kompanjonen Barbara tog över för att på ett mycket pedagogiskt vis sätta deltagarna i arbete med att göra tre olika sorters pasta med tillhörande sås. (Passatelli in brodo, tortelloni burro e salvia, strozzapreti con prosciutto e limone.)

Efter en ledig eftermiddag möttes vi för en avskedsdrink och sedan promenad till La Posta där vi åt en god avskedsmiddag.

Sista dagen bjöd på sovmorgon och regn efter flera soliga dagar. Vi klarade oss rätt bra ändå för i Dozza, känd för sina muralmålningar, hann solen komma fram igen medan vi åt lite lunch innan en avslutande vinprovning på Enoteca Regionale.

Dags för hemresa efter en härlig matresa i den region som ibland kallas Italiens mage.

Tack för denna gång. På återseende, Arrivederci!

Normandie med Matmagasinet 7 september 2022

Typisk arkitektur i Normandie

Äntligen dags för vår resa till Normandie med Matmagasinet och vår egen Mat-Maud! Tredje gången gillt då vi förstås fick ställa in resan under pandemin.
Många ombokningar av flygtider har det varit men vår utresa gick som den skulle och vi landade utan försening. Till vår lycka var allt bagage med, däremot var den franska bussen parkerad långt från terminalen på gr av ombyggnad. Så vår vänlige chaufför Christophe fick eskortera oss en ganska lång sträcka.  
Första stopp på resan blev sedan Giverny där vi efter lunch besökte impressionistens mästare Claude Monets hus och vackra trädgårdar. Från den japanska bron såg vi de flitigt avbildade näckrosorna.

Under resan till Caen öppnade sig himlen och det blev en hagelskur utan like och temperaturen sjönk från 21 till 16 grader på rekordfart!

Bayeux är en liten stad med en stor sevärdhet. Tapeten med stadens namn är en ca 70 meter långa broderade linnetyg från 1000-talet som livfullt skildrar Wilhelm Erövrarens erövring av England. Slaget vid Hastings år 1066 ses i närmast perfekt bevarade detaljer.

Bayeux
Bayeux-tapeten

Efter lunch träffade vi vår lokalguide Claire som guidade oss längs Invasionskusten. I juni 1944 landsteg de allierade styrkorna på Normandies stränder i ett av Andra världskrigets största och mest avgörande företag. Vi besökte vi den amerikanska krigskyrkogården, Omaha Beach och Pointe du Hoc.

Väderutsikterna inför resan hade visat 90% risk för regn varje dag, men det visade sig vara ”fake news”. Vi klarade oss utan att behöva ta fram regnskydd. Däremot nåddes vi av nyheten att Drottning Elisabeth av England hade avlidit. Detta efter att vi sett den högtidliga nedtagningen av flaggan vid amerikanska kyrkogården.

Pays d’Auge är ett böljande grönt landskap där gamla bondgårdar, pampiga korsvirkeshus och feta svartvitspräckliga kossor syns här och var. Detta är ett smörets, gräddens och ostarnas land. På Graindorge smakade vi Camembert, Pont l’évêque , Neufchâtel och Livarot med ett glas cider.

Innan vi fortsatte till nästa provsmakning gjorde vi ett litet besök i den stora pilgrimskyrkan i Lisieux, tillägnad helgonet Therese. Normandie har blivit världsberömt för sina drycker baserade på äpplen; cider och calvados. På Chateau de Breuil fick vi en visning innan en liten provsmakning. Tjusigt bildspel om processen och ”änglarnas andel” fick vi också.

Det blev en kort promenad i Honfleur där vi beundrade kyrkan Sainte Catherine, Frankrikes största träkyrka, konstruerad av båtbyggare och har formen av en upp-och-nedvänd båt. För nu var det dags för ostronprovning på båten Bar à huitres. Emmanuelle trodde inte vi skulle komma på grund av det dåliga vädret, men det var förstås sol när vi väl steg ombord! Och de flesta av oss njöt av både ostron och vin, några av bara vin.

Rouen är en stor stad men hjärtat kan liknas av en mysig pepparkaksstad med över 800 korsvirkeshus. Här tog vi in på Mercure alldeles vid katedralen. Några av oss hade turen att hinna se ljusspelet på fasaden på kvällen.

Rouen utforskas till fots och det gjorde vi med vår kunnige lokalguide Frederic.
Den magnifika katedralen Notre Dame vittnar om den gotiska periodens glanstid i Normandie. Den gemensamma promenaden avslutades på impressionistmuséet.

Avskedsmiddagen intogs på den klassiska restaurangen La Couronne som har anor från 1300-talet.

Tack för denna gång och på återseende! Au revoir et à bientôt!

Maud Matmagasinet och Lena Go Slow Travel skålar och hoppas på fler resor tillsammans

Mat och öl i Flandern, 1-4 september 2022

Flandern
Kanaler finns det gott om i Flandern.

Dags att resa till Belgien för att prova gott öl, moules frites och choklad! Tidig avgång från Arlanda men trots sommarens larmrapporter så var det lugnt och skönt i terminalerna, likaså flygresan blev lugn.
Efter en kort bussresa senare var vi framme vid Lindemans bryggeri där vi blev väl omhändertagna av Rudi, som först bjöd på gott vatten från den egna källan till oss törstande, vi var ju tillbaka i sommartemperaturer igen, 26 grader.
Men vad släcker törsten bäst? Jo öl förstås, även om vildjäst specialiteten Lambic kanske inte riktigt ska svepas..
Fin rundvandring, och smakprovning även av kriek, både med sura & söta körsbär.

 

Därefter åkte vi in till Bryssel för lunch och stadspromenad i kvarteren runt Grand Place. Solen fortsatte att skina och i Café Novos trädgård blev det förfriskningar innan promenad tillbaka till vårt hotell Novotel Off Grand Place.
På kvällen tre rätters meny med öl-tema på charmiga restaurang Chez Leon, mycket och gott.

Gruppen redo att åka vidare till Antwerpen men tyvärr var Brussels morgontrafik vår chaufför övermäktig och han blev sen. Så småningom fick vi i alla fall en liten rundtur runt det kungliga palatset innan vi gjorde ett fotostopp vid Atomium från världsutställning 1958.
I Antwerpen besökte vi vackra Rubens hus, där han levde och verkade i många år, sen blev det dags för strövtåg och lunch på egen hand.

Besöket på Antwerpens stadsbryggeri De Koninck blev mycket uppskattat, vi provade öl i kombination med skinka, ost och choklad och upptäckte under ledning av vår kunnige guide nya smaker.

Efter en timmes färd västerut var vi sen framme i pittoreska medeltidsstaden Brygge. Vi kom med näppe precis in genom stadsporten och kunde checka in på eleganta Crowne Plaza.
Nationalrätten Moules frites serverades oss senare på kvällen i hotellets restaurang, och en delikat pralin från anrika Neuhaus avslutade sedan kvällens smakupplevelser.

Staden vaknade upp när vi började dagen med fin tur på Brygges kanaler kantade med byggnader från storhetstiden. När vi sen fortsatte vår stadspromenad med lokalguiden Henric var det fullt på gatorna, onekligen en populär utflyktsstad. Vilken tur vi hade som bodde kvar och kunde fortsätta njuta lite mer under den lugna kvällen.
På eftermiddagen besökte vi interaktiva chokladmuseet, ChocoStory, höjdpunkten där var ”tasåmycketnivill” chokladautomaterna.

Middag intogs på familjerestaurangen Vlaminck14 där vi efter ostkroketter till förrätt hade valfria huvudrätter, de flesta valde sjötungan som var mycket god men plats fanns förstås ändå till den utsökta desserten crème brûlée!

En fjärde belgisk stad var kvar att besöka för oss på vår fyradagars resa, och så fin Gent var! Vi började i solskenet på blomstermarknaden Koutermarkt, fortsatte därefter på kanaltur där vi bl a såg de överdådigt utsmyckade tullhusen, vackra gillehus, bostadshus och stadens f d fängelse guidade av trevlige Stephan samtidigt som vi njöt av kaffe och exklusiv belgisk choklad.
Vi behövde inte uppmanas fler gånger att äta dem fort p g a solens varma strålar.

Våra försök att få se Jan van Eycks Gentaltare från 1400-talet i katedralen gick tyvärr inte bra, högmässa och stängt för besök, sen var kön för lång. Vår lunch på uteserveringen på närliggande Bier Central blev desto mer lyckad, en klassisk Waterzoi med kyckling och en ”beer palett” med bl.a. stadens stolthet Amber Ale Gruut blev vår sista gemensamma på resan, därefter bar det av till flygplatsen och incheckningen för vår SAS hemresa till Arlanda gick smidigt. 

Dags att säga Au Revoir eller kanske Tot snel på flamländska, tack för de här dagarna, hoppas vi ses på ny Go Slow Travel resa! Varma hälsningar, Suzanne

Gent