Vinresa i Piemonte Maj 2022

med Lidingö Vinsällskap

På den här resan var Lars-Martin Grewin vår vinciceron bland Piemontes viner. ”Kungen av italienska viner” som de ofta kallas.
Vi besökte olika vingårdar och provade naturligtvis de mest kända druvorna; Nebbiolo, Barbera och Dolcetto i Barolo och Le Langhe.
Vi var en liten behändig grupp som möttes på Arlanda. Alla hade blommiga ansiktsmasker eftersom det fortfarande var krav på detta i Italien. Fullt med färgstarka Eurovisionsfans med på flyget!

Chauffören Mary tog emot oss i Turin, hennes glada leenden kompenserade hennes bristande kunskaper i engelska. Och hennes körskicklighet var imponerande.

Framme i Alba. Innan första middagen samlades vi på hotellets terrass för lite samkväm och ett glas prosecco.

Sen blev det dags att botanisera bland Piemontes vingårdar. Vi började med Borgogno i Barolo som är ett av de äldsta vinhusen i Piemonte och som alltid räknats till ett av de allra främsta. Visning av unge Stefano innan fick vi provsmaka ”The Youngs” vilket innebär deras Barbera d’Alba Superiore, No Name och en klassisk Barolo.

Nästa vinbesök var inte i en källare utan i en liten by, Ottiglio, där det dukats upp för oss på en innergård. Mycket gott och trevligt! Livio Pavese anses vara en av de mest inflytelserika producenterna i Piemonte och bland annat smakade vi på Cuvee Imperiale Millesimato, Barbera del Monferrato dop och Barbaresco. Speciellt förtjusta blev flera av oss i Montaruccio 2013. Sen tog vi en kort promenad i den vackra omgivningen.

Utanför den lilla staden Monforte d’Alba som ligger omgivet av vinodlingar i vindistriktet Langhe besökte vi vinproducenten Josetta Safirio. Dottern Sara Vezza driver nu gården och hon berättade om viner och familjehistoria. Den smakrika lunchen serverades i skuggan ute på gården. Avslutningsvis en god dessert, bonet, som är en klassiker här. Till den serverades deras grappa som var ovanligt mild.

Efter en kortare bussfärd kom vi till vineriet Bricco Asili som drivs av familjen Ceretto. Här var vi återigen hos en högt ansedd vinproducent. Efter besök i vinkällaren så blev det provsmakning av tre viner i en sal med vacker utsikt över vinlandskapet: Langhe DOC Arneis, Barolo DOCG och Barolo DOCG Brunate.

Mer vingårdsbesök förstås när man befinner sig i Piemonte! Avslutningsvis åkte vi till Borgo Bussio för att smaka på Prunottos viner, deras klassiska Barbaresco och Barolo samt Barolo Bussia.

Avskedsmiddagen på Osteria delle Aie var spännande då vi inte visste vad som skulle serveras för menyn bestäms av ägarinnan efter de råvaror man har. Et blev en positiv överraskning då den ena efter den andra godsaken serverades och magnumflaskor med vin och sedan grappa ställdes fram på borden!

Sista dagen stannade vi i Cannelli vars historiska vinvalv numera är skyddade som kulturarv. Hos Bosca får vi smaka på olika drycker men bäst var deras friska mousserande vin, Asti spumante.

På återseende! Arrivederci!

Pärlor i Bourgogne 4-8 Maj 2022

Så var det äntligen dags för resan till Frankrike och Bourgogne! SAS levererade punktlig ankomst och snart var vi alla på väg mot resans första måltid som intogs på La Petite Ardoise i anrika staden Fontainebleau.
Restaurangen, med ekologisk och närproducerad ambition bjöd på ugnsbakade ägg (från Laveau-gården) med stekt gåslever och frasiga franska frites därtill, desserten var himmelska päron i honung och karamellsås, tror ingen av oss hade sagt nej till ytterligare en portion.
 
Efter kaffet blev det istället en stärkande promenad på 4 minuter till slottet Fontainebleau, hem för många franska kungar, främst ihågkommen kanske Frans I och även ett par kejsare, Napoleon och hans brorson Napoleon III som stod för slottets tjusiga empireinredning. På vackra innergården Cour Carré fanns även ett café, skönt att njuta av utsikten över anlagda dammen stillasittande efter tidig morgon från Sverige.

Vi fortsatte sedan till Auxerre, efter installation på Hotel Normandie sågs vi för promenad till Le Quai och en rustik riklig middag à la Bourgogne med anksallad till förrätt och Jambon Chablisienne till huvudrätt. Citronmarängtårtan slank visst ned den också!

Andra dagens morgon träffade vi vår artige och trevlige chaufför Nelson, som inte bara rattade bussen eminent resten av resan utan även efter några försök klarade av bussens mikrofon, och strax var vi på väg. Fontenayklostret, vackert belägen i dalgång var ett fint besök i stilla ro bland korsgångar, dormitorium och refektorium men var tvättade de sig i avsaknaden av tvättrum?

Vingården Domaine Brocard bjöd på mycket goda Chablis viner till ost och charkuterier men mycket vill ha mer så vi fortsatte till nästa vingård bara ett par minuter bort.
Domaine Clotilde Davenne och ägarinnans son och arvtagare Arnaud bjöd på överdådig vinprovning med 10(!) olika crus, alltifrån Bourgogne Blanc, Chablis, Irancy, Saint Bris och Crémant de Bourgogne. Omöjligt att välja helt enkelt.

I klosterbyn Flavigny- sur-Ozerain bjöds vi på anispastiller och med piffiga små blå plastmössor på huvudet fick vi se den ekocertifierade tillverkningen av dessa klassiska bonbons, veganska redan 1591 ,var de kanske t.o.m. nyttiga?

Vår färd gick vidare till prestigefulla Aloxe-Corton där vi besökte en av områdets små egendomar, Domaine Comte Senard, den fina placeringen åskådliggjord på karta, och fick smaka på både regionens, byappellationen, en Premier Cru och en Coron Grand Cru tillsammans med mycket välsmakande ostar.

I Beaune bjöds det rundvisning på medeltida sjukhuset Hôtel Dieu, i bruk ända till 1971. Vår guide Catherines engelska var dock av det svårförståeliga slaget så på slutet av den timslånga vandringen var vi bara en tapper skara kvar. Belöningen blev en timme i solsken på uteservering eller en stunds fönstershoppande.

Marknaden i Beaune besöktes av några morgonpigga besökte, men även regionhuvudstaden Dijon erbjöd detsamma så efter en stadspromenad med underbart humoristiske och kunnige guiden Guy så blev det lite tid att utforska den. Tanken på lunch ute i den sköna vårsolen var det fler än vi som hade, efter år av covidnedstängningar vaknar nu Frankrike och övriga Europa upp till nytt liv igen. Umgänge står helt enkelt högst på listan, så det blev svårt att hinna med en fransk lunch, alla var vi överens om att där ville vi stannat längre!

Vidare äventyr väntades oss, i det allra finaste vinområdet i Bourgogne (alla vinexperter eniga) Clos Vougeot, hade vi inte bara avsmakning av mycket fina viner på familjevingården Domaine Aermelle et Bernard Rion. Avslutningsvis bjöds det en Clos Vougeot Crand Cru och svärsonen Gregory bjöd då på delikatessen tryffel.lo di Miramare

 

Vår fina gruppbild hann vi också med där, vi ser onekligen både nöjda och glada ut.

På återresan till Beaune besökte vi Cassisium, där vi blev unga charmiga och kunniga guiden Candices första engelska grupp, och inte bara det var värt att fira utan hon fyllde även år så vi klämde i med ” Ja må hon leve”, ännu en ny första upplevelse för henne. Hon bjöd oss sedan på en mängd olika varianter av svartvinbärslikören Cassis som kan njutas på många sätt, mest populärt kanske tillsammans med Bourgogne Aligotée som aperitifen Kir. Så där satt vi i solen och drack drinkar med fåren fridfullt betande bredvid.

Vår sista dag började med en historiskt kort busstur, två minuter bort låg anrika senapstillverkaren Fallot, dags för oss att få prova på klassisk Dijonsenap men också andra härliga smakkombinationer, vissa mer populära än andra hos oss. Vattenkranen fick ibland göra sitt när det blev för starkt. Vår amerikanske guide Joseph, bördig från Minneapolis fick oss med sitt skämtsamma berättande att lyssna uppmärksamt, han förhörde sig om vad vi hette, och när Gun svarade ”Gun” så replikerade han blixtsnabbt till Ing-Marie när det blev hennes tur ”and so you are Bullet then?!” En trevlig gåva med två små burkar fick vi också med oss när det blev dags att resa vidare.

Vårt första mål för dagen var Vezelay med den berömda basilikan. Högt uppe på kullen var den väl synlig för alla århundradens tusentals pilgrimer på deras väg bort till slutmålet Santiago de Compostela. Det blev en tuff vandring upp även i våra dagar men väl värt det. Utsikten var ju magnifik.

Vår Bourgogneresa vore ju inte komplett utan minst en vinprovning per dag, den här gången dock en lite annorlunda sådan. Les Faverelles i pittoreska byn Asquins bjöd på trängsel , gemyt och en genuin känsla av ett hårt arbetande familjeföretag.
Vi fann sedan en fin plats för vår picknick; baguetter, ostar, skinka, oliver, vin och franska jordgubbar dukades upp och stillade vår hunger innan resan upp mot Paris och Charles de Gaulle flygplatsen tog vid. Mil efter mil betade vi av innan söndags och ”efter lovet” köerna utanför Paris nästan blev oss övermäktiga. Men det gick, och det blev dags att skiljas åt för denna gång. På återseende hoppas jag, Suzanne och Go Slow Travel!

Smakrik resa i Friulien april 2022

Då blev det äntligen dags för en resa till regionen Friuli Venezia Giulia, tredje gången gillt efter att ett elakt virus stoppat oss både 2020 och 2021!
 
Reseledare Stefan tog emot på flygplatsen i Venedig och sen gick färden till det familjeägda destilleriet där det bjöds på Italiens älskade digestivo, grappa. Det är ursprungs-skyddat och måste vara destillerat i Italien och av italienska druvskal.
Sedan gjordes ett besök i Aquileia, Antikens hamnstad. Belägen nära lagunen var det ett strategiskt läge vilket gav staden stor betydelse under romartiden. Här finns gott om arkeologiska fynd och den antika basilikans mosaikgolv är fascinerande vackert.

Utflykt till Friuliens huvudstad Trieste vars absoluta storhetstid var 1800-talet som imperiet Österrike-Ungerns enda hamnstad. Trieste var Medelhavets största inkörsport främst för kaffe som fortfarande är speciellt viktigt här, nästan som den dyrbaraste nektar. Så självklart gjordes ett kaffe-stopp efter rundturen med lokalguide Raffaella.

Därefter besök hos en frantoio, dvs. olivoljetillverkare. Lite väl entusiastisk presentation av vin men till slut provades tre olika oljor och en god s k merenda, enklare lunch.
Dagen avslutades med slottsbesök, Castello di Miramare som byggdes av Maximilian av Österrike och ligger vackert vid kusten. Det var snarare den vackra parken som lockade då det inomhus var mindre intressant.

Udine är en charmig stad med ett rikligt vittnesbörd från då den lydde under det venetianska hertigdömet under 1400-talet. Men det var ont om tid så det blev en kort tur denna gång.

Parmas främste konkurrent beträffande välsmakande skinka är San Daniele del Friuli. Under besök hos Casa del Prosciutto berättade de om hur traditionell produktion går till, och sen serverades generöst med skinka, grönsaker i marinad och olja, samt ostar och vin!

Sen var det dags för sparrisfestival, eller inte? Allt var stängt vid ankomsten och det var tomt. Men skam den som ger sig, Stefan insisterade och lyckades hitta personer på plats. Dessa volontärer kunde inte låta besökare från det avlägsna ande Sverige bli besvikna så de engagerade sig! Tält öppnade, öl serverades och sparrisen kokades enkom för vår grupp. Så gott den vita mjälla sparrisen smakade i solen sen!

Den lilla charmerande staden Cividale del Friuli har målade husfasader och var områdets huvudstad under medeltiden. Under promenaden såg vi det medeltida “Djävulens bro” och ett langobardiskt tempel från 700-talet, ett religiöst monument vars ursprung är höljt i dunkel, utnämnt som världsarv av UNESCO.

Zona Collio är ett område som en gång tillhörde det tysk-romerska riket men som nu ligger både i Italien och i Slovenien. Här besökte vi slottet Spessa och fick smaka på flera av Collios viner.

På lantgården Ronchi Sant Egidio avnjöts en välsmakande lunch baserad på gårdens egna produkter.

Go Slow Travel och Stefan tackar för denna gång och önskar en trevlig hemresa!

Feelgood I Cornwall april 2022

I mitten av april var vi på en härlig resa i det natursköna Cornwall, England. Vårt fokus låg mycket på de miljöer och platser som inspirerat många författare men även mat, dryck och härliga människor. Med på resan var vår egen författarinna, Sofia Ymén, som berättade om sin karriär och lite om processen att ge ut en bok.
 

På Heathrow flygplats samlades vi som kom från Stockholm med de som kommit från Göteborg via Köpenhamn. De var mindre glada eftersom deras bagage hamnat på avvägar. Deras tålamod sedan var beundransvärt när väskorna nådde vårat hotell först i slutet av resan!
 
Chaufför för dagen var Rob som körde oss den långa vägen ner till Charlestown vid St Austell i Cornwall.
Det är en charmerande liten ort och vårt hotell, The Pier, under resan ligger precis vid den historiska hamnen där Poldark, Onedinlinjen och andra serier/filmer spelats in. Vi såg inte en nutida version av Ross Poldark men däremot andra charmiga lokalbor.
 

Efter en rejäl engelsk frukost var det dags att utforska området.
Vi började med Heligan garden. Cornwall har världsrykte för sina många vackra trädgårdsanläggningar och vi börjar dagen med att besöka Lost Gardens of Heligan. Här återskapades den glömda trädgård som varit i familjen Tremaynes ägo i mer än 400 år med höjdpunkt under slutet av 1800-talet. Här strosade vi runt bland vacker växtlighet och vågade oss även över den hängande bron.

Vi fortsatte till Prideaux Place där släkten Prideaux bott i över 400 år och den genuina miljön har bland annat funnits med i ett flertal filmer som gjorts efter Rosamund Pilcher’s böcker, t ex storsäljaren Snäcksamlarna. Vi lämnade några nallar för det är tradition. Men våra deltagare blev annars speciellt förtjusta i kontoret, en miljö att skriva bästa böcker i.

Kort resa ner till staden Padstow där stjärnkocken Rick Stein har flera restauranger. Vi tog den som serverar god fish’n chips. Även i Padstow har film spelats in baserad på feelgood litteratur.

Hos det prisbelönta Trevibban Mill Winery dukades det upp i solen för en vinprovning. Klimatet i Cornwall är milt och är lämpligt för vinodling.

Ett besök som måste göras när man är här är Eden Project. Mångsysslaren Tim Smit skapade ett gigantiskt växthus i de gamla lerkratrarna där man för hämtade sitt material till porslin. Inte förrän man nästan är framme syns de skimrande jättebubblorna som inrymmer såväl vattenfall som regnskog, nyttoväxter, konstverk och en fantastisk blomsterprakt från världens alla hörn samlade i olika tempererade zoner.

När vi skulle äta lunch i en liten by visade det sig att den väg vi skulle ta var avstängd. Det var inte så långt att gå men mycket branta backar så pubens värdinna ryckte in och hämtade trots körförbud de som inte riktigt orkat. Sen belönades vi med traditionell cornish pasty och ett stort glas cider.

Vidare till Colwith Farm Destilleri. Förr låg här en potatisodling vars syfte var att fylla landets magar efter 2a v-kriget. Sen 2014 görs istället potatisvodka och numera även gin och whisky. Här var det en rejäl provning av både gin och vodka!

En höjdpunkt på resan som från början inte var med i programmet blev mötet med författarinnan Liz Fenwick som skrivit flertalet böcker om Cornwall. Hon var generös med sin tid och att berätta om sitt liv och skrivande. Flera hade böcker de ville få dedikerade. Och de som inte redan hade med sig köpte engelska utgåvor i shopen vid caféet.

Slutligen blev det en rundtur längs kusten till Marazion varifrån man ser St Michaels Mount. Jenny Colgan har skrivit flera böcker inspirerad av platsen. Och i St. Ives blev det Cornish Cream Tea och besök på till bokhandeln St Ives Bookseller.

Sen blev det dags att säga hejdå till Cornwall och åka buss till Heathrow igen.
Tack för denna gång! See you next year again!