Normandie med Matmagasinet 7 september 2022

Typisk arkitektur i Normandie

Äntligen dags för vår resa till Normandie med Matmagasinet och vår egen Mat-Maud! Tredje gången gillt då vi förstås fick ställa in resan under pandemin.
Många ombokningar av flygtider har det varit men vår utresa gick som den skulle och vi landade utan försening. Till vår lycka var allt bagage med, däremot var den franska bussen parkerad långt från terminalen på gr av ombyggnad. Så vår vänlige chaufför Christophe fick eskortera oss en ganska lång sträcka.  
Första stopp på resan blev sedan Giverny där vi efter lunch besökte impressionistens mästare Claude Monets hus och vackra trädgårdar. Från den japanska bron såg vi de flitigt avbildade näckrosorna.

  • Glada damer i Monets trädgård

Under resan till Caen öppnade sig himlen och det blev en hagelskur utan like och temperaturen sjönk från 21 till 16 grader på rekordfart!

Bayeux är en liten stad med en stor sevärdhet. Tapeten med stadens namn är en ca 70 meter långa broderade linnetyg från 1000-talet som livfullt skildrar Wilhelm Erövrarens erövring av England. Slaget vid Hastings år 1066 ses i närmast perfekt bevarade detaljer.

Bayeux
Bayeux-tapeten

Efter lunch träffade vi vår lokalguide Claire som guidade oss längs Invasionskusten. I juni 1944 landsteg de allierade styrkorna på Normandies stränder i ett av Andra världskrigets största och mest avgörande företag. Vi besökte vi den amerikanska krigskyrkogården, Omaha Beach och Pointe du Hoc.

Amerikanska krigskyrkogården i Normandie

Väderutsikterna inför resan hade visat 90% risk för regn varje dag, men det visade sig vara ”fake news”. Vi klarade oss utan att behöva ta fram regnskydd. Däremot nåddes vi av nyheten att Drottning Elisabeth av England hade avlidit. Detta efter att vi sett den högtidliga nedtagningen av flaggan vid amerikanska kyrkogården.

Invasionskusten i Normandie

Pays d’Auge är ett böljande grönt landskap där gamla bondgårdar, pampiga korsvirkeshus och feta svartvitspräckliga kossor syns här och var. Detta är ett smörets, gräddens och ostarnas land. På Graindorge smakade vi Camembert, Pont l’évêque , Neufchâtel och Livarot med ett glas cider.

Vi smakar på goda ostar!

Innan vi fortsatte till nästa provsmakning gjorde vi ett litet besök i den stora pilgrimskyrkan i Lisieux, tillägnad helgonet Therese. Normandie har blivit världsberömt för sina drycker baserade på äpplen; cider och calvados. På Chateau de Breuil fick vi en visning innan en liten provsmakning. Tjusigt bildspel om processen och ”änglarnas andel” fick vi också.

Det blev en kort promenad i Honfleur där vi beundrade kyrkan Sainte Catherine, Frankrikes största träkyrka, konstruerad av båtbyggare och har formen av en upp-och-nedvänd båt. För nu var det dags för ostronprovning på båten Bar à huitres. Emmanuelle trodde inte vi skulle komma på grund av det dåliga vädret, men det var förstås sol när vi väl steg ombord! Och de flesta av oss njöt av både ostron och vin, några av bara vin.

Ostronprovning med vin i solskenet i Honfleur

Rouen är en stor stad men hjärtat kan liknas av en mysig pepparkaksstad med över 800 korsvirkeshus. Här tog vi in på Mercure alldeles vid katedralen. Några av oss hade turen att hinna se ljusspelet på fasaden på kvällen.

Rouen utforskas till fots och det gjorde vi med vår kunnige lokalguide Frederic.
Den magnifika katedralen Notre Dame vittnar om den gotiska periodens glanstid i Normandie. Den gemensamma promenaden avslutades på impressionistmuséet.

Rouen, huvudstad i Normandie

Avskedsmiddagen intogs på den klassiska restaurangen La Couronne som har anor från 1300-talet.

Tack för denna gång och på återseende! Au revoir et à bientôt!

Maud Matmagasinet och Lena Go Slow Travel skålar och hoppas på fler resor tillsammans

Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 2-6 oktober 2019

Dags för årets andra resa med SvD accent till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Vårt mottagande på flygplatsen blev mycket chevalereskt, Gilbert, vår chaufför, tog artigt emot oss alla med sin “Chapeau” av och bockade.
Storstilat färdades vi sen ut mot kusten och Arcachon, i en buss som kör staden Agens mycket populära rugbylag, och detta just som Frankrike besegrade USA i Rugby-VM i Japan.

Resan gick först till Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad. De flesta av oss njöt av havssältan i de färska ostronen från med lite vitt vin.

Vår färd gick sedan vidare till hjärtat av Sauternes och anrika familjeägda lilla vingården Chateau Sigalas Rabaud. Med sina 14 ha är den minst av alla “crus classés” från 1885 års klassificering. Lunch vid vit linneduk hägrade för oss alla, och gåslevern gifte sig utmärkt med Sauternes vinet precis som det sagts oss! Äppelkakan var om möjligt ännu godare till.

Efter måltiden bjöds vi även på visning och provsmakning även av det torra vita vinet Demoiselles de Sigalas som nu framställts sedan 2009.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Bland uråldriga flinta-stenar, ca 16 000 år gamla, prövade vi sedan Chateau Terre Villes goda Pecharmant viner under ledning av engelska guiden Susan, som inte visade sig vara gift med gårdens son Pierre som flera av oss hade teorier om! Hon både serverade och diskade sedan så kanske inte så underligt att tankarna gick i den riktningen.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Stilla duggregn föll efter en stund i trädgården Latour Marliac. När vi gick runt dammen väckte den gröna japanska bron igenkänning hos många som varit på besök i Claude Monets trädgård Giverny utanför Paris. Spännande att få se varifrån han gjorde sina beställningar av näckrosor och bambu. Undrar varför hans lotus aldrig blomstrade?

På Domaine Michelet hos Madame Nathalie och Monsieur Jerome med bjöds vi sedan på överdådig fantastiskt tillagad sexrätters-lunch! Tillagad à la Maison och serverade av värdparet själva som bjöd rikligt av sitt goda vin blev vi riktigt bortskämda.

Kaffet som sedan vi intog på torget i medeltida Labastide d’Armagnac var välbehövligt!

Armagnac var nästa smakprov på vår dagordning, på Domaine d’Ognoas skedde denna direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Lokalguiden Gabrielle guidade oss genom park via slottet där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Rolfs födelsedag uppmärksammades med kaffe och “Drottningensbröstchoklad” plus skönsång av Ja må han leva på Maison Francois Miot.

Den lediga eftermiddagen började ändå med gemensam lunch, alla ville gå med när jag bokat bord på restaurant Dauphin så Eva skulle få sin sjötunga Meunière, trevligt! De serverade även mycket goda musslor och gambas.

Under kvällens avskedsmiddag var det så återigen dags för vår dagliga gåslever, flera av er hade även under dagen gjort inköp så att ni skulle klara de närmaste veckorna långt ifrån gåsleverns förlovade land.

Eftersom vi befann oss i landskapet Bearn så var förväntningarna höga på kvällens huvudrätt Tournedos med bearnaise, och trots att pepparsåsen som det istället blev var god så var det ju inte riktigt vad vi sett fram emot. Förhoppningsvis resans enda besvikelse?! (Restaurangägaren har skriftligt framfört sin ursäkt till oss alla via Go Slow Travel.)

Och så blev det dags att säga Au Revoir för denna gång! Mycket välkomna tillbaka till oss på Go Slow Travel; glada, vetgiriga, kunskapsfyllda gäster som ni är vår livsluft!

Önskar er alla en skön avkopplande höst. Suzanne

 

 

 

 

Sicilien med Matmagasinet 8-12 oktober 2019

Så var det dags för vår sjätte resa med Matmagasinet och Maud Onnermark!

Tidig avresa där möte med många kära välbekanta deltagare piggade upp. Efter mellanlandning i München anlände vi i lagom tid till Palermo för att njuta en välsmakande lunch på restaurangen Ai Normanni där vi serverades pannelle och Pasta alla Norma.

Lokalguiden Vincenzo som bott i Sverige tog oss med till de mest kända platserna; det vackra medeltida Palazzo dei Normanni och Cappella Palatina där vi beundrade de glänsande mosaikerna. Även kyrkan La Martorana har en enastående mosaik. Sen blev det en stund för att njuta en läskande dryck i skuggan.

Längst ut på Siciliens västkust reser sig det mäktiga berget San Giuliano på vars topp den lilla byn Erice tronar. Med borgen från 1200-talet och annan medeltida bebyggelse som dekor promenerade vi in i en svunnen tid.

På de smala gatorna syntes vi tydligt. Här fanns mycket fint hantverk, handmålade fat och vävnader t ex.

Det var brant och kurvigt och det hördes några förskräckta utrop men vår chaufför Gaetano körde lugnt och tryggt till Baglio Fontanasalsa där grevinnan Bulgarelli driver en gård där man producerar den finaste, ”gräsligt” god olivolja.

Vi välkomnades av en kvinna med gitarr som sjöng olika sicilianska sånger men också fick oss att delta i uppträdande! Det bjöds på provsmakning innan lunch på den lokala rätten ”balotte”.

Vi befann oss i Val di Marza, det område där starkvinet Marsala är det mest välkända vinet. Vinodling är som så mycket annat en rent antik historia på Sicilien. Namnet Marsala, från arabiska ”marsa-Allah” minner också om stadens läge vid det afrikanska havet där avståndet till Tunisien är som kortast.

På den moderna vingården Cantina Fina togs vi emot av Melania som berättade om de mer torra vinerna och vi fick smaka tre viner. Av de lokala druvorna Grillo, Zibibbo och Nero d’Avola.

Vi avslutar dagen vid kusten där saltet tronar som pyramider i bassängerna vilket blir extra vackert och pittoreskt under solnedgången. Först till museet där guiden Martina tog emot.

Sen promenad längs saltbassängerna till Casa Ettore som är privat och där en härlig buffet av grönsaker och frukt att kombinera med olika sorters salt var uppdukat.

Så var det då dags att ägna oss åt oliver! Vi hade tur med vädret för eftersom olivpressen drivs med solenergi så hade vi inte fått se det om det varit molnigt eller regn. Nu perfekt och trevlig förmiddag där vi plockade oliver direkt från träden. God avsmakning sedan av den olja, Centonze, som även exporteras till Sverige.

Som belöning för det inte alltför tunga arbetet åt vi lunch vid havet. 25 olika antipasti innan couscous och grillade sardiner dukades fram i Marinella di Selinunte.

Vi besökte Segesta som troligen var byggdes av forntidsfolket elymerna. Det vackert belägna templet i dorisk stil byggdes aldrig klart men är inte mindre imponerande för det.

Hos Valerio i Pollina fick vi lära oss hur slowfood-produkten manna utvinns och tillagas. Lunchen var verkligen ”Go Slow” men generös och enligt flera av er den bästa under resan.

Resan avslutades vid havet och den charmiga staden Cefalù, bl.a. känd för sin enorma normandiska katedral. Vi åt en god middag baserad på fisk på restaurangen Lo Scoglio Ubriaco och skålade för ett snart återseende.

Tack för denna gång, alltid lika kul och gott! Arrivederci säger vi från GoSlowTravel och Matmagasinet.

Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 18-22 september 2019

Årets resa med SvD accent gick till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Efter mellanlandning på Schiphol i Amsterdam där markpersonalen hade varslat strejk som vi klarade oss undan, kom vi till Bordeaux där solen genast värmde gott.

Chauffören Pascal med sin stora ”rugby-buss” förde oss tryggt genom hela resan med början i Sauternes. Här besökte vi den mindre familjeägda gården Château Sigalas Ribaud där vi bekantade oss närmare med det berömda vinet bl. a Grand Vin årgång 2018 direkt från ekfatet.

Sedan avnjöt vi en lättare men delikat lunch serverades på terrassen.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Vi lämnar sedan det område som Henry Miller en gång skrev ”Dordogne kommer att överleva, precis som drömmarna som när människans själ.”

På allt smalare vägar for vi med vår stora buss till Château Terre Vieille som inte är ett slott utan ett familjeföretag där man gör det goda lokala vinet Pécharmant. Sonen Pierre tog emot och berättade på genuin ”frenglish” om vinerna medan vi åt en god lunch i skuggan av prunkande träd.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Dagen började med blommor i handelsträdgården Latour-Marliac. Näckrosorna stängda när vi kom men öppnade sig alltefter som solen värmde. Impressionisten Claude Monet fascinerades av dessa färggranna vattenblommor och den skriftliga beställningen han gjorde till sin egen trädgård i Giverny fanns att se i det lilla muséet.

Dags att återinträda i Bacchus fotspår då vi nådde familjegården Domaine Michelet där Madame Nathalie tog emot. Nu var det alltför varmt att sitta ute så långbord var dukat inne där vi åt en god lunch och generöst med vin.

Labastide d’Armagnac är en charmerande liten ort med medeltida anor där vi stannade för en fikapaus.

Eftersom dagen hade gått i Go Slow kom vi sent till Domaine d’Ognoas och missade den guidade visningen men Madame låste upp så vi kunde gå in och titta på alambic mm. Sen provsmakning av en armagnac från 2004 och en från 1994 direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Den gladlynta lokalguide Ludivine guidade oss genom park och slottet, där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Efter en ledig eftermiddag så möttes vi igen för att inta avskedsmiddag på en restaurang som såg trist ut men det glömde vi när mat och vin kom in och nivån på samtalet steg!

Sista dagen kom så regnet, men lämpligt nog när vi satt i bussen. Väl framme vid Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad klarnade det upp igen. Här slog vi oss ner vid enkla bord och snart kom Monsieur Eric med vin, ostron och gambas.

Inspiration slog till och en ”spontan” lovsång sjöngs av er till Go Slow Travel vilket fick reseledaren att bli riktigt rörd.

Tack för det och med hopp om återseende!

Champagne, resa med Matmagasinet och Maud 2019

Resan till Paris blev onödigt spännande på grund av att samma dag som vi åkte, den 26 april, började den SAS pilotstrejk som varslats men först nu blev kalla fakta. Mycket tidig morgon var vi på flygplatserna i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn.
Tack vare sms-kontakt hade vi koll på varandra och snart kom besked att GBG och CPH ombokats med Lufthansa via München till Paris. Ankomst kl.17 istället för 10:20 och här fick Maud vara reseledare. Vi andra väntade oroligt på Arlanda där ingen verkade kunna hjälpa oss.

Till slut kom nödlösningen tack vare Resia, vi åkte till Malaga och sedan Paris, något av en omväg! Vi anlände sent på kvällen till Orly och klockan var närmare midnatt när vi väl var på hotellet i Reims.

Nästa morgon samlades hela gänget och vi åkte som planerat till vinmuséet Le Phare de Verzenay där de flesta gick upp i fyrtornet för att se ut över vinstocksklädda kullar.

Ett mycket trevligt besök gjorde vi hos Jessica och Thierry Perrion. När deras goda champagne och lokala delikatesser dukades fram njöt vi i fulla drag. Efter kalla vindar tittade solen fram och som en bonus fick vi smaka på en champagne från 1951! Det var en spännande ny smak.

Eftersom vi hade missat ett champagnehus första dagen gjorde vi ett nu istället, hos Taittinger. Vackra gångar med dekorationer och sedan förstås provsmakning.

Vi som missat välkomstmiddagen träffades och åt tillsammans på restaurangen Côté Cuisine.

Ovanligt kallt för årstiden i Champagne och regnigt så det var bara att klä på sig och ta med paraply för vår stadspromenad i Reims med lokalguiden Anne Marie. Vi avslutade vid katedralen Notre Dame där vår trevlige chaufför Jocelyn hämtade upp oss.

Dags att besöka den by som kallas Champagnens vagga, Hautvillers. Här fick vi en kort visning och presentation av Amélie som berättade om Dom Perignon och visade graven.

Egentligen är Epernay den verkliga champagnehuvudstaden, en liten stad längs med floden Marne. Längs pampiga Avenue de Champagne finner man alla de stora världsberömda champagneproducenterna. Efter lunch, och förstås ett glas champagne,på Le Théâtre gick vi till Champagne Mercier. Här blev det en åktur i ett litet tåg i de kilometerlånga lagringstunnlarna innan det bjöds på champagneprovning. Både lunch och middag under dagen hade naturligtvis inslag av champagne.

Hemresan drabbades också av SAS pilotstrejk men nu visste vi i alla fall om det! Tråkigt förstås att missa flera planerade besök. Istället för kvällsflyg från Paris så måste vi åka på morgonen till Bryssel för att resa med Lufthansa igen via München alternativt Frankfurt till våra slutdestinationer.

Tack all för ert vänliga tålamod och nog hade vi trevligt allt tillsammans på detta äventyr!

Mille Miglia 2019 med Classic Motor

Återigen Mille Miglia med Classic Motor och kärt återseende med många av tidigare deltagare, några med klar VIP-status numera.
Första dagen hann vi med välkomstdrink, skål för en 80-åring och middag tillsammans på All’Organetto. Det var med viss skepsis några tog emot varmrätten som var kanin men tror att de flesta sen uppskattade den lokala delikatessen som var tillagad ”a la diavola”.

På mindre vägar längs Gardasjön åkte vi till Brescia för att se starten av Mille Miglia 2019. Men vi började Mille Miglia muséet beläget i f d Santa Eufemia-klostret och här kunde vi på nära håll se många av bilarna då förarna skulle serveras lunch innan loppet i byggnaden bredvid.

Feststämning med folk överallt inne i centrum och militärflyg som flög över och släppte rök i italienska flaggans färger.

Väl tillbaka i Verona tog vi en promenad förbi arenan till Julias balkong.

Ett numera klassiskt besök gjorde vi på ett av Italiens absolut bästa motormuseum, Nicolis, där hundratals bilar, motorcyklar och cyklar visar de senaste två hundra årens utveckling. Men eftersom vi kom in i Emilia Romagna som har ett gott rykte som ”Italiens mage” gjorde vi ett besök hos La Perla där man gör den berömda parmaskinkan. Den serverades också rikligt till lunch!

Efter en visning av familjen Paninis privata samling av Maserati smakade vi den berömda parmesanosten som de numera producerar under namnet Hombre. På kvällen blev det den populära Aperol Spritz och pizza för flera av oss.

Nytt i vårt program var det relativt nyöppnade Pagani-museet, eller snarare fabriken där man numera släpper in besökare. Mycket exklusiva sportbilar, allra helst skräddarsydda för de få som har råd med extra nollor på prislappen.

Hos Vini Chiarli visades vi runt och fick sen smaka deras mousserande viner, Lambrusco och Pignoletto.

Sen ägnade vi oss återigen åt det klassiska loppet Mille Miglia. 2019 gick rutten från Rom via Bologna på väg tillbaka till Brescia.

Sista dagen åkte vi till Maranello och Galleria Ferrari innan det var dags att åka till flygplatsen och hemresa. Men de flesta av oss kom inte hem denna dag då flyget från Frankfurt till Stockholm var inställt! Deltagare till övriga destinationer hann trots försening med sina flyg, vi andra fick snällt tillbringa natten på hotell i Frankfurt och åka hem dagen efter.

Tack för denna gång och hoppas vi ses igen!

 

Betagande Bretagne – en resa med SvD accent

Så var det äntligen dags för vår första resa till Frankrikes norra kust och det betagande Bretagne! Armor, mellan hav och land, ett område fyllt av legender och traditioner.

Framme i Rennes möttes vi av den sol och värme som höll oss sällskap hela vistelsen men också av en saknad resväska under större delen av vistelsen.
Vår gladlynta chaufför Gisele tog emot och körde oss till Dinan där vi började med besök på det gamla befästa slottet vars anor går tillbaka till 1300-talet.
Guiden Florence charmade oss med sin visning som hade inslag av rollspel!

Under resan till den f d sjörövar-staden St. Malo körde Gisele en speciell väg så att vi fick se tidvattenskraftverket och fördämningen av floden Rance. Under sin storhetstid som hamnstad handlade St. Malo med Indien och den forna glansen syns i unika eleganta hus. Vår livliga lokalguide CoCo berättade kuriosa om den förflutna, samt stoltheten i att bo i det som varit en självständig stad.

Dinan visade sig vara en riktig pärla och vädret lockade till orienteringstur i eftermiddagssolen.

Den 10 september, val i Sverige men då ingen vinnare fanns att rapportera om så tänkte vi inte så mycket på det. Istället åkte vi till en utav Frankrikes mest populära turistdestinationer; Mont San Michel.

Som en liten överraskning åkte vi hästdroska istället för transportbussen fram till den halvö vars historia går tillbaka till år 709 då man grundade en helgedom till ärkeängeln Michael på den klippiga toppen. Det var en imponerande syn vi hade framför oss där det gamla klostret tronade på den konformade klippan mitt den stora tidvattensbukten.

Lunch därefter åt vi uppe vid Point de Grouin som nu vid klart väder bjöd på utsikt ända till Mont Saint-Michel. En perfekt plats för ett gruppfoto!

I Bretagne måste man smaka på ostron och hos Ferme Marine blev det film om ostron, kort visning och provsmakning.

Vi tittade närmare på magnifika ruiner av klostret Abbaye de Beauport med anor från 1200-talet. Ett historiskt monument och ansett som Bretagnes finaste exemplar av religiös arkitektur.

Lunchen hos *kocken Daniel Jaguin var minst sagt uppskattad, allra helst efterrätten kommenterades med vördnad flera gånger därefter.

En kort promenad gjordes längs den spektakulära rosa granitkusten vid Ploumanach, ett naturskyddsområde med unika klippformationer. Dagen avslutades hos Cedric som gör cider på biologiskt odlade äpplen. En man med passion minst sagt! Men vi tyckte bättre om grannens pommeau som han också sålde…

Avskedsmiddagen var glad och uppsluppen så med hopp om återseende säger jag inte adieu, utan au revoir!

Matresa i norra Italien med Matmagasinet augusti 2018

Lite av ett italienskt gastronomiskt potpurri kan man kalla denna resa med Maud Onnermark som ciceron!

Direkt från Milano Linate flygplats åkte vi med chaufför Denis till Saravezzano där vi mötte Matilda och Ricardo från Matric som arrangerat detta och andra besök. Här fick vi en rundvandring där vi såg glada grisar i olika storlekar. Därefter serverades lunch på goda charkuterier, ostar och ett härligt nybakat bröd!

Resan fortsatte in i den matglada regionen Emilia Romagna men framme i Parma väntade oss istället en kulturell stund med lokalguide Laura. Vi promenerade i den historiska stadskärnan där byggnader från det tidigare hertigdömets styre i ljusröd marmor ger staden en helt unik stämning och atmosfär.

Parma är välmående liten stad som genom sin kvalitativa livsmedelsindustri tryggat sin plats på gourmeters och gourmanders världskarta. Här finns t ex Mutti, kända för sina fina tomater. Francesco Mutti tog själv emot oss och berättade med entusiasm om familjeföretaget när vi åkte ut bland fälten för att se tomatskörden. Två damer i gruppen fick åka skördetröska så det blev helt feminint skördat!

Sen till fabriken; av med smycken och på med skyddskläder! Guidad promenad i fabriken, sen provsmakning av olika tomat-produkter och till sist filmvisning.

En god lunch serverades på den lilla trevliga restaurangen Mulino di Casa Sforza där vi fick tortelli med olika fyllningar och regionens mest kända vin, Lambrusco. Godare än sitt rykte! Vi hann inte bli hungriga innan det var dags för en provsmakning av Granarolo’s ostar och vin som Matric levererat till hotellet i Bologna. Men vi lät oss väl smaka av godsakerna.

Vi besökte Bolognas medeltida centrum där vi såg den stora kyrkan vid Piazza Maggiore och de aristokratiska medeltida tornen Asinelli 100 meter högt och det lutande Garisenda-tornet. Därefter strosade vi genom några av de arkader som slingrar sig ca 40 km runtom i centrum.

Morgonstund har ost i mun och vi är uppe i ottan! Sin kulinariska styrka har Emilia Romagna bland korvar, skinkor och inte minst parmesanosten som ju är världsberömd. I Rio Saliceto besökte vi en caseificio, Fratelli Rossi, där vi på nära håll fick se det hantverk som ligger bakom denna världsberömda ursprungsskyddade ost som vi i Sverige kallar parmesanost. Vi såg allt från kossorna som ger mjölken till färdiga ostar för att sedan smaka på delikatessen.

Resan fortsätta till grannregionen Lombardiet och Lugana di Sirmione. Här började vi med vinprovnings-lunch på den eleganta restaurangen Aquila d’Oro med utsikt över Gardasjön.

Mer vin blev det sedan på vingården Ca dei Frati; mousserande vin och via både vitt och rött når vi fram till dessertvinet Tre Filer.

Vi åkte längs Gardasjön till Desenzano där det var fest på torget när vi gick till vår sista middag.

Tack för denna gång och på återseende hälsar vi, Maud och Lena!

Resa till Battle i Hastings

Sydöstra England maj 2018

Redan vid samlingen på Heathrow upplevde flera av oss återseendets glädje, och den goda stämningen i gruppen som sen följde oss hela resan var ett faktum redan första dagen! Spelade inte ens någon roll för varken det goda humöret, eller de vackra färgkombinationerna av blommande rhododendron på Hever Castle att det föll ett stilla regn under vårt besök där.

Vi njöt av sandwich, scones, marmelad och clotted cream, döm om vår förvåning när det sen kom in vånings-fat med ännu fler godsaker såsom macarons och andra delikatesser. “Doggybags” kom upp som samtalsämne och kanske stilla önskemål!

Framme vid Battle Abbey, känt från Slaget vid Hastings, på eftermiddagen där vi skulle njuta av den spännande berättelsen om Harold och Vilhelms (och deras arméers) möte på kullen, försökte vi samtidigt promenera av oss kalorierna från vårt Afternoon Tea. Uppskattat besök trots det vid här laget, mycket typiska engelska vädret.

Vi hann torka lite lagom i bussen innan vi vid incheckningen fina Cooden Beach säkert nästan skrämde slag på kvällens brud när hon kom nerför trappan, vacker som en dag på väg till sin egen bröllopsmottagning. Tror hon ändå uppskattade den spontana applåden! Vår första middag tillsammans på Cooden Beach Hotel blev mycket lyckad, fantastisk havsabborre, gott vin, bra service och trevligt sällskap.

Lugn och stilla söndagsmorgon i Hastings där vi promenerade runt bland fiske-stånd och de fina svarta höga husen som användes för att hänga upp fiskenäten på tork.

Vi fortsatte vår dag med smaksensationer vid vinprovning på Chapel Downs vingård, vårt besök började med en rundvisning där vi både fick lära oss om beskärning av vinstockarna och sen fick veta allt om den så viktiga andra jäsningen för det mousserande vin som framställs i Kent, och som nu jämförs t.o.m. med champagne.

Fyllda av förväntan fick vi sen prova på själva, även med penna och papper för notering av smaknoter och annat “knowhow”. Delicious. Vingården som fått det eftertraktade uppdraget att servera vinet till Prins Harry och Meghan Markles bröllop på Windsor Castle nästkommande lördag var dock från Cornwall den här gången. Chapel Down med sitt Sparkling rosé hade äran när Prins William och hans Kate Middleton gifte sig 2010.

Efter god publunch besökte vi den förtrollande trädgården Sissinghurst Castle Garden i Cranbrook som skapades av författarinnan Vita Sackville-West och Sir Harold Nicolson. Efter livgivande timmar i trädgården kände vi oss redo att återvända till Bexhill on Sea för en solig ledig kväll.

Fantastisk klar morgon uppe på Beachy Head, “gå nu inte för nära kanten när ni fotar”. Mina förmaningar var många men fler än jag blev nervösa när en hel armé med tonåringar på skolutflykt kom traskande!

Besöket därefter i konstnärshemmet Charleston ansågs av många som resans höjdpunkt, inte minst d det var exklusivt öppet bara för oss! Vanessa, Duncan, Clive och de andra i Bloomsbury-gruppens levde i huset under många år. Ett allkonstverk som var deras livsluft i så många år och vilka kärleksliv de hade sen! Skapande föds ur kärlek och smärta, det blir alldeles tydligt där.

Vid lunch och vinprovning på The English Wine Centre vägleddes vi i den engelska vinhistorien av vår ciceron Brian, inte mycket var nytt under den engelska solen där inte. In fact, var det inte egentligen så att vinstockarna härrör från de Brittiska öarna? “I am impressed”.

Mycket mätta och belåtna lämnade vi sedan Alfriston för metropolen Brighton, och också Brighton Metropole. Ledigt ett par timmar för egna upptäckter på strandpromenaden innan buffé serverades på hotellet.

Ännu en solig dag påbörjades med en liten tur till fots genom The Lanes fram till The Brighton Pavilion, ett mycket otypiskt engelskt slott och istället en fantastisk orientalisk prakt både exteriört med lökkupoler och torn, och interiört med utsmyckning i guld, kristaller, bambu, ädelträ, ja egentligen allt ädelt som tänkas kan, för Georg IV, var sannerligen en man som inte fick för mycket av något! Det blev vår tur att frossa sen, på avsmakningspromenaden blev det allt från gourmetburgare och ostron fram till siciliansk glass.

Även på kvällen blev vi bortskämda med våra menyval till avskedsmiddagen på The Salt Room, trevligt som vanligt med er alla, och tack för tacktal!

På vår väg till Heathrow besökte vi ännu en vingård, Denbies, där Steve tog med oss på en åktur med sitt “tåg” och sedan berättade om vinproduktionen där samtidigt som vi sippade på ett glas bubbel ute i det fria. Lunch blev det också, tom vit duk fick de till, det var vi ju vana vid efter några dagars Go Slow upplevelser.

Dags att skiljas åt blev det sen, förhoppningsvis ses vi snart igen. Kanske Cotswolds eller Provence nästa år, Cornwall/ Plymouth 2020 med jubileumsfirandet av Mayflowers seglats över Atlanten 1620., eller varför inte både och?

Tills dess, trevlig sommar, från Suzanne

Bilresa i Frankrike och Tyskland

Bilresa med Classic Motor igen! Dagen innan avresan var vi alla lite nervösa eftersom LH strejkade just i Frankfurt då. Tack o lov avblåst så vi kom iväg från Frankfurt i tid. Strejken i Frankrike påverkade oss istället för den buss som skulle hämta oss fastnade i köer och var en timme sen så vi tog en fikapaus.

Resans första besök var på Musée National de l’Automobile i Mulhouse med smeknamnet ”Bilarnas Louvren”. Här finns över 100 Bugatti, klassiska tävlingsbilar samt en enorm samling bilar från tidigt 1900-tal.

Dagen avslutas i Colmar vars korsvirkeshus, blomsterprakt och smala gränder i den välbevarade stadskärnan charmade oss alla. På Maison Rouge åt vi en traditionell middag dvs tarte flambee och choucroute.

Vi ägnade en hel dag åt Peugeot, först det fina Musée de l’Aventure i Belle Époque-stil, sedan en tur till den närliggande fabriken där vi fick klä i oss västar och lyda guiden Miriams order om att hålla oss bakom linjerna. Kjol och klänning icke tillåtet!

Strax nedanför bergskedjan Vogesernas sluttning besökte vi en producent av den berömda Munster-osten. Efter en visning fick vi smaka den krämiga, välsmakande och starkt doftande osten. Alla inköp lades i bagageutrymmet för att inte s a s parfymera bussen.

Bilresa med buss:) fortsatte längs den berömda vinvägen, Route des Vins, och som tur var slutade det häftiga regnet lagom tills vi nådde Ribeauvillé. Hos Domaine Sipp hade vi en gemensam vinprovning som var både professionell och generös med sex olika Alsaceviner.

Egentligen skulle vi ha åkte förbi Strasbourg men vår chaufför tyckte att vi skulle se Europaparlamentet så vi åkte in en sväng innan vi tog Europabron över till Tyskland vid Kehl. Dagen avslutades i lilla fina Ludwigsburg där vi tog in på hotell för två nätter.

Stuttgart är en bilarnas stad och vi började med Mercedes-Benz museum med en guidad visning för att beskåda några av mer än 1 500 fascinerande föremål – allt från världens första bil till de senaste forskningsbilarna.

Efter en lunchpaus vid Saluhallen i centrum där det var livligt även utomhus i den varma vårsolen, fortsatte vi till Porsche museum. Förutom en tidsresa genom mer än hundra år omgiven av vackra bilar av ett av världens mest kända sportbilsmärken så är byggnaden i sig en sevärdhet. Materialet är en blandning av stål, betong och glas.

Sista besöket på resan var Motor och Teknik museet i Sinsheim där man har en utställning på över 300 klassiska bilar. Här finns bl.a. den tyska legendaren Opel Super 6 men också lyxiga Rolls Royce. Flera flygplan var uppställda och även om det var kul att få gå in i en Concorde så var det också lite obehagligt med det ordentligt lutande golvet.

Sen var det dags att åka till Frankfurt för slutet på vår bilresa och ta adjö av rese-sällskapet. Tack för denna gång!

Resa Toscana, i Medicis fotspår

Vi träffades tidig morgon på Arlanda, kärt återseende då de flesta varit med på tidigare resor med Millesgårdens Vänner. Lite dramatik blev det under mellanlandningen i München då en kvarglömd handväska på damtoaletten visade sig vara borta! Tack och lov återfanns den, utan kontanter men med pass och övrigt kvar.

Väl framme i ett soligt men kallt Florens möttes vi av Giotto Bus som snabbt tog oss till hotellet, Orto di Medici. Här mötte vi svenska lokalguiden Monica som tillsammans med Hans tog med oss på en intressant stadspromenad med visst fokus på de giriga Medicéernas uppgång och fall. Utanför domkyrkan Santta Maria dei Fiori slingrade långa köer men den vackra marmorförsedda fasaden kunde vi beundra i alla fall. Likaså Ghibertis bronsportar i dopkapellet. I kyrkan Santa Croce såg vi flera praktfulla gravmonument, bl. a det tillägnat Michelangelo.

Likt ett örnnäste ovan molnen och tiden ligger Volterra och ruvar hemlighetsfullt på sina etruskiska anor. Här gjorde vi ett guidat besök på det etruskiska museet, där tyngdpunkten utgörs av askurnor, vilka gjordes i form av miniatyr-sarkofager med motiv hämtade från den klassiska mytologin eller etruskernas föreställningar om livet efter detta.

Bussresan fortsatte genom det vackra toskanska landskapet där den sena vårens ankomst anades i blygsamt knoppande träd och buskar. Hans underhöll oss om skvaller och mustiga historier från forna dagar i hertigdömet Toscana.

Lunchen åt vi på agriturismo Fattoria Poggio Alloro beläget nedanför San Gimignano som vi kunde se avteckna sig med sina karaktäristiska torn som ett medeltida Manhattan. Solen värmde skönt i lä.

Att promenera i San Gimignano, den lilla “staden med de många tornen”, är att stiga direkt in i medeltiden. Många privata hus har fortsatt kvar de höga medeltida försvarstornen, minnen från ett oroligt tidevarv.

Med vår lokalguide Monica besökte vi Uffizierna, ett av världens mest berömda tavelgallerier. Här hänger Botticellis berömda målningar Våren och Venus Födelse, den enda tavla man känner till av Michelangelo, en oavslutad målning av Leonardo da Vinci, Rafael, Tizian m fl. Vi var inte ensamma och trängseln var påtaglig på vissa ställen!

Vi promenerade över Ponte Vecchio, den enda originalbron över floden Arno. Vårt mål var Palazzo Pitti, den sista grenen av släkten Medicis hem. Här kunde vi utan trängsel njuta av deras rikedomar i Pitti-galleriet som är Florens största konstmuseum. Nu tog Hans över guidningen och de mest passionerade i vår grupp stannade kvar för att inte missa någon Tizian eller Rafael. Vi andra lockades av skyltfönster och glass i det alltmer värmande solskenet.

Av den vackra regionen Toscanas städer anses Siena konkurrera med Florens i skönhet och kultur. Dessa var de bittraste fiender och det var med våld som Cosimo I erövrade Siena och skapade storhertigdömet Toscana.

Här träffade vi vår lokalguide Chiara som under guidningen visade prov på både charm och skådespelar-talang! Det blev en underhållande promenad fram till katedralen och sen det snäckformade torget Piazza del Campo som domineras av rådhuset från 1200-talets slut. Två gånger om året går hästloppet Il Palio som har medeltida anor, av stapeln här.

Vår sista gemensamma måltid hade vi på Ristorante Omero ovanför staden. En restaurang som blivit något av en favorit hos gästande skådespelare men vi såg varken Gerard Depardieu eller Anthony Hopkins denna gång. Innan det var dags för transfer till flygplatsen hann några av oss med ett besök på Gucci Garden museum i det historiska Palazzo della Mercanzia. Det genuint florentinska modehuset Gucci har här en permanent utställning med kläder och produkter som man med en vanlig medelinkomst inte kan drömma om att inhandla. Men nog så vackert att beskåda!

Tack för denna gång och välkomna åter! Arrivederci från Lena och Hans.

1
2
3