Sicilien med Matmagasinet 8-12 oktober 2019

Så var det dags för vår sjätte resa med Matmagasinet och Maud Onnermark!

Tidig avresa där möte med många kära välbekanta deltagare piggade upp. Efter mellanlandning i München anlände vi i lagom tid till Palermo för att njuta en välsmakande lunch på restaurangen Ai Normanni där vi serverades pannelle och Pasta alla Norma.

Lokalguiden Vincenzo som bott i Sverige tog oss med till de mest kända platserna; det vackra medeltida Palazzo dei Normanni och Cappella Palatina där vi beundrade de glänsande mosaikerna. Även kyrkan La Martorana har en enastående mosaik. Sen blev det en stund för att njuta en läskande dryck i skuggan.

Längst ut på Siciliens västkust reser sig det mäktiga berget San Giuliano på vars topp den lilla byn Erice tronar. Med borgen från 1200-talet och annan medeltida bebyggelse som dekor promenerade vi in i en svunnen tid.

På de smala gatorna syntes vi tydligt. Här fanns mycket fint hantverk, handmålade fat och vävnader t ex.

Det var brant och kurvigt och det hördes några förskräckta utrop men vår chaufför Gaetano körde lugnt och tryggt till Baglio Fontanasalsa där grevinnan Bulgarelli driver en gård där man producerar den finaste, ”gräsligt” god olivolja.

Vi välkomnades av en kvinna med gitarr som sjöng olika sicilianska sånger men också fick oss att delta i uppträdande! Det bjöds på provsmakning innan lunch på den lokala rätten ”balotte”.

Vi befann oss i Val di Marza, det område där starkvinet Marsala är det mest välkända vinet. Vinodling är som så mycket annat en rent antik historia på Sicilien. Namnet Marsala, från arabiska ”marsa-Allah” minner också om stadens läge vid det afrikanska havet där avståndet till Tunisien är som kortast.

På den moderna vingården Cantina Fina togs vi emot av Melania som berättade om de mer torra vinerna och vi fick smaka tre viner. Av de lokala druvorna Grillo, Zibibbo och Nero d’Avola.

Vi avslutar dagen vid kusten där saltet tronar som pyramider i bassängerna vilket blir extra vackert och pittoreskt under solnedgången. Först till museet där guiden Martina tog emot.

Sen promenad längs saltbassängerna till Casa Ettore som är privat och där en härlig buffet av grönsaker och frukt att kombinera med olika sorters salt var uppdukat.

Så var det då dags att ägna oss åt oliver! Vi hade tur med vädret för eftersom olivpressen drivs med solenergi så hade vi inte fått se det om det varit molnigt eller regn. Nu perfekt och trevlig förmiddag där vi plockade oliver direkt från träden. God avsmakning sedan av den olja, Centonze, som även exporteras till Sverige.

Som belöning för det inte alltför tunga arbetet åt vi lunch vid havet. 25 olika antipasti innan couscous och grillade sardiner dukades fram i Marinella di Selinunte.

Vi besökte Segesta som troligen var byggdes av forntidsfolket elymerna. Det vackert belägna templet i dorisk stil byggdes aldrig klart men är inte mindre imponerande för det.

Hos Valerio i Pollina fick vi lära oss hur slowfood-produkten manna utvinns och tillagas. Lunchen var verkligen ”Go Slow” men generös och enligt flera av er den bästa under resan.

Resan avslutades vid havet och den charmiga staden Cefalù, bl.a. känd för sin enorma normandiska katedral. Vi åt en god middag baserad på fisk på restaurangen Lo Scoglio Ubriaco och skålade för ett snart återseende.

Tack för denna gång, alltid lika kul och gott! Arrivederci säger vi från GoSlowTravel och Matmagasinet.

Champagne, resa med Matmagasinet och Maud 2019

Resan till Paris blev onödigt spännande på grund av att samma dag som vi åkte, den 26 april, började den SAS pilotstrejk som varslats men först nu blev kalla fakta. Mycket tidig morgon var vi på flygplatserna i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn.
Tack vare sms-kontakt hade vi koll på varandra och snart kom besked att GBG och CPH ombokats med Lufthansa via München till Paris. Ankomst kl.17 istället för 10:20 och här fick Maud vara reseledare. Vi andra väntade oroligt på Arlanda där ingen verkade kunna hjälpa oss.

Till slut kom nödlösningen tack vare Resia, vi åkte till Malaga och sedan Paris, något av en omväg! Vi anlände sent på kvällen till Orly och klockan var närmare midnatt när vi väl var på hotellet i Reims.

Nästa morgon samlades hela gänget och vi åkte som planerat till vinmuséet Le Phare de Verzenay där de flesta gick upp i fyrtornet för att se ut över vinstocksklädda kullar.

Ett mycket trevligt besök gjorde vi hos Jessica och Thierry Perrion. När deras goda champagne och lokala delikatesser dukades fram njöt vi i fulla drag. Efter kalla vindar tittade solen fram och som en bonus fick vi smaka på en champagne från 1951! Det var en spännande ny smak.

Eftersom vi hade missat ett champagnehus första dagen gjorde vi ett nu istället, hos Taittinger. Vackra gångar med dekorationer och sedan förstås provsmakning.

Vi som missat välkomstmiddagen träffades och åt tillsammans på restaurangen Côté Cuisine.

Ovanligt kallt för årstiden i Champagne och regnigt så det var bara att klä på sig och ta med paraply för vår stadspromenad i Reims med lokalguiden Anne Marie. Vi avslutade vid katedralen Notre Dame där vår trevlige chaufför Jocelyn hämtade upp oss.

Dags att besöka den by som kallas Champagnens vagga, Hautvillers. Här fick vi en kort visning och presentation av Amélie som berättade om Dom Perignon och visade graven.

Egentligen är Epernay den verkliga champagnehuvudstaden, en liten stad längs med floden Marne. Längs pampiga Avenue de Champagne finner man alla de stora världsberömda champagneproducenterna. Efter lunch, och förstås ett glas champagne,på Le Théâtre gick vi till Champagne Mercier. Här blev det en åktur i ett litet tåg i de kilometerlånga lagringstunnlarna innan det bjöds på champagneprovning. Både lunch och middag under dagen hade naturligtvis inslag av champagne.

Hemresan drabbades också av SAS pilotstrejk men nu visste vi i alla fall om det! Tråkigt förstås att missa flera planerade besök. Istället för kvällsflyg från Paris så måste vi åka på morgonen till Bryssel för att resa med Lufthansa igen via München alternativt Frankfurt till våra slutdestinationer.

Tack all för ert vänliga tålamod och nog hade vi trevligt allt tillsammans på detta äventyr!

Vinresa i Piemonte Maj 2022

med Lidingö Vinsällskap

På den här resan var Lars-Martin Grewin vår vinciceron bland Piemontes viner. ”Kungen av italienska viner” som de ofta kallas.
Vi besökte olika vingårdar och provade naturligtvis de mest kända druvorna; Nebbiolo, Barbera och Dolcetto i Barolo och Le Langhe.
Vi var en liten behändig grupp som möttes på Arlanda. Alla hade blommiga ansiktsmasker eftersom det fortfarande var krav på detta i Italien. Fullt med färgstarka Eurovisionsfans med på flyget!

Chauffören Mary tog emot oss i Turin, hennes glada leenden kompenserade hennes bristande kunskaper i engelska. Och hennes körskicklighet var imponerande.

Framme i Alba. Innan första middagen samlades vi på hotellets terrass för lite samkväm och ett glas prosecco.

Sen blev det dags att botanisera bland Piemontes vingårdar. Vi började med Borgogno i Barolo som är ett av de äldsta vinhusen i Piemonte och som alltid räknats till ett av de allra främsta. Visning av unge Stefano innan fick vi provsmaka ”The Youngs” vilket innebär deras Barbera d’Alba Superiore, No Name och en klassisk Barolo.

Nästa vinbesök var inte i en källare utan i en liten by, Ottiglio, där det dukats upp för oss på en innergård. Mycket gott och trevligt! Livio Pavese anses vara en av de mest inflytelserika producenterna i Piemonte och bland annat smakade vi på Cuvee Imperiale Millesimato, Barbera del Monferrato dop och Barbaresco. Speciellt förtjusta blev flera av oss i Montaruccio 2013. Sen tog vi en kort promenad i den vackra omgivningen.

Utanför den lilla staden Monforte d’Alba som ligger omgivet av vinodlingar i vindistriktet Langhe besökte vi vinproducenten Josetta Safirio. Dottern Sara Vezza driver nu gården och hon berättade om viner och familjehistoria. Den smakrika lunchen serverades i skuggan ute på gården. Avslutningsvis en god dessert, bonet, som är en klassiker här. Till den serverades deras grappa som var ovanligt mild.

Efter en kortare bussfärd kom vi till vineriet Bricco Asili som drivs av familjen Ceretto. Här var vi återigen hos en högt ansedd vinproducent. Efter besök i vinkällaren så blev det provsmakning av tre viner i en sal med vacker utsikt över vinlandskapet: Langhe DOC Arneis, Barolo DOCG och Barolo DOCG Brunate.

Mer vingårdsbesök förstås när man befinner sig i Piemonte! Avslutningsvis åkte vi till Borgo Bussio för att smaka på Prunottos viner, deras klassiska Barbaresco och Barolo samt Barolo Bussia.

Avskedsmiddagen på Osteria delle Aie var spännande då vi inte visste vad som skulle serveras för menyn bestäms av ägarinnan efter de råvaror man har. Et blev en positiv överraskning då den ena efter den andra godsaken serverades och magnumflaskor med vin och sedan grappa ställdes fram på borden!

Sista dagen stannade vi i Cannelli vars historiska vinvalv numera är skyddade som kulturarv. Hos Bosca får vi smaka på olika drycker men bäst var deras friska mousserande vin, Asti spumante.

På återseende! Arrivederci!

Smakrik resa i Friulien april 2022

Då blev det äntligen dags för en resa till regionen Friuli Venezia Giulia, tredje gången gillt efter att ett elakt virus stoppat oss både 2020 och 2021!
 
Reseledare Stefan tog emot på flygplatsen i Venedig och sen gick färden till det familjeägda destilleriet där det bjöds på Italiens älskade digestivo, grappa. Det är ursprungs-skyddat och måste vara destillerat i Italien och av italienska druvskal.
Sedan gjordes ett besök i Aquileia, Antikens hamnstad. Belägen nära lagunen var det ett strategiskt läge vilket gav staden stor betydelse under romartiden. Här finns gott om arkeologiska fynd och den antika basilikans mosaikgolv är fascinerande vackert.

Utflykt till Friuliens huvudstad Trieste vars absoluta storhetstid var 1800-talet som imperiet Österrike-Ungerns enda hamnstad. Trieste var Medelhavets största inkörsport främst för kaffe som fortfarande är speciellt viktigt här, nästan som den dyrbaraste nektar. Så självklart gjordes ett kaffe-stopp efter rundturen med lokalguide Raffaella.

Därefter besök hos en frantoio, dvs. olivoljetillverkare. Lite väl entusiastisk presentation av vin men till slut provades tre olika oljor och en god s k merenda, enklare lunch.
Dagen avslutades med slottsbesök, Castello di Miramare som byggdes av Maximilian av Österrike och ligger vackert vid kusten. Det var snarare den vackra parken som lockade då det inomhus var mindre intressant.

Udine är en charmig stad med ett rikligt vittnesbörd från då den lydde under det venetianska hertigdömet under 1400-talet. Men det var ont om tid så det blev en kort tur denna gång.

Parmas främste konkurrent beträffande välsmakande skinka är San Daniele del Friuli. Under besök hos Casa del Prosciutto berättade de om hur traditionell produktion går till, och sen serverades generöst med skinka, grönsaker i marinad och olja, samt ostar och vin!

Sen var det dags för sparrisfestival, eller inte? Allt var stängt vid ankomsten och det var tomt. Men skam den som ger sig, Stefan insisterade och lyckades hitta personer på plats. Dessa volontärer kunde inte låta besökare från det avlägsna ande Sverige bli besvikna så de engagerade sig! Tält öppnade, öl serverades och sparrisen kokades enkom för vår grupp. Så gott den vita mjälla sparrisen smakade i solen sen!

Den lilla charmerande staden Cividale del Friuli har målade husfasader och var områdets huvudstad under medeltiden. Under promenaden såg vi det medeltida “Djävulens bro” och ett langobardiskt tempel från 700-talet, ett religiöst monument vars ursprung är höljt i dunkel, utnämnt som världsarv av UNESCO.

Zona Collio är ett område som en gång tillhörde det tysk-romerska riket men som nu ligger både i Italien och i Slovenien. Här besökte vi slottet Spessa och fick smaka på flera av Collios viner.

På lantgården Ronchi Sant Egidio avnjöts en välsmakande lunch baserad på gårdens egna produkter.

Go Slow Travel och Stefan tackar för denna gång och önskar en trevlig hemresa!