Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 2-6 oktober 2019

Dags för årets andra resa med SvD accent till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Vårt mottagande på flygplatsen blev mycket chevalereskt, Gilbert, vår chaufför, tog artigt emot oss alla med sin “Chapeau” av och bockade.
Storstilat färdades vi sen ut mot kusten och Arcachon, i en buss som kör staden Agens mycket populära rugbylag, och detta just som Frankrike besegrade USA i Rugby-VM i Japan.

Resan gick först till Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad. De flesta av oss njöt av havssältan i de färska ostronen från med lite vitt vin.

Vår färd gick sedan vidare till hjärtat av Sauternes och anrika familjeägda lilla vingården Chateau Sigalas Rabaud. Med sina 14 ha är den minst av alla “crus classés” från 1885 års klassificering. Lunch vid vit linneduk hägrade för oss alla, och gåslevern gifte sig utmärkt med Sauternes vinet precis som det sagts oss! Äppelkakan var om möjligt ännu godare till.

Efter måltiden bjöds vi även på visning och provsmakning även av det torra vita vinet Demoiselles de Sigalas som nu framställts sedan 2009.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Bland uråldriga flinta-stenar, ca 16 000 år gamla, prövade vi sedan Chateau Terre Villes goda Pecharmant viner under ledning av engelska guiden Susan, som inte visade sig vara gift med gårdens son Pierre som flera av oss hade teorier om! Hon både serverade och diskade sedan så kanske inte så underligt att tankarna gick i den riktningen.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Stilla duggregn föll efter en stund i trädgården Latour Marliac. När vi gick runt dammen väckte den gröna japanska bron igenkänning hos många som varit på besök i Claude Monets trädgård Giverny utanför Paris. Spännande att få se varifrån han gjorde sina beställningar av näckrosor och bambu. Undrar varför hans lotus aldrig blomstrade?

På Domaine Michelet hos Madame Nathalie och Monsieur Jerome med bjöds vi sedan på överdådig fantastiskt tillagad sexrätters-lunch! Tillagad à la Maison och serverade av värdparet själva som bjöd rikligt av sitt goda vin blev vi riktigt bortskämda.

Kaffet som sedan vi intog på torget i medeltida Labastide d’Armagnac var välbehövligt!

Armagnac var nästa smakprov på vår dagordning, på Domaine d’Ognoas skedde denna direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Lokalguiden Gabrielle guidade oss genom park via slottet där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Rolfs födelsedag uppmärksammades med kaffe och “Drottningensbröstchoklad” plus skönsång av Ja må han leva på Maison Francois Miot.

Den lediga eftermiddagen började ändå med gemensam lunch, alla ville gå med när jag bokat bord på restaurant Dauphin så Eva skulle få sin sjötunga Meunière, trevligt! De serverade även mycket goda musslor och gambas.

Under kvällens avskedsmiddag var det så återigen dags för vår dagliga gåslever, flera av er hade även under dagen gjort inköp så att ni skulle klara de närmaste veckorna långt ifrån gåsleverns förlovade land.

Eftersom vi befann oss i landskapet Bearn så var förväntningarna höga på kvällens huvudrätt Tournedos med bearnaise, och trots att pepparsåsen som det istället blev var god så var det ju inte riktigt vad vi sett fram emot. Förhoppningsvis resans enda besvikelse?! (Restaurangägaren har skriftligt framfört sin ursäkt till oss alla via Go Slow Travel.)

Och så blev det dags att säga Au Revoir för denna gång! Mycket välkomna tillbaka till oss på Go Slow Travel; glada, vetgiriga, kunskapsfyllda gäster som ni är vår livsluft!

Önskar er alla en skön avkopplande höst. Suzanne

 

 

 

 

Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 18-22 september 2019

Årets resa med SvD accent gick till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Efter mellanlandning på Schiphol i Amsterdam där markpersonalen hade varslat strejk som vi klarade oss undan, kom vi till Bordeaux där solen genast värmde gott.

Chauffören Pascal med sin stora ”rugby-buss” förde oss tryggt genom hela resan med början i Sauternes. Här besökte vi den mindre familjeägda gården Château Sigalas Ribaud där vi bekantade oss närmare med det berömda vinet bl. a Grand Vin årgång 2018 direkt från ekfatet.

Sedan avnjöt vi en lättare men delikat lunch serverades på terrassen.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Vi lämnar sedan det område som Henry Miller en gång skrev ”Dordogne kommer att överleva, precis som drömmarna som när människans själ.”

På allt smalare vägar for vi med vår stora buss till Château Terre Vieille som inte är ett slott utan ett familjeföretag där man gör det goda lokala vinet Pécharmant. Sonen Pierre tog emot och berättade på genuin ”frenglish” om vinerna medan vi åt en god lunch i skuggan av prunkande träd.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Dagen började med blommor i handelsträdgården Latour-Marliac. Näckrosorna stängda när vi kom men öppnade sig alltefter som solen värmde. Impressionisten Claude Monet fascinerades av dessa färggranna vattenblommor och den skriftliga beställningen han gjorde till sin egen trädgård i Giverny fanns att se i det lilla muséet.

Dags att återinträda i Bacchus fotspår då vi nådde familjegården Domaine Michelet där Madame Nathalie tog emot. Nu var det alltför varmt att sitta ute så långbord var dukat inne där vi åt en god lunch och generöst med vin.

Labastide d’Armagnac är en charmerande liten ort med medeltida anor där vi stannade för en fikapaus.

Eftersom dagen hade gått i Go Slow kom vi sent till Domaine d’Ognoas och missade den guidade visningen men Madame låste upp så vi kunde gå in och titta på alambic mm. Sen provsmakning av en armagnac från 2004 och en från 1994 direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Den gladlynta lokalguide Ludivine guidade oss genom park och slottet, där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Efter en ledig eftermiddag så möttes vi igen för att inta avskedsmiddag på en restaurang som såg trist ut men det glömde vi när mat och vin kom in och nivån på samtalet steg!

Sista dagen kom så regnet, men lämpligt nog när vi satt i bussen. Väl framme vid Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad klarnade det upp igen. Här slog vi oss ner vid enkla bord och snart kom Monsieur Eric med vin, ostron och gambas.

Inspiration slog till och en ”spontan” lovsång sjöngs av er till Go Slow Travel vilket fick reseledaren att bli riktigt rörd.

Tack för det och med hopp om återseende!

Champagne, resa med Matmagasinet och Maud 2019

Resan till Paris blev onödigt spännande på grund av att samma dag som vi åkte, den 26 april, började den SAS pilotstrejk som varslats men först nu blev kalla fakta. Mycket tidig morgon var vi på flygplatserna i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn.
Tack vare sms-kontakt hade vi koll på varandra och snart kom besked att GBG och CPH ombokats med Lufthansa via München till Paris. Ankomst kl.17 istället för 10:20 och här fick Maud vara reseledare. Vi andra väntade oroligt på Arlanda där ingen verkade kunna hjälpa oss.

Till slut kom nödlösningen tack vare Resia, vi åkte till Malaga och sedan Paris, något av en omväg! Vi anlände sent på kvällen till Orly och klockan var närmare midnatt när vi väl var på hotellet i Reims.

Nästa morgon samlades hela gänget och vi åkte som planerat till vinmuséet Le Phare de Verzenay där de flesta gick upp i fyrtornet för att se ut över vinstocksklädda kullar.

Ett mycket trevligt besök gjorde vi hos Jessica och Thierry Perrion. När deras goda champagne och lokala delikatesser dukades fram njöt vi i fulla drag. Efter kalla vindar tittade solen fram och som en bonus fick vi smaka på en champagne från 1951! Det var en spännande ny smak.

Eftersom vi hade missat ett champagnehus första dagen gjorde vi ett nu istället, hos Taittinger. Vackra gångar med dekorationer och sedan förstås provsmakning.

Vi som missat välkomstmiddagen träffades och åt tillsammans på restaurangen Côté Cuisine.

Ovanligt kallt för årstiden i Champagne och regnigt så det var bara att klä på sig och ta med paraply för vår stadspromenad i Reims med lokalguiden Anne Marie. Vi avslutade vid katedralen Notre Dame där vår trevlige chaufför Jocelyn hämtade upp oss.

Dags att besöka den by som kallas Champagnens vagga, Hautvillers. Här fick vi en kort visning och presentation av Amélie som berättade om Dom Perignon och visade graven.

Egentligen är Epernay den verkliga champagnehuvudstaden, en liten stad längs med floden Marne. Längs pampiga Avenue de Champagne finner man alla de stora världsberömda champagneproducenterna. Efter lunch, och förstås ett glas champagne,på Le Théâtre gick vi till Champagne Mercier. Här blev det en åktur i ett litet tåg i de kilometerlånga lagringstunnlarna innan det bjöds på champagneprovning. Både lunch och middag under dagen hade naturligtvis inslag av champagne.

Hemresan drabbades också av SAS pilotstrejk men nu visste vi i alla fall om det! Tråkigt förstås att missa flera planerade besök. Istället för kvällsflyg från Paris så måste vi åka på morgonen till Bryssel för att resa med Lufthansa igen via München alternativt Frankfurt till våra slutdestinationer.

Tack all för ert vänliga tålamod och nog hade vi trevligt allt tillsammans på detta äventyr!

Betagande Bretagne – en resa med SvD accent

Så var det äntligen dags för vår första resa till Frankrikes norra kust och det betagande Bretagne! Armor, mellan hav och land, ett område fyllt av legender och traditioner.

Framme i Rennes möttes vi av den sol och värme som höll oss sällskap hela vistelsen men också av en saknad resväska under större delen av vistelsen.
Vår gladlynta chaufför Gisele tog emot och körde oss till Dinan där vi började med besök på det gamla befästa slottet vars anor går tillbaka till 1300-talet.
Guiden Florence charmade oss med sin visning som hade inslag av rollspel!

Under resan till den f d sjörövar-staden St. Malo körde Gisele en speciell väg så att vi fick se tidvattenskraftverket och fördämningen av floden Rance. Under sin storhetstid som hamnstad handlade St. Malo med Indien och den forna glansen syns i unika eleganta hus. Vår livliga lokalguide CoCo berättade kuriosa om den förflutna, samt stoltheten i att bo i det som varit en självständig stad.

Dinan visade sig vara en riktig pärla och vädret lockade till orienteringstur i eftermiddagssolen.

Den 10 september, val i Sverige men då ingen vinnare fanns att rapportera om så tänkte vi inte så mycket på det. Istället åkte vi till en utav Frankrikes mest populära turistdestinationer; Mont San Michel.

Som en liten överraskning åkte vi hästdroska istället för transportbussen fram till den halvö vars historia går tillbaka till år 709 då man grundade en helgedom till ärkeängeln Michael på den klippiga toppen. Det var en imponerande syn vi hade framför oss där det gamla klostret tronade på den konformade klippan mitt den stora tidvattensbukten.

Lunch därefter åt vi uppe vid Point de Grouin som nu vid klart väder bjöd på utsikt ända till Mont Saint-Michel. En perfekt plats för ett gruppfoto!

I Bretagne måste man smaka på ostron och hos Ferme Marine blev det film om ostron, kort visning och provsmakning.

Vi tittade närmare på magnifika ruiner av klostret Abbaye de Beauport med anor från 1200-talet. Ett historiskt monument och ansett som Bretagnes finaste exemplar av religiös arkitektur.

Lunchen hos *kocken Daniel Jaguin var minst sagt uppskattad, allra helst efterrätten kommenterades med vördnad flera gånger därefter.

En kort promenad gjordes längs den spektakulära rosa granitkusten vid Ploumanach, ett naturskyddsområde med unika klippformationer. Dagen avslutades hos Cedric som gör cider på biologiskt odlade äpplen. En man med passion minst sagt! Men vi tyckte bättre om grannens pommeau som han också sålde…

Avskedsmiddagen var glad och uppsluppen så med hopp om återseende säger jag inte adieu, utan au revoir!

Bilresa i Frankrike och Tyskland

Bilresa med Classic Motor igen! Dagen innan avresan var vi alla lite nervösa eftersom LH strejkade just i Frankfurt då. Tack o lov avblåst så vi kom iväg från Frankfurt i tid. Strejken i Frankrike påverkade oss istället för den buss som skulle hämta oss fastnade i köer och var en timme sen så vi tog en fikapaus.

Resans första besök var på Musée National de l’Automobile i Mulhouse med smeknamnet ”Bilarnas Louvren”. Här finns över 100 Bugatti, klassiska tävlingsbilar samt en enorm samling bilar från tidigt 1900-tal.

Dagen avslutas i Colmar vars korsvirkeshus, blomsterprakt och smala gränder i den välbevarade stadskärnan charmade oss alla. På Maison Rouge åt vi en traditionell middag dvs tarte flambee och choucroute.

Vi ägnade en hel dag åt Peugeot, först det fina Musée de l’Aventure i Belle Époque-stil, sedan en tur till den närliggande fabriken där vi fick klä i oss västar och lyda guiden Miriams order om att hålla oss bakom linjerna. Kjol och klänning icke tillåtet!

Strax nedanför bergskedjan Vogesernas sluttning besökte vi en producent av den berömda Munster-osten. Efter en visning fick vi smaka den krämiga, välsmakande och starkt doftande osten. Alla inköp lades i bagageutrymmet för att inte s a s parfymera bussen.

Bilresa med buss:) fortsatte längs den berömda vinvägen, Route des Vins, och som tur var slutade det häftiga regnet lagom tills vi nådde Ribeauvillé. Hos Domaine Sipp hade vi en gemensam vinprovning som var både professionell och generös med sex olika Alsaceviner.

Egentligen skulle vi ha åkte förbi Strasbourg men vår chaufför tyckte att vi skulle se Europaparlamentet så vi åkte in en sväng innan vi tog Europabron över till Tyskland vid Kehl. Dagen avslutades i lilla fina Ludwigsburg där vi tog in på hotell för två nätter.

Stuttgart är en bilarnas stad och vi började med Mercedes-Benz museum med en guidad visning för att beskåda några av mer än 1 500 fascinerande föremål – allt från världens första bil till de senaste forskningsbilarna.

Efter en lunchpaus vid Saluhallen i centrum där det var livligt även utomhus i den varma vårsolen, fortsatte vi till Porsche museum. Förutom en tidsresa genom mer än hundra år omgiven av vackra bilar av ett av världens mest kända sportbilsmärken så är byggnaden i sig en sevärdhet. Materialet är en blandning av stål, betong och glas.

Sista besöket på resan var Motor och Teknik museet i Sinsheim där man har en utställning på över 300 klassiska bilar. Här finns bl.a. den tyska legendaren Opel Super 6 men också lyxiga Rolls Royce. Flera flygplan var uppställda och även om det var kul att få gå in i en Concorde så var det också lite obehagligt med det ordentligt lutande golvet.

Sen var det dags att åka till Frankfurt för slutet på vår bilresa och ta adjö av rese-sällskapet. Tack för denna gång!

Normandie, njutbar resa i september

Glada miner mötte mig på flygplatsen i Paris inför resan till Normandie när ni alla anlände med ett punktligt SAS. Kanske extra leenden berodde på att den förste passageraren ut var Måns Zelmerlöv som just då var listetta i Frankrike!

I vackert sensommarväder njöt vi sedan av blomsterprakten i Claude Monets fina trädgård i Giverny. Bl. a. beundrade vi vackra dahlior.

Vikingaättlingen Vilhelm Erövrarens invasion av Hastings och England kan i viss mån liknas med D-dagen många sekler senare, båda två var krigsoperationer med ofattbart många skepp och människor inblandade. Efter den levandegjorda beskrivningen av landstigningen vid klippbranten Pointe Hoc tog Dominique oss med till amerikanska kyrkogården. Talspråket ”Fyra årstider under en dag” fick vi belägg för här då en regnskur tog vid efter strålande sol.

Vid besöket vid ostronodlingen La Calvadosienne var intresset stort för Brigittes information om ostronets hermafrodit tillvaro och det kommande könsbytet i oktober! ”Kyssen från havet” smakade spännande och gott.

Vi reste in i regionens hjärta, Pays d’Auge, för att njuta av dess specialiteter. Till exempel den starka Livarot som av vissa ostälskare anses vara en av världens bästa. Med lite normandisk cider till förstås.

Uppskattat besök sedan på Château du Breuil där Marlene först visade oss runt de vackra byggnaderna och sedan lät oss provsmaka både calvados, aperitifen pommeau och chutney gjord på calvados.

Sedan åkte vi till den charmiga gamla hamnstaden Honfleur som alltsedan impressionisterna är en populär miljö för konstnärer. Ett härligt eftermiddagslugn infann sig vid makliga promenader bland caféer och butiker.

Rouen är en charmerande flanörvänlig stad vilket vi inte minst kände under stadspromenaden med vår guide i Frederic som imponerade stort med sin berättarförmåga och kunskap. Efter besöket på Musee des Beaux Arts smakade det gott med kaffe och äppeltarte. Promenaden avslutades vid torget Au Vieux Marché där Jeanne d’Arc brändes på bål år 1431.

Avskedsmiddagen serverades på La Couronne som enligt egen utsago är Frankrikes äldsta, en charmig korsvirkesbyggnad vid torget med smala lätt vinda trappor. Att calvados blivit favorit hos fler än en av oss var uppenbart efter middagen. Det skaldade tacktalet som KG bjöd på blev en fin avslutning av kvällen.

Efter en välbehövlig sovmorgon var det skönt att botanisera på söndagsmarknaden innan vi strålade samman igen för att lämna Rouen, Normandie, och bege oss till flygplatsen. Dags att säga hejdå till nya vänner, men vi kanske ses igen? Hälsningar från Suzanne.