Sicilien med Matmagasinet 8-12 oktober 2019

Så var det dags för vår sjätte resa med Matmagasinet och Maud Onnermark!

Tidig avresa där möte med många kära välbekanta deltagare piggade upp. Efter mellanlandning i München anlände vi i lagom tid till Palermo för att njuta en välsmakande lunch på restaurangen Ai Normanni där vi serverades pannelle och Pasta alla Norma.

Lokalguiden Vincenzo som bott i Sverige tog oss med till de mest kända platserna; det vackra medeltida Palazzo dei Normanni och Cappella Palatina där vi beundrade de glänsande mosaikerna. Även kyrkan La Martorana har en enastående mosaik. Sen blev det en stund för att njuta en läskande dryck i skuggan.

Längst ut på Siciliens västkust reser sig det mäktiga berget San Giuliano på vars topp den lilla byn Erice tronar. Med borgen från 1200-talet och annan medeltida bebyggelse som dekor promenerade vi in i en svunnen tid.

På de smala gatorna syntes vi tydligt. Här fanns mycket fint hantverk, handmålade fat och vävnader t ex.

Det var brant och kurvigt och det hördes några förskräckta utrop men vår chaufför Gaetano körde lugnt och tryggt till Baglio Fontanasalsa där grevinnan Bulgarelli driver en gård där man producerar den finaste, ”gräsligt” god olivolja.

Vi välkomnades av en kvinna med gitarr som sjöng olika sicilianska sånger men också fick oss att delta i uppträdande! Det bjöds på provsmakning innan lunch på den lokala rätten ”balotte”.

Vi befann oss i Val di Marza, det område där starkvinet Marsala är det mest välkända vinet. Vinodling är som så mycket annat en rent antik historia på Sicilien. Namnet Marsala, från arabiska ”marsa-Allah” minner också om stadens läge vid det afrikanska havet där avståndet till Tunisien är som kortast.

På den moderna vingården Cantina Fina togs vi emot av Melania som berättade om de mer torra vinerna och vi fick smaka tre viner. Av de lokala druvorna Grillo, Zibibbo och Nero d’Avola.

Vi avslutar dagen vid kusten där saltet tronar som pyramider i bassängerna vilket blir extra vackert och pittoreskt under solnedgången. Först till museet där guiden Martina tog emot.

Sen promenad längs saltbassängerna till Casa Ettore som är privat och där en härlig buffet av grönsaker och frukt att kombinera med olika sorters salt var uppdukat.

Så var det då dags att ägna oss åt oliver! Vi hade tur med vädret för eftersom olivpressen drivs med solenergi så hade vi inte fått se det om det varit molnigt eller regn. Nu perfekt och trevlig förmiddag där vi plockade oliver direkt från träden. God avsmakning sedan av den olja, Centonze, som även exporteras till Sverige.

Som belöning för det inte alltför tunga arbetet åt vi lunch vid havet. 25 olika antipasti innan couscous och grillade sardiner dukades fram i Marinella di Selinunte.

Vi besökte Segesta som troligen var byggdes av forntidsfolket elymerna. Det vackert belägna templet i dorisk stil byggdes aldrig klart men är inte mindre imponerande för det.

Hos Valerio i Pollina fick vi lära oss hur slowfood-produkten manna utvinns och tillagas. Lunchen var verkligen ”Go Slow” men generös och enligt flera av er den bästa under resan.

Resan avslutades vid havet och den charmiga staden Cefalù, bl.a. känd för sin enorma normandiska katedral. Vi åt en god middag baserad på fisk på restaurangen Lo Scoglio Ubriaco och skålade för ett snart återseende.

Tack för denna gång, alltid lika kul och gott! Arrivederci säger vi från GoSlowTravel och Matmagasinet.

Smakrik resa i Friulien april 2022

Då blev det äntligen dags för en resa till regionen Friuli Venezia Giulia, tredje gången gillt efter att ett elakt virus stoppat oss både 2020 och 2021!
 
Reseledare Stefan tog emot på flygplatsen i Venedig och sen gick färden till det familjeägda destilleriet där det bjöds på Italiens älskade digestivo, grappa. Det är ursprungs-skyddat och måste vara destillerat i Italien och av italienska druvskal.
Sedan gjordes ett besök i Aquileia, Antikens hamnstad. Belägen nära lagunen var det ett strategiskt läge vilket gav staden stor betydelse under romartiden. Här finns gott om arkeologiska fynd och den antika basilikans mosaikgolv är fascinerande vackert.

Utflykt till Friuliens huvudstad Trieste vars absoluta storhetstid var 1800-talet som imperiet Österrike-Ungerns enda hamnstad. Trieste var Medelhavets största inkörsport främst för kaffe som fortfarande är speciellt viktigt här, nästan som den dyrbaraste nektar. Så självklart gjordes ett kaffe-stopp efter rundturen med lokalguide Raffaella.

Därefter besök hos en frantoio, dvs. olivoljetillverkare. Lite väl entusiastisk presentation av vin men till slut provades tre olika oljor och en god s k merenda, enklare lunch.
Dagen avslutades med slottsbesök, Castello di Miramare som byggdes av Maximilian av Österrike och ligger vackert vid kusten. Det var snarare den vackra parken som lockade då det inomhus var mindre intressant.

Udine är en charmig stad med ett rikligt vittnesbörd från då den lydde under det venetianska hertigdömet under 1400-talet. Men det var ont om tid så det blev en kort tur denna gång.

Parmas främste konkurrent beträffande välsmakande skinka är San Daniele del Friuli. Under besök hos Casa del Prosciutto berättade de om hur traditionell produktion går till, och sen serverades generöst med skinka, grönsaker i marinad och olja, samt ostar och vin!

Sen var det dags för sparrisfestival, eller inte? Allt var stängt vid ankomsten och det var tomt. Men skam den som ger sig, Stefan insisterade och lyckades hitta personer på plats. Dessa volontärer kunde inte låta besökare från det avlägsna ande Sverige bli besvikna så de engagerade sig! Tält öppnade, öl serverades och sparrisen kokades enkom för vår grupp. Så gott den vita mjälla sparrisen smakade i solen sen!

Den lilla charmerande staden Cividale del Friuli har målade husfasader och var områdets huvudstad under medeltiden. Under promenaden såg vi det medeltida “Djävulens bro” och ett langobardiskt tempel från 700-talet, ett religiöst monument vars ursprung är höljt i dunkel, utnämnt som världsarv av UNESCO.

Zona Collio är ett område som en gång tillhörde det tysk-romerska riket men som nu ligger både i Italien och i Slovenien. Här besökte vi slottet Spessa och fick smaka på flera av Collios viner.

På lantgården Ronchi Sant Egidio avnjöts en välsmakande lunch baserad på gårdens egna produkter.

Go Slow Travel och Stefan tackar för denna gång och önskar en trevlig hemresa!