Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 2-6 oktober 2019

Dags för årets andra resa med SvD accent till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Vårt mottagande på flygplatsen blev mycket chevalereskt, Gilbert, vår chaufför, tog artigt emot oss alla med sin ”Chapeau” av och bockade.
Storstilat färdades vi sen ut mot kusten och Arcachon, i en buss som kör staden Agens mycket populära rugbylag, och detta just som Frankrike besegrade USA i Rugby-VM i Japan.

Resan gick först till Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad. De flesta av oss njöt av havssältan i de färska ostronen från med lite vitt vin.

Vår färd gick sedan vidare till hjärtat av Sauternes och anrika familjeägda lilla vingården Chateau Sigalas Rabaud. Med sina 14 ha är den minst av alla ”crus classés” från 1885 års klassificering. Lunch vid vit linneduk hägrade för oss alla, och gåslevern gifte sig utmärkt med Sauternes vinet precis som det sagts oss! Äppelkakan var om möjligt ännu godare till.

Efter måltiden bjöds vi även på visning och provsmakning även av det torra vita vinet Demoiselles de Sigalas som nu framställts sedan 2009.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Bland uråldriga flinta-stenar, ca 16 000 år gamla, prövade vi sedan Chateau Terre Villes goda Pecharmant viner under ledning av engelska guiden Susan, som inte visade sig vara gift med gårdens son Pierre som flera av oss hade teorier om! Hon både serverade och diskade sedan så kanske inte så underligt att tankarna gick i den riktningen.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Stilla duggregn föll efter en stund i trädgården Latour Marliac. När vi gick runt dammen väckte den gröna japanska bron igenkänning hos många som varit på besök i Claude Monets trädgård Giverny utanför Paris. Spännande att få se varifrån han gjorde sina beställningar av näckrosor och bambu. Undrar varför hans lotus aldrig blomstrade?

På Domaine Michelet hos Madame Nathalie och Monsieur Jerome med bjöds vi sedan på överdådig fantastiskt tillagad sexrätters-lunch! Tillagad à la Maison och serverade av värdparet själva som bjöd rikligt av sitt goda vin blev vi riktigt bortskämda.

Kaffet som sedan vi intog på torget i medeltida Labastide d’Armagnac var välbehövligt!

Armagnac var nästa smakprov på vår dagordning, på Domaine d’Ognoas skedde denna direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Lokalguiden Gabrielle guidade oss genom park via slottet där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Rolfs födelsedag uppmärksammades med kaffe och ”Drottningensbröstchoklad” plus skönsång av Ja må han leva på Maison Francois Miot.

Den lediga eftermiddagen började ändå med gemensam lunch, alla ville gå med när jag bokat bord på restaurant Dauphin så Eva skulle få sin sjötunga Meunière, trevligt! De serverade även mycket goda musslor och gambas.

Under kvällens avskedsmiddag var det så återigen dags för vår dagliga gåslever, flera av er hade även under dagen gjort inköp så att ni skulle klara de närmaste veckorna långt ifrån gåsleverns förlovade land.

Eftersom vi befann oss i landskapet Bearn så var förväntningarna höga på kvällens huvudrätt Tournedos med bearnaise, och trots att pepparsåsen som det istället blev var god så var det ju inte riktigt vad vi sett fram emot. Förhoppningsvis resans enda besvikelse?! (Restaurangägaren har skriftligt framfört sin ursäkt till oss alla via Go Slow Travel.)

Och så blev det dags att säga Au Revoir för denna gång! Mycket välkomna tillbaka till oss på Go Slow Travel; glada, vetgiriga, kunskapsfyllda gäster som ni är vår livsluft!

Önskar er alla en skön avkopplande höst. Suzanne

 

 

 

 

Pärlor i Bourgogne 4-8 Maj 2022

Så var det äntligen dags för resan till Frankrike och Bourgogne! SAS levererade punktlig ankomst och snart var vi alla på väg mot resans första måltid som intogs på La Petite Ardoise i anrika staden Fontainebleau.
Restaurangen, med ekologisk och närproducerad ambition bjöd på ugnsbakade ägg (från Laveau-gården) med stekt gåslever och frasiga franska frites därtill, desserten var himmelska päron i honung och karamellsås, tror ingen av oss hade sagt nej till ytterligare en portion.
 
Efter kaffet blev det istället en stärkande promenad på 4 minuter till slottet Fontainebleau, hem för många franska kungar, främst ihågkommen kanske Frans I och även ett par kejsare, Napoleon och hans brorson Napoleon III som stod för slottets tjusiga empireinredning. På vackra innergården Cour Carré fanns även ett café, skönt att njuta av utsikten över anlagda dammen stillasittande efter tidig morgon från Sverige.

Vi fortsatte sedan till Auxerre, efter installation på Hotel Normandie sågs vi för promenad till Le Quai och en rustik riklig middag à la Bourgogne med anksallad till förrätt och Jambon Chablisienne till huvudrätt. Citronmarängtårtan slank visst ned den också!

Andra dagens morgon träffade vi vår artige och trevlige chaufför Nelson, som inte bara rattade bussen eminent resten av resan utan även efter några försök klarade av bussens mikrofon, och strax var vi på väg. Fontenayklostret, vackert belägen i dalgång var ett fint besök i stilla ro bland korsgångar, dormitorium och refektorium men var tvättade de sig i avsaknaden av tvättrum?

Vingården Domaine Brocard bjöd på mycket goda Chablis viner till ost och charkuterier men mycket vill ha mer så vi fortsatte till nästa vingård bara ett par minuter bort.
Domaine Clotilde Davenne och ägarinnans son och arvtagare Arnaud bjöd på överdådig vinprovning med 10(!) olika crus, alltifrån Bourgogne Blanc, Chablis, Irancy, Saint Bris och Crémant de Bourgogne. Omöjligt att välja helt enkelt.

I klosterbyn Flavigny- sur-Ozerain bjöds vi på anispastiller och med piffiga små blå plastmössor på huvudet fick vi se den ekocertifierade tillverkningen av dessa klassiska bonbons, veganska redan 1591 ,var de kanske t.o.m. nyttiga?

Vår färd gick vidare till prestigefulla Aloxe-Corton där vi besökte en av områdets små egendomar, Domaine Comte Senard, den fina placeringen åskådliggjord på karta, och fick smaka på både regionens, byappellationen, en Premier Cru och en Coron Grand Cru tillsammans med mycket välsmakande ostar.

I Beaune bjöds det rundvisning på medeltida sjukhuset Hôtel Dieu, i bruk ända till 1971. Vår guide Catherines engelska var dock av det svårförståeliga slaget så på slutet av den timslånga vandringen var vi bara en tapper skara kvar. Belöningen blev en timme i solsken på uteservering eller en stunds fönstershoppande.

Marknaden i Beaune besöktes av några morgonpigga besökte, men även regionhuvudstaden Dijon erbjöd detsamma så efter en stadspromenad med underbart humoristiske och kunnige guiden Guy så blev det lite tid att utforska den. Tanken på lunch ute i den sköna vårsolen var det fler än vi som hade, efter år av covidnedstängningar vaknar nu Frankrike och övriga Europa upp till nytt liv igen. Umgänge står helt enkelt högst på listan, så det blev svårt att hinna med en fransk lunch, alla var vi överens om att där ville vi stannat längre!

Vidare äventyr väntades oss, i det allra finaste vinområdet i Bourgogne (alla vinexperter eniga) Clos Vougeot, hade vi inte bara avsmakning av mycket fina viner på familjevingården Domaine Aermelle et Bernard Rion. Avslutningsvis bjöds det en Clos Vougeot Crand Cru och svärsonen Gregory bjöd då på delikatessen tryffel.lo di Miramare

 

Vår fina gruppbild hann vi också med där, vi ser onekligen både nöjda och glada ut.

På återresan till Beaune besökte vi Cassisium, där vi blev unga charmiga och kunniga guiden Candices första engelska grupp, och inte bara det var värt att fira utan hon fyllde även år så vi klämde i med ” Ja må hon leve”, ännu en ny första upplevelse för henne. Hon bjöd oss sedan på en mängd olika varianter av svartvinbärslikören Cassis som kan njutas på många sätt, mest populärt kanske tillsammans med Bourgogne Aligotée som aperitifen Kir. Så där satt vi i solen och drack drinkar med fåren fridfullt betande bredvid.

Vår sista dag började med en historiskt kort busstur, två minuter bort låg anrika senapstillverkaren Fallot, dags för oss att få prova på klassisk Dijonsenap men också andra härliga smakkombinationer, vissa mer populära än andra hos oss. Vattenkranen fick ibland göra sitt när det blev för starkt. Vår amerikanske guide Joseph, bördig från Minneapolis fick oss med sitt skämtsamma berättande att lyssna uppmärksamt, han förhörde sig om vad vi hette, och när Gun svarade ”Gun” så replikerade han blixtsnabbt till Ing-Marie när det blev hennes tur ”and so you are Bullet then?!” En trevlig gåva med två små burkar fick vi också med oss när det blev dags att resa vidare.

Vårt första mål för dagen var Vezelay med den berömda basilikan. Högt uppe på kullen var den väl synlig för alla århundradens tusentals pilgrimer på deras väg bort till slutmålet Santiago de Compostela. Det blev en tuff vandring upp även i våra dagar men väl värt det. Utsikten var ju magnifik.

Vår Bourgogneresa vore ju inte komplett utan minst en vinprovning per dag, den här gången dock en lite annorlunda sådan. Les Faverelles i pittoreska byn Asquins bjöd på trängsel , gemyt och en genuin känsla av ett hårt arbetande familjeföretag.
Vi fann sedan en fin plats för vår picknick; baguetter, ostar, skinka, oliver, vin och franska jordgubbar dukades upp och stillade vår hunger innan resan upp mot Paris och Charles de Gaulle flygplatsen tog vid. Mil efter mil betade vi av innan söndags och ”efter lovet” köerna utanför Paris nästan blev oss övermäktiga. Men det gick, och det blev dags att skiljas åt för denna gång. På återseende hoppas jag, Suzanne och Go Slow Travel!

Smakrik resa i Friulien april 2022

Då blev det äntligen dags för en resa till regionen Friuli Venezia Giulia, tredje gången gillt efter att ett elakt virus stoppat oss både 2020 och 2021!
 
Reseledare Stefan tog emot på flygplatsen i Venedig och sen gick färden till det familjeägda destilleriet där det bjöds på Italiens älskade digestivo, grappa. Det är ursprungs-skyddat och måste vara destillerat i Italien och av italienska druvskal.
Sedan gjordes ett besök i Aquileia, Antikens hamnstad. Belägen nära lagunen var det ett strategiskt läge vilket gav staden stor betydelse under romartiden. Här finns gott om arkeologiska fynd och den antika basilikans mosaikgolv är fascinerande vackert.

Utflykt till Friuliens huvudstad Trieste vars absoluta storhetstid var 1800-talet som imperiet Österrike-Ungerns enda hamnstad. Trieste var Medelhavets största inkörsport främst för kaffe som fortfarande är speciellt viktigt här, nästan som den dyrbaraste nektar. Så självklart gjordes ett kaffe-stopp efter rundturen med lokalguide Raffaella.

Därefter besök hos en frantoio, dvs. olivoljetillverkare. Lite väl entusiastisk presentation av vin men till slut provades tre olika oljor och en god s k merenda, enklare lunch.
Dagen avslutades med slottsbesök, Castello di Miramare som byggdes av Maximilian av Österrike och ligger vackert vid kusten. Det var snarare den vackra parken som lockade då det inomhus var mindre intressant.

Udine är en charmig stad med ett rikligt vittnesbörd från då den lydde under det venetianska hertigdömet under 1400-talet. Men det var ont om tid så det blev en kort tur denna gång.

Parmas främste konkurrent beträffande välsmakande skinka är San Daniele del Friuli. Under besök hos Casa del Prosciutto berättade de om hur traditionell produktion går till, och sen serverades generöst med skinka, grönsaker i marinad och olja, samt ostar och vin!

Sen var det dags för sparrisfestival, eller inte? Allt var stängt vid ankomsten och det var tomt. Men skam den som ger sig, Stefan insisterade och lyckades hitta personer på plats. Dessa volontärer kunde inte låta besökare från det avlägsna ande Sverige bli besvikna så de engagerade sig! Tält öppnade, öl serverades och sparrisen kokades enkom för vår grupp. Så gott den vita mjälla sparrisen smakade i solen sen!

Den lilla charmerande staden Cividale del Friuli har målade husfasader och var områdets huvudstad under medeltiden. Under promenaden såg vi det medeltida ”Djävulens bro” och ett langobardiskt tempel från 700-talet, ett religiöst monument vars ursprung är höljt i dunkel, utnämnt som världsarv av UNESCO.

Zona Collio är ett område som en gång tillhörde det tysk-romerska riket men som nu ligger både i Italien och i Slovenien. Här besökte vi slottet Spessa och fick smaka på flera av Collios viner.

På lantgården Ronchi Sant Egidio avnjöts en välsmakande lunch baserad på gårdens egna produkter.

Go Slow Travel och Stefan tackar för denna gång och önskar en trevlig hemresa!