Med Matmaffian på matresa i Emilia Romagna 2017

Vi möttes tidigt på Arlanda den 20 september för att flyga via Köpenhamn där vi träffade ytterligare några resedeltagare på vår matresa. Trots varningar om överbokat flyg så kom vi alla med utan problem och landade enligt tidtabell i Bologna. Vår chaufför Lino visade sig vara trevlig och ägare till bekväm buss som snabbt tog oss in i centrum.

Sol och sensommarvärme mötte oss på vår promenad till ett av Bolognas klassiska bagerier Forno Paolo Atti. Edda charmade oss med sitt stora leende och sin yrkesstolthet. Efter smakprov av det lokala vinet pignoletto och goda kakor gick vi runt hörnet till Tamburini där vi åt en lättare lunch bestående av mortadella, skinka, salami och coppa med gott bröd och vin. Detta med ”lättare” måltid blev inte ledordet för vår matresa….

Dags för besök på Gelato Museum där all möjlig rekvisita visades och berättelser om glassens resa genom århundraden. Inte minst uppskattad var förstås provsmakningen sedan.

Ett obligatoriskt besök i regionen Emilia Romagna är hos en ostmakare, närmare bestämt en som producerar den berömda parmigiano reggiano. Konsortiet 4 Madonne finns sen över femtio år men tidigare byggnaden förstördes i jordbävningen 2012 så här har man en mer modern utrustning. Spännande att få smaka ost av röd ko, vacca rossa, som är dyrare då de ger mindre mjölk och minst 24 mån krävs innan försäljning.

Barilla har 28 fabriker runtom i världen, vi besökte den utanför Parma som är störst i världen. Trots detta fortfarande ett familjeföretag, nu fjärde generationen. Vi utrustades med lämplig klädsel och visades runt i de stora salarna där fotoförbud gällde.

Dags för lunch! Hos Antica Corte Pallavicina bjöds vi på välkomstdrink i källaren där deras specialitet culatello också förvaras innan vi visades in i den elegant dukade restaurangen. Och så gott det smakade! Culatello stagionato 18 mesi, tortelli di arbeta, faraona, dolce di Corte.

Inte en chans att hinna bli hungriga innan nästa gastronomiska besök; Villa San Donnino. Bredvid vinstockar där man precis plockade de sista druvorna presenterade Davide sin fina balsamvinäger och bjöd på smakprov.

Ett trevligt sätt att äta middag är förstås ”hemma hos” och det gjorde vi. Organisationen Cesarine bjuder hem mindre sällskap på middag och lagar traditionell mat. Vår värdinna Luisa pratade inte engelska men var nog så glad och expressiv ändå. Hennes pasta rosette al forno var god och vacker.

Följande dag började med ett mer kulturhistoriskt besök istället för kulturgastronomiskt. Vi åkte till Ravenna och besökte Galla Placidias mausoleum och San Vitale-kyrkan som båda imponerar med glänsande mosaiker.

På Ca de Ven bjöds det på specialiteten piadina direkt från stekplattorna.

Som om vi inte var mätta efter lunchen bjöds det mer än generöst på charkuterier av grisen mora romagnola hos Casa Spadoni! Kanske var det lika bra att jag gick till fel piazza med er på kvällen så att middagen blev lite senare än tänkt?

De flesta valde att ha en dag på egen hand men några entusiaster ville laga egen mat till lunch. Vi mötte Valeria vid marknaden för att göra inköp innan kompanjonen Barbara tog över för att på ett mycket pedagogiskt vis sätta deltagarna i arbete med att göra tre olika sorters pasta med tillhörande sås. (Passatelli in brodo, tortelloni burro e salvia, strozzapreti con prosciutto e limone.)

Efter en ledig eftermiddag möttes vi för en avskedsdrink och sedan promenad till La Posta där vi åt en god avskedsmiddag.

Sista dagen bjöd på sovmorgon och regn efter flera soliga dagar. Vi klarade oss rätt bra ändå för i Dozza, känd för sina muralmålningar, hann solen komma fram igen medan vi åt lite lunch innan en avslutande vinprovning på Enoteca Regionale.

Dags för hemresa efter en härlig matresa i den region som ibland kallas Italiens mage.

Tack för denna gång. På återseende, Arrivederci!

Sydöstra England 17 maj, med SvD accent

Efter samling på Heathrow flygplats och en timmes bussresa besökte vi Hever Castle.
William Waldorf Astors fantastiska italienska antika skulptursamling gjorde sig bra ihop med de gula engelska rosorna. Till skillnad från våra svenska hade ju dessa redan slagit ut.
Gott smakade Ann Boleyn High Tea, likaså Pimm’s cocktail före kvällens middag på Cooden Beach Hotel. Havsutsikt kunde njutas av alla från långbordet och abborren som nyss simmat i engelska kanalen smakade utmärkt. En perfekt start på vår resa i samarbete med SvD accent.

Hotellets läge vid havet hade kunnat locka till morgondopp vädret var engelska svalt och klokt nog avstod alla då starka strömmar kunde ha lett till alltför spännande avvikelse av programmet.
Istället gjordes ett besök i Battle där det berömda Slaget vid Hastings stod. För 950 år sedan besegrade Vilhelm Erövraren och hans trupper till slut Harold Goodwinson. Men av det blodiga slagfältet märkte vi inget.

Dagen fortsatte med ett besök i den förtrollande trädgården Sissinghurst Castle Garden i Cranbrook som skapades av författarinnan Vita Sackville-West och Sir Harold Nicolson. Den drömska, romantiska blomsterprakten i White Garden blev mångas favorit.

På vingården Chapel Down tog vi skydd undan dropparna från skyn och ägnade oss istället åt att prova dropparna i glasen. Sex olika sorter, allt ifrån mousserande till vitt, rosé och rött.
Tillbaka till Bexhill var det inte bara regnet som sövde.

Vi tog en tur till längs kusten och njöt tjusig utsikt från Beachy Head. Vita klippor och branta stup, lockelsen att få fina foton blev nästan lite farlig. Vid konstnärshemmet blev vi mottagna av sprudlande Camilla i kortärmad klänning trots tunga skyar, idag väntades inte bara vi utan också många andra besökare till första dagen av Charleston festivalen med litteratursamtal, seminarier och mycket annat på programmet. Vi fick eminenta visningar och sen var vi många som besökte stiftelsens gåvoshop, viktigt att stötta!
Vi lärde oss allt om hur Vanessa, Duncan, Clive och de andra i Bloomsbury-gruppens levt i huset under många år. Lycka, tragik och stor konst, de här väggarna kunde verkligen tala.

Lunchen på The Wine Centre drog ut lite på tiden, Brian hade så mycket att delge oss om Englands månghundraåriga vinproduktion. Uppskattat med mycket goda engelska viner och mat blev det iallafall.

I Brighton gick promenaden genom de slingrande gränder med anor från 1600-talet som kallas The Lanes till The Royal Pavilion. Här levde den vidlyftige prinsen av Wales, sedermera Georg IV, ett utsvävande liv. Tre festivaler pågick samtidigt i Brighton så inte bara vi i gränderna och på gatorna när Angela och Cath visade oss sina smultronställen med goda smakprov för våra gommar, härligt folkliv och härligt väder i ”London by the sea”.

Avskedsmiddag serverades i Chambre Separée på anrika Hotel du Vin ett kort promenad på strandpromenaden bort.
Tack för fina tal, och som vanligt var stämningen på topp. Som avslutning på våra dagar besökte vi Denbies, och under rundturen med Steven fick vi också beundra vingården från ovan. Med ett glas av bästa British Fizz utanför Curbitts forna herrgård blev det dags att le ikapp i solen framför fotografen.

Vilken avslutning!
Time to say goodbye. Hoppas vi alla ses ännu en gång, varför inte redan i september, i den vackra Loiredalen med franska viner i glasen? Tack från Suzanne, Go Slow Travel och SvD accent.

Normandie, njutbar resa i september

Glada miner mötte mig på flygplatsen i Paris inför resan till Normandie när ni alla anlände med ett punktligt SAS. Kanske extra leenden berodde på att den förste passageraren ut var Måns Zelmerlöv som just då var listetta i Frankrike!

I vackert sensommarväder njöt vi sedan av blomsterprakten i Claude Monets fina trädgård i Giverny. Bl. a. beundrade vi vackra dahlior.

Vikingaättlingen Vilhelm Erövrarens invasion av Hastings och England kan i viss mån liknas med D-dagen många sekler senare, båda två var krigsoperationer med ofattbart många skepp och människor inblandade. Efter den levandegjorda beskrivningen av landstigningen vid klippbranten Pointe Hoc tog Dominique oss med till amerikanska kyrkogården. Talspråket ”Fyra årstider under en dag” fick vi belägg för här då en regnskur tog vid efter strålande sol.

Vid besöket vid ostronodlingen La Calvadosienne var intresset stort för Brigittes information om ostronets hermafrodit tillvaro och det kommande könsbytet i oktober! ”Kyssen från havet” smakade spännande och gott.

Vi reste in i regionens hjärta, Pays d’Auge, för att njuta av dess specialiteter. Till exempel den starka Livarot som av vissa ostälskare anses vara en av världens bästa. Med lite normandisk cider till förstås.

Uppskattat besök sedan på Château du Breuil där Marlene först visade oss runt de vackra byggnaderna och sedan lät oss provsmaka både calvados, aperitifen pommeau och chutney gjord på calvados.

Sedan åkte vi till den charmiga gamla hamnstaden Honfleur som alltsedan impressionisterna är en populär miljö för konstnärer. Ett härligt eftermiddagslugn infann sig vid makliga promenader bland caféer och butiker.

Rouen är en charmerande flanörvänlig stad vilket vi inte minst kände under stadspromenaden med vår guide i Frederic som imponerade stort med sin berättarförmåga och kunskap. Efter besöket på Musee des Beaux Arts smakade det gott med kaffe och äppeltarte. Promenaden avslutades vid torget Au Vieux Marché där Jeanne d’Arc brändes på bål år 1431.

Avskedsmiddagen serverades på La Couronne som enligt egen utsago är Frankrikes äldsta, en charmig korsvirkesbyggnad vid torget med smala lätt vinda trappor. Att calvados blivit favorit hos fler än en av oss var uppenbart efter middagen. Det skaldade tacktalet som KG bjöd på blev en fin avslutning av kvällen.

Efter en välbehövlig sovmorgon var det skönt att botanisera på söndagsmarknaden innan vi strålade samman igen för att lämna Rouen, Normandie, och bege oss till flygplatsen. Dags att säga hejdå till nya vänner, men vi kanske ses igen? Hälsningar från Suzanne.

Kuba – koloniala pärlor och hisnande naturupplevelser

Med KLM via Amsterdam kom vi slutligen fram till Havanna i Kuba. Vår lokalguide Betty mötte oss när vi relativt snabbt fått vårt bagage och så åkte vi till Hotel Melía Havana där resans första romdrink serverades.

Under stadsrundturen fotograferades det livligt vid Revolutionstorget där Fidel Castro har hållit sina många långa tal och Che Guevaras bild dominerar. Längs strandpromenaden Malecón färdades vi in i Gamla Havanna där spår av storslagenheten syns i de pastellfärgade palats som nu finns på Unescos världsarvslista.

Avslutningsvis tog vi en läskande mojito på den världsberömda baren Bodeguita del Medio.

Kuba är ju känt för sin fina tobak och maffiga cigarrer så vi gjorde en utflykt till den vackert gröna provinsen Pinar del Rio väster om Havanna. På vägen dit passerade vi Mariel där en stor frihandelshamn växer fram.

Förutom karaktäristiska byggnader där tobaksbladen ska torkas såg vi små späda plantor och en del guajiros som förberedde fälten. Hos en av odlarna fick vi smaka på nyrullade cigarrer. Efter en traditionell kubansk lunch på en gård uppe i bergen med vacker utsikt åkte vi till en Mirador för att beundra sockertoppsbergen Los Mogotes i den säregna Viñales-dalen som är ett av Unescos världsarv.

På kvällen hämtades vi på hotellet av vackra veteranbilar som i sakta mak förde oss till Buenavista där vi skulle avnjuta middag och salsa-show. Efter att vi installerat oss och fått drink, förrätt och soppa visade det sig att vi var på fel ställe! Men inget ont som inte har något gott med sig; på nästa ställe fick vi ännu en drink och soppa utan extra kostnad! Och en bättre show troligtvis.

Vi lämnade Havanna för att resa inåt landet. Först till Santa Clara som är en av den kubanska revolutionens viktigaste städer efter ett avgörande slag mot diktatorn Fulgencio Batista år 1958. På Revolutionstorget står en kolossalstaty av den mytomspunne Che Guevara vars mausoleum ligger på baksidan.

Cienfuegos är en vacker franskinspirerad stad som ibland kallas ”Söderns pärla”. Vi strosade längs huvudstråket Paseo del Prado fram till parken som är uppkallade efter landets nationalpoet, José Martí. Under besöket på en cigarrfabrik fick vi se hela processen från att bladen sorteras till att de kontrolleras om de är ”rök-bara”.

Besök i den botaniska trädgården blev extra intressant tack vare den eminente guiden Roger. Han visade oss kanonbollsträd, paranöt-träd, monkey trap och mycket mer.

Sen bjöds det på ett annorlunda boende, casa particular. Kanske inte det bekvämaste men med en inblick i kubanska hem och liv där tv och minibar lyser med sin frånvaro men gatans ljud är desto mer närvarande!

Trinidad är en av Kubas absoluta koloniala pärlor, även denna klassad som världsarv av Unesco. Under stadspromenaden besökte vi Casa Cantero, en av de pastellfärgade palats som flankerar kullerstensbelagda smala gator. Några gick upp i det höga tornet för att beundra staden ovanifrån.

Innan den lediga eftermiddagen avrundade vi med en romdrink på La Canchanchara till rytmiska toner som fick några av oss att ta ett par danssteg.

Sen var det dags att bege sig mot kusten för nu väntade ett par dagars avkoppling med sol och bad på ön Cayo Ensenachos! Vädret var soligt och behagligt varmt och havet korallgrönt och långgrunt.

Vad som fick några av oss att tappa formen sista dagen vet vi inte riktigt men avskedsmiddagen blev ovanligt lugn och dämpad. Kanske omedvetet på sin plats av respekt för landets långvarige ledare Fidel Castro som avled denna kväll. Vilket vi fick reda på nästa morgon då resan till flygplatsen kantades av flaggor på halv stång och en ovanlig tystnad. Nio dagars landssorg påbörjades direkt då spritförsäljning och musik förbjöds.

Vår sista dag i Kuba blev en historisk sådan och nu undrar vi alla över landets framtid; La lucha continua eller tar kampen slut med Raul?

Tack för denna gång!

Mille Miglia, resa med Classic Motor 2017

En bilresa i samarbete med Classic Motor som inramades av skön sol, lite regn och olika smakupplevelser i Italiens ”Motorland” Emilia Romagna.

Vi som flög från Arlanda träffade resten av gruppen i Köpenhamn och trots kort anslutningstid kom allt bagage fram till Italien. Det var soligt och varmt i Bologna och vi började med en orienteringspromenad i centrum. Vi såg vackra medeltida hus, arkader, lutande torn och överbyggd liten flod innan vi gick från domkyrka och Piazza Maggiore till den färgstarka marknadsgatan. Här fastnade flera av oss för en lätt lunch med mortadella och parmaskinka.

När vi sedan skulle vidare var det viss uppståndelse nära bussen och det visade sig att gruppen Kiss bodde på hotellet där och var på väg ut. Jag fick snabbt upp telefonen för att föreviga närheten till stjärnan! Tommy Thayer?

Första motorbesöket blev hos Ducati med guidat besök i fabriken innan ledig tid i museum och shop.

Nästa dag började vi med att kombinera ostar och veteranbilar hos HOMBRE och Panini, familjen som gjort sig en förmögenhet på fotbollsbilder. Efter att ha beundrat deras privata samling av Maserati, bjöds vi in i den stora salen med höga hyllor fulla av stora ostar ända upp till taket. Här hade vi tur och fick se när osten fick sin kvalitetsstämpel. Sedan provsmakning förstås!

Vi fortsatte med ett besök i Casa Enzo Ferrari-muséet i Modena som handlar om motorsportprofilen och olika milstenar i hans liv. Efter en god lunch på ”Giardinetto” åkte vi till Museo dell’automobile di San Martino in Rio. Eftersom vi var tidiga passade vi på att njuta ett glas prosecco på en lokal liten bar innan signor Alessandro öppnade det lilla privata muséet för oss.

Vi avslutade den händelserika dagen med att prova viner med generöst tilltugg hos Vini Chiarli. Mousserande viner varav två av regionens kända Lambrusco som presenterades entusiastiskt av Ludovica.

En annan viktig motorprofil bekantade vi oss med på Museo Ferruccio Lamborghini som öppnade för tre år sedan. Viss förvirring uppstod då chauffören körde oss till fel museum först då det finns två stycken. Men till slut rätt plats och viss omplanering gjorde att resterande besök kunde göras utan problem. Guiden Manuela visade allt från traktorer till tjusiga Miura SV och en papamobil.

Sen var det dags att bekanta sig närmare med Modenas svarta guld, dvs. den traditionella balsamvinägern. David tog väl emot oss på sin gård Villa San Donino och efter provsmakning och visning fick vi även besöka hans familjehem som figurerade i filmen 1900.

Höjdpunkten på resan var nog för de flesta Mille Miglia, det klassiska lopp där endast bilar från perioden 1927 och 1957 får delta. En stor händelse för bilälskare från hela världen och vi åkte till Parma för att vara med när de första bilarna rullade in. Det började bra med aperol i solen men sen blev det tyvärr både regn och viss kyla. Men vad gör det för de verkligt passionerade!

Nytt för årets resa var utflyktsdagen till Brisighella där vi fick smaka olika av kooperativets olivoljor. Sedan gick vi tillsammans på den gamla åsnestigen i Brisighellas vackra gamla centrum. Solen värmde och lockade till glass!
Chauffören för dagen, Luca, gladde oss med att ta de vackraste vägarna genom ett grönskande kuperat landskap fram till nästa pittoreska by. Dozza är känt för sina muralmålningar och här fotograferade vi flitigt.

Avskedsmiddag på den klassiska restaurangen Osteria dei Poeti och att det var en bit att gå till hotellet efteråt var bara ett bra sätt att smälta maten.

Dags för hemresa, som alltid kul att resa med Classic Motors läsare och chefredaktör.

På återseende, Arrivederci! Lena och Thomas

Pärlor i Bourgogne 4-8 Maj 2022

Så var det äntligen dags för resan till Frankrike och Bourgogne! SAS levererade punktlig ankomst och snart var vi alla på väg mot resans första måltid som intogs på La Petite Ardoise i anrika staden Fontainebleau.
Restaurangen, med ekologisk och närproducerad ambition bjöd på ugnsbakade ägg (från Laveau-gården) med stekt gåslever och frasiga franska frites därtill, desserten var himmelska päron i honung och karamellsås, tror ingen av oss hade sagt nej till ytterligare en portion.
 
Efter kaffet blev det istället en stärkande promenad på 4 minuter till slottet Fontainebleau, hem för många franska kungar, främst ihågkommen kanske Frans I och även ett par kejsare, Napoleon och hans brorson Napoleon III som stod för slottets tjusiga empireinredning. På vackra innergården Cour Carré fanns även ett café, skönt att njuta av utsikten över anlagda dammen stillasittande efter tidig morgon från Sverige.

Vi fortsatte sedan till Auxerre, efter installation på Hotel Normandie sågs vi för promenad till Le Quai och en rustik riklig middag à la Bourgogne med anksallad till förrätt och Jambon Chablisienne till huvudrätt. Citronmarängtårtan slank visst ned den också!

Andra dagens morgon träffade vi vår artige och trevlige chaufför Nelson, som inte bara rattade bussen eminent resten av resan utan även efter några försök klarade av bussens mikrofon, och strax var vi på väg. Fontenayklostret, vackert belägen i dalgång var ett fint besök i stilla ro bland korsgångar, dormitorium och refektorium men var tvättade de sig i avsaknaden av tvättrum?

Vingården Domaine Brocard bjöd på mycket goda Chablis viner till ost och charkuterier men mycket vill ha mer så vi fortsatte till nästa vingård bara ett par minuter bort.
Domaine Clotilde Davenne och ägarinnans son och arvtagare Arnaud bjöd på överdådig vinprovning med 10(!) olika crus, alltifrån Bourgogne Blanc, Chablis, Irancy, Saint Bris och Crémant de Bourgogne. Omöjligt att välja helt enkelt.

I klosterbyn Flavigny- sur-Ozerain bjöds vi på anispastiller och med piffiga små blå plastmössor på huvudet fick vi se den ekocertifierade tillverkningen av dessa klassiska bonbons, veganska redan 1591 ,var de kanske t.o.m. nyttiga?

Vår färd gick vidare till prestigefulla Aloxe-Corton där vi besökte en av områdets små egendomar, Domaine Comte Senard, den fina placeringen åskådliggjord på karta, och fick smaka på både regionens, byappellationen, en Premier Cru och en Coron Grand Cru tillsammans med mycket välsmakande ostar.

I Beaune bjöds det rundvisning på medeltida sjukhuset Hôtel Dieu, i bruk ända till 1971. Vår guide Catherines engelska var dock av det svårförståeliga slaget så på slutet av den timslånga vandringen var vi bara en tapper skara kvar. Belöningen blev en timme i solsken på uteservering eller en stunds fönstershoppande.

Marknaden i Beaune besöktes av några morgonpigga besökte, men även regionhuvudstaden Dijon erbjöd detsamma så efter en stadspromenad med underbart humoristiske och kunnige guiden Guy så blev det lite tid att utforska den. Tanken på lunch ute i den sköna vårsolen var det fler än vi som hade, efter år av covidnedstängningar vaknar nu Frankrike och övriga Europa upp till nytt liv igen. Umgänge står helt enkelt högst på listan, så det blev svårt att hinna med en fransk lunch, alla var vi överens om att där ville vi stannat längre!

Vidare äventyr väntades oss, i det allra finaste vinområdet i Bourgogne (alla vinexperter eniga) Clos Vougeot, hade vi inte bara avsmakning av mycket fina viner på familjevingården Domaine Aermelle et Bernard Rion. Avslutningsvis bjöds det en Clos Vougeot Crand Cru och svärsonen Gregory bjöd då på delikatessen tryffel.lo di Miramare

 

Vår fina gruppbild hann vi också med där, vi ser onekligen både nöjda och glada ut.

På återresan till Beaune besökte vi Cassisium, där vi blev unga charmiga och kunniga guiden Candices första engelska grupp, och inte bara det var värt att fira utan hon fyllde även år så vi klämde i med ” Ja må hon leve”, ännu en ny första upplevelse för henne. Hon bjöd oss sedan på en mängd olika varianter av svartvinbärslikören Cassis som kan njutas på många sätt, mest populärt kanske tillsammans med Bourgogne Aligotée som aperitifen Kir. Så där satt vi i solen och drack drinkar med fåren fridfullt betande bredvid.

Vår sista dag började med en historiskt kort busstur, två minuter bort låg anrika senapstillverkaren Fallot, dags för oss att få prova på klassisk Dijonsenap men också andra härliga smakkombinationer, vissa mer populära än andra hos oss. Vattenkranen fick ibland göra sitt när det blev för starkt. Vår amerikanske guide Joseph, bördig från Minneapolis fick oss med sitt skämtsamma berättande att lyssna uppmärksamt, han förhörde sig om vad vi hette, och när Gun svarade ”Gun” så replikerade han blixtsnabbt till Ing-Marie när det blev hennes tur ”and so you are Bullet then?!” En trevlig gåva med två små burkar fick vi också med oss när det blev dags att resa vidare.

Vårt första mål för dagen var Vezelay med den berömda basilikan. Högt uppe på kullen var den väl synlig för alla århundradens tusentals pilgrimer på deras väg bort till slutmålet Santiago de Compostela. Det blev en tuff vandring upp även i våra dagar men väl värt det. Utsikten var ju magnifik.

Vår Bourgogneresa vore ju inte komplett utan minst en vinprovning per dag, den här gången dock en lite annorlunda sådan. Les Faverelles i pittoreska byn Asquins bjöd på trängsel , gemyt och en genuin känsla av ett hårt arbetande familjeföretag.
Vi fann sedan en fin plats för vår picknick; baguetter, ostar, skinka, oliver, vin och franska jordgubbar dukades upp och stillade vår hunger innan resan upp mot Paris och Charles de Gaulle flygplatsen tog vid. Mil efter mil betade vi av innan söndags och ”efter lovet” köerna utanför Paris nästan blev oss övermäktiga. Men det gick, och det blev dags att skiljas åt för denna gång. På återseende hoppas jag, Suzanne och Go Slow Travel!

Smakrik resa i Friulien april 2022

Då blev det äntligen dags för en resa till regionen Friuli Venezia Giulia, tredje gången gillt efter att ett elakt virus stoppat oss både 2020 och 2021!
 
Reseledare Stefan tog emot på flygplatsen i Venedig och sen gick färden till det familjeägda destilleriet där det bjöds på Italiens älskade digestivo, grappa. Det är ursprungs-skyddat och måste vara destillerat i Italien och av italienska druvskal.
Sedan gjordes ett besök i Aquileia, Antikens hamnstad. Belägen nära lagunen var det ett strategiskt läge vilket gav staden stor betydelse under romartiden. Här finns gott om arkeologiska fynd och den antika basilikans mosaikgolv är fascinerande vackert.

Utflykt till Friuliens huvudstad Trieste vars absoluta storhetstid var 1800-talet som imperiet Österrike-Ungerns enda hamnstad. Trieste var Medelhavets största inkörsport främst för kaffe som fortfarande är speciellt viktigt här, nästan som den dyrbaraste nektar. Så självklart gjordes ett kaffe-stopp efter rundturen med lokalguide Raffaella.

Därefter besök hos en frantoio, dvs. olivoljetillverkare. Lite väl entusiastisk presentation av vin men till slut provades tre olika oljor och en god s k merenda, enklare lunch.
Dagen avslutades med slottsbesök, Castello di Miramare som byggdes av Maximilian av Österrike och ligger vackert vid kusten. Det var snarare den vackra parken som lockade då det inomhus var mindre intressant.

Udine är en charmig stad med ett rikligt vittnesbörd från då den lydde under det venetianska hertigdömet under 1400-talet. Men det var ont om tid så det blev en kort tur denna gång.

Parmas främste konkurrent beträffande välsmakande skinka är San Daniele del Friuli. Under besök hos Casa del Prosciutto berättade de om hur traditionell produktion går till, och sen serverades generöst med skinka, grönsaker i marinad och olja, samt ostar och vin!

Sen var det dags för sparrisfestival, eller inte? Allt var stängt vid ankomsten och det var tomt. Men skam den som ger sig, Stefan insisterade och lyckades hitta personer på plats. Dessa volontärer kunde inte låta besökare från det avlägsna ande Sverige bli besvikna så de engagerade sig! Tält öppnade, öl serverades och sparrisen kokades enkom för vår grupp. Så gott den vita mjälla sparrisen smakade i solen sen!

Den lilla charmerande staden Cividale del Friuli har målade husfasader och var områdets huvudstad under medeltiden. Under promenaden såg vi det medeltida ”Djävulens bro” och ett langobardiskt tempel från 700-talet, ett religiöst monument vars ursprung är höljt i dunkel, utnämnt som världsarv av UNESCO.

Zona Collio är ett område som en gång tillhörde det tysk-romerska riket men som nu ligger både i Italien och i Slovenien. Här besökte vi slottet Spessa och fick smaka på flera av Collios viner.

På lantgården Ronchi Sant Egidio avnjöts en välsmakande lunch baserad på gårdens egna produkter.

Go Slow Travel och Stefan tackar för denna gång och önskar en trevlig hemresa!

Feelgood I Cornwall april 2022

I mitten av april var vi på en härlig resa i det natursköna Cornwall, England. Vårt fokus låg mycket på de miljöer och platser som inspirerat många författare men även mat, dryck och härliga människor. Med på resan var vår egen författarinna, Sofia Ymén, som berättade om sin karriär och lite om processen att ge ut en bok.
 

På Heathrow flygplats samlades vi som kom från Stockholm med de som kommit från Göteborg via Köpenhamn. De var mindre glada eftersom deras bagage hamnat på avvägar. Deras tålamod sedan var beundransvärt när väskorna nådde vårat hotell först i slutet av resan!
 
Chaufför för dagen var Rob som körde oss den långa vägen ner till Charlestown vid St Austell i Cornwall.
Det är en charmerande liten ort och vårt hotell, The Pier, under resan ligger precis vid den historiska hamnen där Poldark, Onedinlinjen och andra serier/filmer spelats in. Vi såg inte en nutida version av Ross Poldark men däremot andra charmiga lokalbor.
 

Efter en rejäl engelsk frukost var det dags att utforska området.
Vi började med Heligan garden. Cornwall har världsrykte för sina många vackra trädgårdsanläggningar och vi börjar dagen med att besöka Lost Gardens of Heligan. Här återskapades den glömda trädgård som varit i familjen Tremaynes ägo i mer än 400 år med höjdpunkt under slutet av 1800-talet. Här strosade vi runt bland vacker växtlighet och vågade oss även över den hängande bron.

Vi fortsatte till Prideaux Place där släkten Prideaux bott i över 400 år och den genuina miljön har bland annat funnits med i ett flertal filmer som gjorts efter Rosamund Pilcher’s böcker, t ex storsäljaren Snäcksamlarna. Vi lämnade några nallar för det är tradition. Men våra deltagare blev annars speciellt förtjusta i kontoret, en miljö att skriva bästa böcker i.

Kort resa ner till staden Padstow där stjärnkocken Rick Stein har flera restauranger. Vi tog den som serverar god fish’n chips. Även i Padstow har film spelats in baserad på feelgood litteratur.

Hos det prisbelönta Trevibban Mill Winery dukades det upp i solen för en vinprovning. Klimatet i Cornwall är milt och är lämpligt för vinodling.

Ett besök som måste göras när man är här är Eden Project. Mångsysslaren Tim Smit skapade ett gigantiskt växthus i de gamla lerkratrarna där man för hämtade sitt material till porslin. Inte förrän man nästan är framme syns de skimrande jättebubblorna som inrymmer såväl vattenfall som regnskog, nyttoväxter, konstverk och en fantastisk blomsterprakt från världens alla hörn samlade i olika tempererade zoner.

När vi skulle äta lunch i en liten by visade det sig att den väg vi skulle ta var avstängd. Det var inte så långt att gå men mycket branta backar så pubens värdinna ryckte in och hämtade trots körförbud de som inte riktigt orkat. Sen belönades vi med traditionell cornish pasty och ett stort glas cider.

Vidare till Colwith Farm Destilleri. Förr låg här en potatisodling vars syfte var att fylla landets magar efter 2a v-kriget. Sen 2014 görs istället potatisvodka och numera även gin och whisky. Här var det en rejäl provning av både gin och vodka!

En höjdpunkt på resan som från början inte var med i programmet blev mötet med författarinnan Liz Fenwick som skrivit flertalet böcker om Cornwall. Hon var generös med sin tid och att berätta om sitt liv och skrivande. Flera hade böcker de ville få dedikerade. Och de som inte redan hade med sig köpte engelska utgåvor i shopen vid caféet.

Slutligen blev det en rundtur längs kusten till Marazion varifrån man ser St Michaels Mount. Jenny Colgan har skrivit flera böcker inspirerad av platsen. Och i St. Ives blev det Cornish Cream Tea och besök på till bokhandeln St Ives Bookseller.

Sen blev det dags att säga hejdå till Cornwall och åka buss till Heathrow igen.
Tack för denna gång! See you next year again!

Katalonien, en smakrik resa med accent

Det var en solig eftermiddag när vi samlades och träffade vår trevlige chaufför Miguel på Barcelonas flygplats för att starta vår resa i Katalonien.

Då fokus bl. a låg på drycker producerade i Katalonien kändes det lämpligt att börja med ett glas bubblande cava redan på terrassen samtidigt som incheckning. Härifrån kunde vi se det närbelägna klostret omgivet av grönska och mängder av ängsblommor.

De första dagarna befann vi oss i vindistriktet Bages och vi bekantade oss närmare med vinerna hos Bodega Abadal, en ytterst välskött och fin vingård. Här bjöds på vinprovning med choklad vilket gav överraskande smakupplevelser.

Nästa vinbesök var hos Oller del Mas, en fästningsliknande byggnad med katalanernas heliga sågtandade berg Montserrat i bakgrunden.

Förutom rosé och rött vin fick vi också smaka på deras fina olivolja innan Miguel skjutsade oss till den närbelägna restaurangen där vi åt lunch.

Dagen avslutades med besök på San benet del Bages, ett f d kloster som blev sommarresidens för den katalanske Ramon Casas och nu museum med en spännande ljud- och bildvisning om den tiden.

En spännande middag serverades på hotellets finare restaurang L’O.

Sen var det dags att lämna inlandet och sakta bege oss mot kusten. Nu kom vi in i ett av landets mest kända vindistrikt, nämligen Penedés där Kataloniens nationaldryck cava produceras.

Vi började med att besöka en av de största producenterna i Katalonien, Codorniú. Med band runt handleden satte vi oss i ett tåg och guidades av charmören Pep som trollade fram en ros till en glatt överraskad deltagare. Efter provsmakning fortsatte dagens bubblande äventyr, nu till en mycket liten producent.

Hos Artcava välkomnades vi av Ramón som först visade oss runt innan det bjöds på tre olika cava ute i solen. Trots skugga av träd blev det väl varmt och besöket i källaren var uppfriskande innan vi sattes i arbete. Nu fick vi göra processen med att degorgera, sätta i kork, på med grimma och sen etikett med våra egna namn!

Efter detta ”hårda” arbete var vi hungriga som vargar och den generösa tapas-lunchen smakade gudomligt.

Nästa aktivitet blev lite av en utmaning. Att hantera en el-cykel med bara handbroms kräver viss övning. På slingrande vägar genom vinfälten rullade vi fram åtföljda av glatt nyfikna blickar och hejarop från bybor och vinbönder.

Sen belönades vi med lite vin hos Bodega Girò Ribot innan vi åkte in till provinsens huvudstad Vilafranca. Här åt vi baskiska tapas på en restaurang där man litar på gästernas ärlighet då betalning sker efteråt med uppvisande av antal ”stickor” som visar hur många pintxos man ätit.

Avslutningsvis hade vi ledig tid i Sitges, en härlig kuststad som bjöd på vackert väder och sjudande folkliv. Delvis på grund av det katolska firandet av Corpus Cristus där blomstermattor prydde en del av gatorna.

När det så var dags att åka hem visade det sig att flyget var försenat på grund av tekniska problem. Men även om vi var trötta så kom vi i alla fall tillbaka till Arlanda med några timmars försening och kunde ta farväl av reskamraterna.

Med hopp om återseende tackar gst för denna gång. Hasta luego amigos!