Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 2-6 oktober 2019

Dags för årets andra resa med SvD accent till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Vårt mottagande på flygplatsen blev mycket chevalereskt, Gilbert, vår chaufför, tog artigt emot oss alla med sin “Chapeau” av och bockade.
Storstilat färdades vi sen ut mot kusten och Arcachon, i en buss som kör staden Agens mycket populära rugbylag, och detta just som Frankrike besegrade USA i Rugby-VM i Japan.

Resan gick först till Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad. De flesta av oss njöt av havssältan i de färska ostronen från med lite vitt vin.

Vår färd gick sedan vidare till hjärtat av Sauternes och anrika familjeägda lilla vingården Chateau Sigalas Rabaud. Med sina 14 ha är den minst av alla “crus classés” från 1885 års klassificering. Lunch vid vit linneduk hägrade för oss alla, och gåslevern gifte sig utmärkt med Sauternes vinet precis som det sagts oss! Äppelkakan var om möjligt ännu godare till.

Efter måltiden bjöds vi även på visning och provsmakning även av det torra vita vinet Demoiselles de Sigalas som nu framställts sedan 2009.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Bland uråldriga flinta-stenar, ca 16 000 år gamla, prövade vi sedan Chateau Terre Villes goda Pecharmant viner under ledning av engelska guiden Susan, som inte visade sig vara gift med gårdens son Pierre som flera av oss hade teorier om! Hon både serverade och diskade sedan så kanske inte så underligt att tankarna gick i den riktningen.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Stilla duggregn föll efter en stund i trädgården Latour Marliac. När vi gick runt dammen väckte den gröna japanska bron igenkänning hos många som varit på besök i Claude Monets trädgård Giverny utanför Paris. Spännande att få se varifrån han gjorde sina beställningar av näckrosor och bambu. Undrar varför hans lotus aldrig blomstrade?

På Domaine Michelet hos Madame Nathalie och Monsieur Jerome med bjöds vi sedan på överdådig fantastiskt tillagad sexrätters-lunch! Tillagad à la Maison och serverade av värdparet själva som bjöd rikligt av sitt goda vin blev vi riktigt bortskämda.

Kaffet som sedan vi intog på torget i medeltida Labastide d’Armagnac var välbehövligt!

Armagnac var nästa smakprov på vår dagordning, på Domaine d’Ognoas skedde denna direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Lokalguiden Gabrielle guidade oss genom park via slottet där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Rolfs födelsedag uppmärksammades med kaffe och “Drottningensbröstchoklad” plus skönsång av Ja må han leva på Maison Francois Miot.

Den lediga eftermiddagen började ändå med gemensam lunch, alla ville gå med när jag bokat bord på restaurant Dauphin så Eva skulle få sin sjötunga Meunière, trevligt! De serverade även mycket goda musslor och gambas.

Under kvällens avskedsmiddag var det så återigen dags för vår dagliga gåslever, flera av er hade även under dagen gjort inköp så att ni skulle klara de närmaste veckorna långt ifrån gåsleverns förlovade land.

Eftersom vi befann oss i landskapet Bearn så var förväntningarna höga på kvällens huvudrätt Tournedos med bearnaise, och trots att pepparsåsen som det istället blev var god så var det ju inte riktigt vad vi sett fram emot. Förhoppningsvis resans enda besvikelse?! (Restaurangägaren har skriftligt framfört sin ursäkt till oss alla via Go Slow Travel.)

Och så blev det dags att säga Au Revoir för denna gång! Mycket välkomna tillbaka till oss på Go Slow Travel; glada, vetgiriga, kunskapsfyllda gäster som ni är vår livsluft!

Önskar er alla en skön avkopplande höst. Suzanne

 

 

 

 

Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 18-22 september 2019

Årets resa med SvD accent gick till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Efter mellanlandning på Schiphol i Amsterdam där markpersonalen hade varslat strejk som vi klarade oss undan, kom vi till Bordeaux där solen genast värmde gott.

Chauffören Pascal med sin stora ”rugby-buss” förde oss tryggt genom hela resan med början i Sauternes. Här besökte vi den mindre familjeägda gården Château Sigalas Ribaud där vi bekantade oss närmare med det berömda vinet bl. a Grand Vin årgång 2018 direkt från ekfatet.

Sedan avnjöt vi en lättare men delikat lunch serverades på terrassen.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Vi lämnar sedan det område som Henry Miller en gång skrev ”Dordogne kommer att överleva, precis som drömmarna som när människans själ.”

På allt smalare vägar for vi med vår stora buss till Château Terre Vieille som inte är ett slott utan ett familjeföretag där man gör det goda lokala vinet Pécharmant. Sonen Pierre tog emot och berättade på genuin ”frenglish” om vinerna medan vi åt en god lunch i skuggan av prunkande träd.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Dagen började med blommor i handelsträdgården Latour-Marliac. Näckrosorna stängda när vi kom men öppnade sig alltefter som solen värmde. Impressionisten Claude Monet fascinerades av dessa färggranna vattenblommor och den skriftliga beställningen han gjorde till sin egen trädgård i Giverny fanns att se i det lilla muséet.

Dags att återinträda i Bacchus fotspår då vi nådde familjegården Domaine Michelet där Madame Nathalie tog emot. Nu var det alltför varmt att sitta ute så långbord var dukat inne där vi åt en god lunch och generöst med vin.

Labastide d’Armagnac är en charmerande liten ort med medeltida anor där vi stannade för en fikapaus.

Eftersom dagen hade gått i Go Slow kom vi sent till Domaine d’Ognoas och missade den guidade visningen men Madame låste upp så vi kunde gå in och titta på alambic mm. Sen provsmakning av en armagnac från 2004 och en från 1994 direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Den gladlynta lokalguide Ludivine guidade oss genom park och slottet, där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Efter en ledig eftermiddag så möttes vi igen för att inta avskedsmiddag på en restaurang som såg trist ut men det glömde vi när mat och vin kom in och nivån på samtalet steg!

Sista dagen kom så regnet, men lämpligt nog när vi satt i bussen. Väl framme vid Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad klarnade det upp igen. Här slog vi oss ner vid enkla bord och snart kom Monsieur Eric med vin, ostron och gambas.

Inspiration slog till och en ”spontan” lovsång sjöngs av er till Go Slow Travel vilket fick reseledaren att bli riktigt rörd.

Tack för det och med hopp om återseende!