Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 2-6 oktober 2019

Dags för årets andra resa med SvD accent till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Vårt mottagande på flygplatsen blev mycket chevalereskt, Gilbert, vår chaufför, tog artigt emot oss alla med sin “Chapeau” av och bockade.
Storstilat färdades vi sen ut mot kusten och Arcachon, i en buss som kör staden Agens mycket populära rugbylag, och detta just som Frankrike besegrade USA i Rugby-VM i Japan.

Resan gick först till Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad. De flesta av oss njöt av havssältan i de färska ostronen från med lite vitt vin.

Vår färd gick sedan vidare till hjärtat av Sauternes och anrika familjeägda lilla vingården Chateau Sigalas Rabaud. Med sina 14 ha är den minst av alla “crus classés” från 1885 års klassificering. Lunch vid vit linneduk hägrade för oss alla, och gåslevern gifte sig utmärkt med Sauternes vinet precis som det sagts oss! Äppelkakan var om möjligt ännu godare till.

Efter måltiden bjöds vi även på visning och provsmakning även av det torra vita vinet Demoiselles de Sigalas som nu framställts sedan 2009.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Bland uråldriga flinta-stenar, ca 16 000 år gamla, prövade vi sedan Chateau Terre Villes goda Pecharmant viner under ledning av engelska guiden Susan, som inte visade sig vara gift med gårdens son Pierre som flera av oss hade teorier om! Hon både serverade och diskade sedan så kanske inte så underligt att tankarna gick i den riktningen.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Stilla duggregn föll efter en stund i trädgården Latour Marliac. När vi gick runt dammen väckte den gröna japanska bron igenkänning hos många som varit på besök i Claude Monets trädgård Giverny utanför Paris. Spännande att få se varifrån han gjorde sina beställningar av näckrosor och bambu. Undrar varför hans lotus aldrig blomstrade?

På Domaine Michelet hos Madame Nathalie och Monsieur Jerome med bjöds vi sedan på överdådig fantastiskt tillagad sexrätters-lunch! Tillagad à la Maison och serverade av värdparet själva som bjöd rikligt av sitt goda vin blev vi riktigt bortskämda.

Kaffet som sedan vi intog på torget i medeltida Labastide d’Armagnac var välbehövligt!

Armagnac var nästa smakprov på vår dagordning, på Domaine d’Ognoas skedde denna direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Lokalguiden Gabrielle guidade oss genom park via slottet där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Rolfs födelsedag uppmärksammades med kaffe och “Drottningensbröstchoklad” plus skönsång av Ja må han leva på Maison Francois Miot.

Den lediga eftermiddagen började ändå med gemensam lunch, alla ville gå med när jag bokat bord på restaurant Dauphin så Eva skulle få sin sjötunga Meunière, trevligt! De serverade även mycket goda musslor och gambas.

Under kvällens avskedsmiddag var det så återigen dags för vår dagliga gåslever, flera av er hade även under dagen gjort inköp så att ni skulle klara de närmaste veckorna långt ifrån gåsleverns förlovade land.

Eftersom vi befann oss i landskapet Bearn så var förväntningarna höga på kvällens huvudrätt Tournedos med bearnaise, och trots att pepparsåsen som det istället blev var god så var det ju inte riktigt vad vi sett fram emot. Förhoppningsvis resans enda besvikelse?! (Restaurangägaren har skriftligt framfört sin ursäkt till oss alla via Go Slow Travel.)

Och så blev det dags att säga Au Revoir för denna gång! Mycket välkomna tillbaka till oss på Go Slow Travel; glada, vetgiriga, kunskapsfyllda gäster som ni är vår livsluft!

Önskar er alla en skön avkopplande höst. Suzanne

 

 

 

 

Normandie med Matmagasinet 7 september 2022

Typisk arkitektur i Normandie

Äntligen dags för vår resa till Normandie med Matmagasinet och vår egen Mat-Maud! Tredje gången gillt då vi förstås fick ställa in resan under pandemin.
Många ombokningar av flygtider har det varit men vår utresa gick som den skulle och vi landade utan försening. Till vår lycka var allt bagage med, däremot var den franska bussen parkerad långt från terminalen på gr av ombyggnad. Så vår vänlige chaufför Christophe fick eskortera oss en ganska lång sträcka.  
Första stopp på resan blev sedan Giverny där vi efter lunch besökte impressionistens mästare Claude Monets hus och vackra trädgårdar. Från den japanska bron såg vi de flitigt avbildade näckrosorna.

Under resan till Caen öppnade sig himlen och det blev en hagelskur utan like och temperaturen sjönk från 21 till 16 grader på rekordfart!

Bayeux är en liten stad med en stor sevärdhet. Tapeten med stadens namn är en ca 70 meter långa broderade linnetyg från 1000-talet som livfullt skildrar Wilhelm Erövrarens erövring av England. Slaget vid Hastings år 1066 ses i närmast perfekt bevarade detaljer.

Bayeux
Bayeux-tapeten

Efter lunch träffade vi vår lokalguide Claire som guidade oss längs Invasionskusten. I juni 1944 landsteg de allierade styrkorna på Normandies stränder i ett av Andra världskrigets största och mest avgörande företag. Vi besökte vi den amerikanska krigskyrkogården, Omaha Beach och Pointe du Hoc.

Väderutsikterna inför resan hade visat 90% risk för regn varje dag, men det visade sig vara ”fake news”. Vi klarade oss utan att behöva ta fram regnskydd. Däremot nåddes vi av nyheten att Drottning Elisabeth av England hade avlidit. Detta efter att vi sett den högtidliga nedtagningen av flaggan vid amerikanska kyrkogården.

Pays d’Auge är ett böljande grönt landskap där gamla bondgårdar, pampiga korsvirkeshus och feta svartvitspräckliga kossor syns här och var. Detta är ett smörets, gräddens och ostarnas land. På Graindorge smakade vi Camembert, Pont l’évêque , Neufchâtel och Livarot med ett glas cider.

Innan vi fortsatte till nästa provsmakning gjorde vi ett litet besök i den stora pilgrimskyrkan i Lisieux, tillägnad helgonet Therese. Normandie har blivit världsberömt för sina drycker baserade på äpplen; cider och calvados. På Chateau de Breuil fick vi en visning innan en liten provsmakning. Tjusigt bildspel om processen och ”änglarnas andel” fick vi också.

Det blev en kort promenad i Honfleur där vi beundrade kyrkan Sainte Catherine, Frankrikes största träkyrka, konstruerad av båtbyggare och har formen av en upp-och-nedvänd båt. För nu var det dags för ostronprovning på båten Bar à huitres. Emmanuelle trodde inte vi skulle komma på grund av det dåliga vädret, men det var förstås sol när vi väl steg ombord! Och de flesta av oss njöt av både ostron och vin, några av bara vin.

Rouen är en stor stad men hjärtat kan liknas av en mysig pepparkaksstad med över 800 korsvirkeshus. Här tog vi in på Mercure alldeles vid katedralen. Några av oss hade turen att hinna se ljusspelet på fasaden på kvällen.

Rouen utforskas till fots och det gjorde vi med vår kunnige lokalguide Frederic.
Den magnifika katedralen Notre Dame vittnar om den gotiska periodens glanstid i Normandie. Den gemensamma promenaden avslutades på impressionistmuséet.

Avskedsmiddagen intogs på den klassiska restaurangen La Couronne som har anor från 1300-talet.

Tack för denna gång och på återseende! Au revoir et à bientôt!

Maud Matmagasinet och Lena Go Slow Travel skålar och hoppas på fler resor tillsammans

Mat och öl i Flandern, 1-4 september 2022

Flandern
Kanaler finns det gott om i Flandern.

Dags att resa till Belgien för att prova gott öl, moules frites och choklad! Tidig avgång från Arlanda men trots sommarens larmrapporter så var det lugnt och skönt i terminalerna, likaså flygresan blev lugn.
Efter en kort bussresa senare var vi framme vid Lindemans bryggeri där vi blev väl omhändertagna av Rudi, som först bjöd på gott vatten från den egna källan till oss törstande, vi var ju tillbaka i sommartemperaturer igen, 26 grader.
Men vad släcker törsten bäst? Jo öl förstås, även om vildjäst specialiteten Lambic kanske inte riktigt ska svepas..
Fin rundvandring, och smakprovning även av kriek, både med sura & söta körsbär.

 

Därefter åkte vi in till Bryssel för lunch och stadspromenad i kvarteren runt Grand Place. Solen fortsatte att skina och i Café Novos trädgård blev det förfriskningar innan promenad tillbaka till vårt hotell Novotel Off Grand Place.
På kvällen tre rätters meny med öl-tema på charmiga restaurang Chez Leon, mycket och gott.

Gruppen redo att åka vidare till Antwerpen men tyvärr var Brussels morgontrafik vår chaufför övermäktig och han blev sen. Så småningom fick vi i alla fall en liten rundtur runt det kungliga palatset innan vi gjorde ett fotostopp vid Atomium från världsutställning 1958.
I Antwerpen besökte vi vackra Rubens hus, där han levde och verkade i många år, sen blev det dags för strövtåg och lunch på egen hand.

Besöket på Antwerpens stadsbryggeri De Koninck blev mycket uppskattat, vi provade öl i kombination med skinka, ost och choklad och upptäckte under ledning av vår kunnige guide nya smaker.

Efter en timmes färd västerut var vi sen framme i pittoreska medeltidsstaden Brygge. Vi kom med näppe precis in genom stadsporten och kunde checka in på eleganta Crowne Plaza.
Nationalrätten Moules frites serverades oss senare på kvällen i hotellets restaurang, och en delikat pralin från anrika Neuhaus avslutade sedan kvällens smakupplevelser.

Staden vaknade upp när vi började dagen med fin tur på Brygges kanaler kantade med byggnader från storhetstiden. När vi sen fortsatte vår stadspromenad med lokalguiden Henric var det fullt på gatorna, onekligen en populär utflyktsstad. Vilken tur vi hade som bodde kvar och kunde fortsätta njuta lite mer under den lugna kvällen.
På eftermiddagen besökte vi interaktiva chokladmuseet, ChocoStory, höjdpunkten där var ”tasåmycketnivill” chokladautomaterna.

Middag intogs på familjerestaurangen Vlaminck14 där vi efter ostkroketter till förrätt hade valfria huvudrätter, de flesta valde sjötungan som var mycket god men plats fanns förstås ändå till den utsökta desserten crème brûlée!

En fjärde belgisk stad var kvar att besöka för oss på vår fyradagars resa, och så fin Gent var! Vi började i solskenet på blomstermarknaden Koutermarkt, fortsatte därefter på kanaltur där vi bl a såg de överdådigt utsmyckade tullhusen, vackra gillehus, bostadshus och stadens f d fängelse guidade av trevlige Stephan samtidigt som vi njöt av kaffe och exklusiv belgisk choklad.
Vi behövde inte uppmanas fler gånger att äta dem fort p g a solens varma strålar.

Våra försök att få se Jan van Eycks Gentaltare från 1400-talet i katedralen gick tyvärr inte bra, högmässa och stängt för besök, sen var kön för lång. Vår lunch på uteserveringen på närliggande Bier Central blev desto mer lyckad, en klassisk Waterzoi med kyckling och en ”beer palett” med bl.a. stadens stolthet Amber Ale Gruut blev vår sista gemensamma på resan, därefter bar det av till flygplatsen och incheckningen för vår SAS hemresa till Arlanda gick smidigt. 

Dags att säga Au Revoir eller kanske Tot snel på flamländska, tack för de här dagarna, hoppas vi ses på ny Go Slow Travel resa! Varma hälsningar, Suzanne

Gent

Vinresa i Piemonte Maj 2022

med Lidingö Vinsällskap

På den här resan var Lars-Martin Grewin vår vinciceron bland Piemontes viner. ”Kungen av italienska viner” som de ofta kallas.
Vi besökte olika vingårdar och provade naturligtvis de mest kända druvorna; Nebbiolo, Barbera och Dolcetto i Barolo och Le Langhe.
Vi var en liten behändig grupp som möttes på Arlanda. Alla hade blommiga ansiktsmasker eftersom det fortfarande var krav på detta i Italien. Fullt med färgstarka Eurovisionsfans med på flyget!

Chauffören Mary tog emot oss i Turin, hennes glada leenden kompenserade hennes bristande kunskaper i engelska. Och hennes körskicklighet var imponerande.

Framme i Alba. Innan första middagen samlades vi på hotellets terrass för lite samkväm och ett glas prosecco.

Sen blev det dags att botanisera bland Piemontes vingårdar. Vi började med Borgogno i Barolo som är ett av de äldsta vinhusen i Piemonte och som alltid räknats till ett av de allra främsta. Visning av unge Stefano innan fick vi provsmaka ”The Youngs” vilket innebär deras Barbera d’Alba Superiore, No Name och en klassisk Barolo.

Nästa vinbesök var inte i en källare utan i en liten by, Ottiglio, där det dukats upp för oss på en innergård. Mycket gott och trevligt! Livio Pavese anses vara en av de mest inflytelserika producenterna i Piemonte och bland annat smakade vi på Cuvee Imperiale Millesimato, Barbera del Monferrato dop och Barbaresco. Speciellt förtjusta blev flera av oss i Montaruccio 2013. Sen tog vi en kort promenad i den vackra omgivningen.

Utanför den lilla staden Monforte d’Alba som ligger omgivet av vinodlingar i vindistriktet Langhe besökte vi vinproducenten Josetta Safirio. Dottern Sara Vezza driver nu gården och hon berättade om viner och familjehistoria. Den smakrika lunchen serverades i skuggan ute på gården. Avslutningsvis en god dessert, bonet, som är en klassiker här. Till den serverades deras grappa som var ovanligt mild.

Efter en kortare bussfärd kom vi till vineriet Bricco Asili som drivs av familjen Ceretto. Här var vi återigen hos en högt ansedd vinproducent. Efter besök i vinkällaren så blev det provsmakning av tre viner i en sal med vacker utsikt över vinlandskapet: Langhe DOC Arneis, Barolo DOCG och Barolo DOCG Brunate.

Mer vingårdsbesök förstås när man befinner sig i Piemonte! Avslutningsvis åkte vi till Borgo Bussio för att smaka på Prunottos viner, deras klassiska Barbaresco och Barolo samt Barolo Bussia.

Avskedsmiddagen på Osteria delle Aie var spännande då vi inte visste vad som skulle serveras för menyn bestäms av ägarinnan efter de råvaror man har. Et blev en positiv överraskning då den ena efter den andra godsaken serverades och magnumflaskor med vin och sedan grappa ställdes fram på borden!

Sista dagen stannade vi i Cannelli vars historiska vinvalv numera är skyddade som kulturarv. Hos Bosca får vi smaka på olika drycker men bäst var deras friska mousserande vin, Asti spumante.

På återseende! Arrivederci!

Pärlor i Bourgogne 4-8 Maj 2022

Så var det äntligen dags för resan till Frankrike och Bourgogne! SAS levererade punktlig ankomst och snart var vi alla på väg mot resans första måltid som intogs på La Petite Ardoise i anrika staden Fontainebleau.
Restaurangen, med ekologisk och närproducerad ambition bjöd på ugnsbakade ägg (från Laveau-gården) med stekt gåslever och frasiga franska frites därtill, desserten var himmelska päron i honung och karamellsås, tror ingen av oss hade sagt nej till ytterligare en portion.
 
Efter kaffet blev det istället en stärkande promenad på 4 minuter till slottet Fontainebleau, hem för många franska kungar, främst ihågkommen kanske Frans I och även ett par kejsare, Napoleon och hans brorson Napoleon III som stod för slottets tjusiga empireinredning. På vackra innergården Cour Carré fanns även ett café, skönt att njuta av utsikten över anlagda dammen stillasittande efter tidig morgon från Sverige.

Vi fortsatte sedan till Auxerre, efter installation på Hotel Normandie sågs vi för promenad till Le Quai och en rustik riklig middag à la Bourgogne med anksallad till förrätt och Jambon Chablisienne till huvudrätt. Citronmarängtårtan slank visst ned den också!

Andra dagens morgon träffade vi vår artige och trevlige chaufför Nelson, som inte bara rattade bussen eminent resten av resan utan även efter några försök klarade av bussens mikrofon, och strax var vi på väg. Fontenayklostret, vackert belägen i dalgång var ett fint besök i stilla ro bland korsgångar, dormitorium och refektorium men var tvättade de sig i avsaknaden av tvättrum?

Vingården Domaine Brocard bjöd på mycket goda Chablis viner till ost och charkuterier men mycket vill ha mer så vi fortsatte till nästa vingård bara ett par minuter bort.
Domaine Clotilde Davenne och ägarinnans son och arvtagare Arnaud bjöd på överdådig vinprovning med 10(!) olika crus, alltifrån Bourgogne Blanc, Chablis, Irancy, Saint Bris och Crémant de Bourgogne. Omöjligt att välja helt enkelt.

I klosterbyn Flavigny- sur-Ozerain bjöds vi på anispastiller och med piffiga små blå plastmössor på huvudet fick vi se den ekocertifierade tillverkningen av dessa klassiska bonbons, veganska redan 1591 ,var de kanske t.o.m. nyttiga?

Vår färd gick vidare till prestigefulla Aloxe-Corton där vi besökte en av områdets små egendomar, Domaine Comte Senard, den fina placeringen åskådliggjord på karta, och fick smaka på både regionens, byappellationen, en Premier Cru och en Coron Grand Cru tillsammans med mycket välsmakande ostar.

I Beaune bjöds det rundvisning på medeltida sjukhuset Hôtel Dieu, i bruk ända till 1971. Vår guide Catherines engelska var dock av det svårförståeliga slaget så på slutet av den timslånga vandringen var vi bara en tapper skara kvar. Belöningen blev en timme i solsken på uteservering eller en stunds fönstershoppande.

Marknaden i Beaune besöktes av några morgonpigga besökte, men även regionhuvudstaden Dijon erbjöd detsamma så efter en stadspromenad med underbart humoristiske och kunnige guiden Guy så blev det lite tid att utforska den. Tanken på lunch ute i den sköna vårsolen var det fler än vi som hade, efter år av covidnedstängningar vaknar nu Frankrike och övriga Europa upp till nytt liv igen. Umgänge står helt enkelt högst på listan, så det blev svårt att hinna med en fransk lunch, alla var vi överens om att där ville vi stannat längre!

Vidare äventyr väntades oss, i det allra finaste vinområdet i Bourgogne (alla vinexperter eniga) Clos Vougeot, hade vi inte bara avsmakning av mycket fina viner på familjevingården Domaine Aermelle et Bernard Rion. Avslutningsvis bjöds det en Clos Vougeot Crand Cru och svärsonen Gregory bjöd då på delikatessen tryffel.lo di Miramare

 

Vår fina gruppbild hann vi också med där, vi ser onekligen både nöjda och glada ut.

På återresan till Beaune besökte vi Cassisium, där vi blev unga charmiga och kunniga guiden Candices första engelska grupp, och inte bara det var värt att fira utan hon fyllde även år så vi klämde i med ” Ja må hon leve”, ännu en ny första upplevelse för henne. Hon bjöd oss sedan på en mängd olika varianter av svartvinbärslikören Cassis som kan njutas på många sätt, mest populärt kanske tillsammans med Bourgogne Aligotée som aperitifen Kir. Så där satt vi i solen och drack drinkar med fåren fridfullt betande bredvid.

Vår sista dag började med en historiskt kort busstur, två minuter bort låg anrika senapstillverkaren Fallot, dags för oss att få prova på klassisk Dijonsenap men också andra härliga smakkombinationer, vissa mer populära än andra hos oss. Vattenkranen fick ibland göra sitt när det blev för starkt. Vår amerikanske guide Joseph, bördig från Minneapolis fick oss med sitt skämtsamma berättande att lyssna uppmärksamt, han förhörde sig om vad vi hette, och när Gun svarade ”Gun” så replikerade han blixtsnabbt till Ing-Marie när det blev hennes tur ”and so you are Bullet then?!” En trevlig gåva med två små burkar fick vi också med oss när det blev dags att resa vidare.

Vårt första mål för dagen var Vezelay med den berömda basilikan. Högt uppe på kullen var den väl synlig för alla århundradens tusentals pilgrimer på deras väg bort till slutmålet Santiago de Compostela. Det blev en tuff vandring upp även i våra dagar men väl värt det. Utsikten var ju magnifik.

Vår Bourgogneresa vore ju inte komplett utan minst en vinprovning per dag, den här gången dock en lite annorlunda sådan. Les Faverelles i pittoreska byn Asquins bjöd på trängsel , gemyt och en genuin känsla av ett hårt arbetande familjeföretag.
Vi fann sedan en fin plats för vår picknick; baguetter, ostar, skinka, oliver, vin och franska jordgubbar dukades upp och stillade vår hunger innan resan upp mot Paris och Charles de Gaulle flygplatsen tog vid. Mil efter mil betade vi av innan söndags och ”efter lovet” köerna utanför Paris nästan blev oss övermäktiga. Men det gick, och det blev dags att skiljas åt för denna gång. På återseende hoppas jag, Suzanne och Go Slow Travel!

Smakrik resa i Friulien april 2022

Då blev det äntligen dags för en resa till regionen Friuli Venezia Giulia, tredje gången gillt efter att ett elakt virus stoppat oss både 2020 och 2021!
 
Reseledare Stefan tog emot på flygplatsen i Venedig och sen gick färden till det familjeägda destilleriet där det bjöds på Italiens älskade digestivo, grappa. Det är ursprungs-skyddat och måste vara destillerat i Italien och av italienska druvskal.
Sedan gjordes ett besök i Aquileia, Antikens hamnstad. Belägen nära lagunen var det ett strategiskt läge vilket gav staden stor betydelse under romartiden. Här finns gott om arkeologiska fynd och den antika basilikans mosaikgolv är fascinerande vackert.

Utflykt till Friuliens huvudstad Trieste vars absoluta storhetstid var 1800-talet som imperiet Österrike-Ungerns enda hamnstad. Trieste var Medelhavets största inkörsport främst för kaffe som fortfarande är speciellt viktigt här, nästan som den dyrbaraste nektar. Så självklart gjordes ett kaffe-stopp efter rundturen med lokalguide Raffaella.

Därefter besök hos en frantoio, dvs. olivoljetillverkare. Lite väl entusiastisk presentation av vin men till slut provades tre olika oljor och en god s k merenda, enklare lunch.
Dagen avslutades med slottsbesök, Castello di Miramare som byggdes av Maximilian av Österrike och ligger vackert vid kusten. Det var snarare den vackra parken som lockade då det inomhus var mindre intressant.

Udine är en charmig stad med ett rikligt vittnesbörd från då den lydde under det venetianska hertigdömet under 1400-talet. Men det var ont om tid så det blev en kort tur denna gång.

Parmas främste konkurrent beträffande välsmakande skinka är San Daniele del Friuli. Under besök hos Casa del Prosciutto berättade de om hur traditionell produktion går till, och sen serverades generöst med skinka, grönsaker i marinad och olja, samt ostar och vin!

Sen var det dags för sparrisfestival, eller inte? Allt var stängt vid ankomsten och det var tomt. Men skam den som ger sig, Stefan insisterade och lyckades hitta personer på plats. Dessa volontärer kunde inte låta besökare från det avlägsna ande Sverige bli besvikna så de engagerade sig! Tält öppnade, öl serverades och sparrisen kokades enkom för vår grupp. Så gott den vita mjälla sparrisen smakade i solen sen!

Den lilla charmerande staden Cividale del Friuli har målade husfasader och var områdets huvudstad under medeltiden. Under promenaden såg vi det medeltida “Djävulens bro” och ett langobardiskt tempel från 700-talet, ett religiöst monument vars ursprung är höljt i dunkel, utnämnt som världsarv av UNESCO.

Zona Collio är ett område som en gång tillhörde det tysk-romerska riket men som nu ligger både i Italien och i Slovenien. Här besökte vi slottet Spessa och fick smaka på flera av Collios viner.

På lantgården Ronchi Sant Egidio avnjöts en välsmakande lunch baserad på gårdens egna produkter.

Go Slow Travel och Stefan tackar för denna gång och önskar en trevlig hemresa!