Bilresa i Frankrike och Tyskland

Bilresa med Classic Motor igen! Dagen innan avresan var vi alla lite nervösa eftersom LH strejkade just i Frankfurt då. Tack o lov avblåst så vi kom iväg från Frankfurt i tid. Strejken i Frankrike påverkade oss istället för den buss som skulle hämta oss fastnade i köer och var en timme sen så vi tog en fikapaus.

Resans första besök var på Musée National de l’Automobile i Mulhouse med smeknamnet ”Bilarnas Louvren”. Här finns över 100 Bugatti, klassiska tävlingsbilar samt en enorm samling bilar från tidigt 1900-tal.

Dagen avslutas i Colmar vars korsvirkeshus, blomsterprakt och smala gränder i den välbevarade stadskärnan charmade oss alla. På Maison Rouge åt vi en traditionell middag dvs tarte flambee och choucroute.

Vi ägnade en hel dag åt Peugeot, först det fina Musée de l’Aventure i Belle Époque-stil, sedan en tur till den närliggande fabriken där vi fick klä i oss västar och lyda guiden Miriams order om att hålla oss bakom linjerna. Kjol och klänning icke tillåtet!

Strax nedanför bergskedjan Vogesernas sluttning besökte vi en producent av den berömda Munster-osten. Efter en visning fick vi smaka den krämiga, välsmakande och starkt doftande osten. Alla inköp lades i bagageutrymmet för att inte s a s parfymera bussen.

Bilresa med buss:) fortsatte längs den berömda vinvägen, Route des Vins, och som tur var slutade det häftiga regnet lagom tills vi nådde Ribeauvillé. Hos Domaine Sipp hade vi en gemensam vinprovning som var både professionell och generös med sex olika Alsaceviner.

Egentligen skulle vi ha åkte förbi Strasbourg men vår chaufför tyckte att vi skulle se Europaparlamentet så vi åkte in en sväng innan vi tog Europabron över till Tyskland vid Kehl. Dagen avslutades i lilla fina Ludwigsburg där vi tog in på hotell för två nätter.

Stuttgart är en bilarnas stad och vi började med Mercedes-Benz museum med en guidad visning för att beskåda några av mer än 1 500 fascinerande föremål – allt från världens första bil till de senaste forskningsbilarna.

Efter en lunchpaus vid Saluhallen i centrum där det var livligt även utomhus i den varma vårsolen, fortsatte vi till Porsche museum. Förutom en tidsresa genom mer än hundra år omgiven av vackra bilar av ett av världens mest kända sportbilsmärken så är byggnaden i sig en sevärdhet. Materialet är en blandning av stål, betong och glas.

Sista besöket på resan var Motor och Teknik museet i Sinsheim där man har en utställning på över 300 klassiska bilar. Här finns bl.a. den tyska legendaren Opel Super 6 men också lyxiga Rolls Royce. Flera flygplan var uppställda och även om det var kul att få gå in i en Concorde så var det också lite obehagligt med det ordentligt lutande golvet.

Sen var det dags att åka till Frankfurt för slutet på vår bilresa och ta adjö av rese-sällskapet. Tack för denna gång!

Resa Toscana, i Medicis fotspår

Vi träffades tidig morgon på Arlanda, kärt återseende då de flesta varit med på tidigare resor med Millesgårdens Vänner. Lite dramatik blev det under mellanlandningen i München då en kvarglömd handväska på damtoaletten visade sig vara borta! Tack och lov återfanns den, utan kontanter men med pass och övrigt kvar.

Väl framme i ett soligt men kallt Florens möttes vi av Giotto Bus som snabbt tog oss till hotellet, Orto di Medici. Här mötte vi svenska lokalguiden Monica som tillsammans med Hans tog med oss på en intressant stadspromenad med visst fokus på de giriga Medicéernas uppgång och fall. Utanför domkyrkan Santta Maria dei Fiori slingrade långa köer men den vackra marmorförsedda fasaden kunde vi beundra i alla fall. Likaså Ghibertis bronsportar i dopkapellet. I kyrkan Santa Croce såg vi flera praktfulla gravmonument, bl. a det tillägnat Michelangelo.

Likt ett örnnäste ovan molnen och tiden ligger Volterra och ruvar hemlighetsfullt på sina etruskiska anor. Här gjorde vi ett guidat besök på det etruskiska museet, där tyngdpunkten utgörs av askurnor, vilka gjordes i form av miniatyr-sarkofager med motiv hämtade från den klassiska mytologin eller etruskernas föreställningar om livet efter detta.

Bussresan fortsatte genom det vackra toskanska landskapet där den sena vårens ankomst anades i blygsamt knoppande träd och buskar. Hans underhöll oss om skvaller och mustiga historier från forna dagar i hertigdömet Toscana.

Lunchen åt vi på agriturismo Fattoria Poggio Alloro beläget nedanför San Gimignano som vi kunde se avteckna sig med sina karaktäristiska torn som ett medeltida Manhattan. Solen värmde skönt i lä.

Att promenera i San Gimignano, den lilla “staden med de många tornen”, är att stiga direkt in i medeltiden. Många privata hus har fortsatt kvar de höga medeltida försvarstornen, minnen från ett oroligt tidevarv.

Med vår lokalguide Monica besökte vi Uffizierna, ett av världens mest berömda tavelgallerier. Här hänger Botticellis berömda målningar Våren och Venus Födelse, den enda tavla man känner till av Michelangelo, en oavslutad målning av Leonardo da Vinci, Rafael, Tizian m fl. Vi var inte ensamma och trängseln var påtaglig på vissa ställen!

Vi promenerade över Ponte Vecchio, den enda originalbron över floden Arno. Vårt mål var Palazzo Pitti, den sista grenen av släkten Medicis hem. Här kunde vi utan trängsel njuta av deras rikedomar i Pitti-galleriet som är Florens största konstmuseum. Nu tog Hans över guidningen och de mest passionerade i vår grupp stannade kvar för att inte missa någon Tizian eller Rafael. Vi andra lockades av skyltfönster och glass i det alltmer värmande solskenet.

Av den vackra regionen Toscanas städer anses Siena konkurrera med Florens i skönhet och kultur. Dessa var de bittraste fiender och det var med våld som Cosimo I erövrade Siena och skapade storhertigdömet Toscana.

Här träffade vi vår lokalguide Chiara som under guidningen visade prov på både charm och skådespelar-talang! Det blev en underhållande promenad fram till katedralen och sen det snäckformade torget Piazza del Campo som domineras av rådhuset från 1200-talets slut. Två gånger om året går hästloppet Il Palio som har medeltida anor, av stapeln här.

Vår sista gemensamma måltid hade vi på Ristorante Omero ovanför staden. En restaurang som blivit något av en favorit hos gästande skådespelare men vi såg varken Gerard Depardieu eller Anthony Hopkins denna gång. Innan det var dags för transfer till flygplatsen hann några av oss med ett besök på Gucci Garden museum i det historiska Palazzo della Mercanzia. Det genuint florentinska modehuset Gucci har här en permanent utställning med kläder och produkter som man med en vanlig medelinkomst inte kan drömma om att inhandla. Men nog så vackert att beskåda!

Tack för denna gång och välkomna åter! Arrivederci från Lena och Hans.

Med Matmaffian på matresa i Emilia Romagna 2017

Vi möttes tidigt på Arlanda den 20 september för att flyga via Köpenhamn där vi träffade ytterligare några resedeltagare på vår matresa. Trots varningar om överbokat flyg så kom vi alla med utan problem och landade enligt tidtabell i Bologna. Vår chaufför Lino visade sig vara trevlig och ägare till bekväm buss som snabbt tog oss in i centrum.

Sol och sensommarvärme mötte oss på vår promenad till ett av Bolognas klassiska bagerier Forno Paolo Atti. Edda charmade oss med sitt stora leende och sin yrkesstolthet. Efter smakprov av det lokala vinet pignoletto och goda kakor gick vi runt hörnet till Tamburini där vi åt en lättare lunch bestående av mortadella, skinka, salami och coppa med gott bröd och vin. Detta med ”lättare” måltid blev inte ledordet för vår matresa….

Dags för besök på Gelato Museum där all möjlig rekvisita visades och berättelser om glassens resa genom århundraden. Inte minst uppskattad var förstås provsmakningen sedan.

Ett obligatoriskt besök i regionen Emilia Romagna är hos en ostmakare, närmare bestämt en som producerar den berömda parmigiano reggiano. Konsortiet 4 Madonne finns sen över femtio år men tidigare byggnaden förstördes i jordbävningen 2012 så här har man en mer modern utrustning. Spännande att få smaka ost av röd ko, vacca rossa, som är dyrare då de ger mindre mjölk och minst 24 mån krävs innan försäljning.

Barilla har 28 fabriker runtom i världen, vi besökte den utanför Parma som är störst i världen. Trots detta fortfarande ett familjeföretag, nu fjärde generationen. Vi utrustades med lämplig klädsel och visades runt i de stora salarna där fotoförbud gällde.

Dags för lunch! Hos Antica Corte Pallavicina bjöds vi på välkomstdrink i källaren där deras specialitet culatello också förvaras innan vi visades in i den elegant dukade restaurangen. Och så gott det smakade! Culatello stagionato 18 mesi, tortelli di arbeta, faraona, dolce di Corte.

Inte en chans att hinna bli hungriga innan nästa gastronomiska besök; Villa San Donnino. Bredvid vinstockar där man precis plockade de sista druvorna presenterade Davide sin fina balsamvinäger och bjöd på smakprov.

Ett trevligt sätt att äta middag är förstås ”hemma hos” och det gjorde vi. Organisationen Cesarine bjuder hem mindre sällskap på middag och lagar traditionell mat. Vår värdinna Luisa pratade inte engelska men var nog så glad och expressiv ändå. Hennes pasta rosette al forno var god och vacker.

Följande dag började med ett mer kulturhistoriskt besök istället för kulturgastronomiskt. Vi åkte till Ravenna och besökte Galla Placidias mausoleum och San Vitale-kyrkan som båda imponerar med glänsande mosaiker.

På Ca de Ven bjöds det på specialiteten piadina direkt från stekplattorna.

Som om vi inte var mätta efter lunchen bjöds det mer än generöst på charkuterier av grisen mora romagnola hos Casa Spadoni! Kanske var det lika bra att jag gick till fel piazza med er på kvällen så att middagen blev lite senare än tänkt?

De flesta valde att ha en dag på egen hand men några entusiaster ville laga egen mat till lunch. Vi mötte Valeria vid marknaden för att göra inköp innan kompanjonen Barbara tog över för att på ett mycket pedagogiskt vis sätta deltagarna i arbete med att göra tre olika sorters pasta med tillhörande sås. (Passatelli in brodo, tortelloni burro e salvia, strozzapreti con prosciutto e limone.)

Efter en ledig eftermiddag möttes vi för en avskedsdrink och sedan promenad till La Posta där vi åt en god avskedsmiddag.

Sista dagen bjöd på sovmorgon och regn efter flera soliga dagar. Vi klarade oss rätt bra ändå för i Dozza, känd för sina muralmålningar, hann solen komma fram igen medan vi åt lite lunch innan en avslutande vinprovning på Enoteca Regionale.

Dags för hemresa efter en härlig matresa i den region som ibland kallas Italiens mage.

Tack för denna gång. På återseende, Arrivederci!

Sydöstra England 17 maj, med SvD accent

Efter samling på Heathrow flygplats och en timmes bussresa besökte vi Hever Castle.
William Waldorf Astors fantastiska italienska antika skulptursamling gjorde sig bra ihop med de gula engelska rosorna. Till skillnad från våra svenska hade ju dessa redan slagit ut.
Gott smakade Ann Boleyn High Tea, likaså Pimm’s cocktail före kvällens middag på Cooden Beach Hotel. Havsutsikt kunde njutas av alla från långbordet och abborren som nyss simmat i engelska kanalen smakade utmärkt. En perfekt start på vår resa i samarbete med SvD accent.

Hotellets läge vid havet hade kunnat locka till morgondopp vädret var engelska svalt och klokt nog avstod alla då starka strömmar kunde ha lett till alltför spännande avvikelse av programmet.
Istället gjordes ett besök i Battle där det berömda Slaget vid Hastings stod. För 950 år sedan besegrade Vilhelm Erövraren och hans trupper till slut Harold Goodwinson. Men av det blodiga slagfältet märkte vi inget.

Dagen fortsatte med ett besök i den förtrollande trädgården Sissinghurst Castle Garden i Cranbrook som skapades av författarinnan Vita Sackville-West och Sir Harold Nicolson. Den drömska, romantiska blomsterprakten i White Garden blev mångas favorit.

På vingården Chapel Down tog vi skydd undan dropparna från skyn och ägnade oss istället åt att prova dropparna i glasen. Sex olika sorter, allt ifrån mousserande till vitt, rosé och rött.
Tillbaka till Bexhill var det inte bara regnet som sövde.

Vi tog en tur till längs kusten och njöt tjusig utsikt från Beachy Head. Vita klippor och branta stup, lockelsen att få fina foton blev nästan lite farlig. Vid konstnärshemmet blev vi mottagna av sprudlande Camilla i kortärmad klänning trots tunga skyar, idag väntades inte bara vi utan också många andra besökare till första dagen av Charleston festivalen med litteratursamtal, seminarier och mycket annat på programmet. Vi fick eminenta visningar och sen var vi många som besökte stiftelsens gåvoshop, viktigt att stötta!
Vi lärde oss allt om hur Vanessa, Duncan, Clive och de andra i Bloomsbury-gruppens levt i huset under många år. Lycka, tragik och stor konst, de här väggarna kunde verkligen tala.

Lunchen på The Wine Centre drog ut lite på tiden, Brian hade så mycket att delge oss om Englands månghundraåriga vinproduktion. Uppskattat med mycket goda engelska viner och mat blev det iallafall.

I Brighton gick promenaden genom de slingrande gränder med anor från 1600-talet som kallas The Lanes till The Royal Pavilion. Här levde den vidlyftige prinsen av Wales, sedermera Georg IV, ett utsvävande liv. Tre festivaler pågick samtidigt i Brighton så inte bara vi i gränderna och på gatorna när Angela och Cath visade oss sina smultronställen med goda smakprov för våra gommar, härligt folkliv och härligt väder i “London by the sea”.

Avskedsmiddag serverades i Chambre Separée på anrika Hotel du Vin ett kort promenad på strandpromenaden bort.
Tack för fina tal, och som vanligt var stämningen på topp. Som avslutning på våra dagar besökte vi Denbies, och under rundturen med Steven fick vi också beundra vingården från ovan. Med ett glas av bästa British Fizz utanför Curbitts forna herrgård blev det dags att le ikapp i solen framför fotografen.

Vilken avslutning!
Time to say goodbye. Hoppas vi alla ses ännu en gång, varför inte redan i september, i den vackra Loiredalen med franska viner i glasen? Tack från Suzanne, Go Slow Travel och SvD accent.

Normandie, njutbar resa i september

Glada miner mötte mig på flygplatsen i Paris inför resan till Normandie när ni alla anlände med ett punktligt SAS. Kanske extra leenden berodde på att den förste passageraren ut var Måns Zelmerlöv som just då var listetta i Frankrike!

I vackert sensommarväder njöt vi sedan av blomsterprakten i Claude Monets fina trädgård i Giverny. Bl. a. beundrade vi vackra dahlior.

Vikingaättlingen Vilhelm Erövrarens invasion av Hastings och England kan i viss mån liknas med D-dagen många sekler senare, båda två var krigsoperationer med ofattbart många skepp och människor inblandade. Efter den levandegjorda beskrivningen av landstigningen vid klippbranten Pointe Hoc tog Dominique oss med till amerikanska kyrkogården. Talspråket ”Fyra årstider under en dag” fick vi belägg för här då en regnskur tog vid efter strålande sol.

Vid besöket vid ostronodlingen La Calvadosienne var intresset stort för Brigittes information om ostronets hermafrodit tillvaro och det kommande könsbytet i oktober! ”Kyssen från havet” smakade spännande och gott.

Vi reste in i regionens hjärta, Pays d’Auge, för att njuta av dess specialiteter. Till exempel den starka Livarot som av vissa ostälskare anses vara en av världens bästa. Med lite normandisk cider till förstås.

Uppskattat besök sedan på Château du Breuil där Marlene först visade oss runt de vackra byggnaderna och sedan lät oss provsmaka både calvados, aperitifen pommeau och chutney gjord på calvados.

Sedan åkte vi till den charmiga gamla hamnstaden Honfleur som alltsedan impressionisterna är en populär miljö för konstnärer. Ett härligt eftermiddagslugn infann sig vid makliga promenader bland caféer och butiker.

Rouen är en charmerande flanörvänlig stad vilket vi inte minst kände under stadspromenaden med vår guide i Frederic som imponerade stort med sin berättarförmåga och kunskap. Efter besöket på Musee des Beaux Arts smakade det gott med kaffe och äppeltarte. Promenaden avslutades vid torget Au Vieux Marché där Jeanne d’Arc brändes på bål år 1431.

Avskedsmiddagen serverades på La Couronne som enligt egen utsago är Frankrikes äldsta, en charmig korsvirkesbyggnad vid torget med smala lätt vinda trappor. Att calvados blivit favorit hos fler än en av oss var uppenbart efter middagen. Det skaldade tacktalet som KG bjöd på blev en fin avslutning av kvällen.

Efter en välbehövlig sovmorgon var det skönt att botanisera på söndagsmarknaden innan vi strålade samman igen för att lämna Rouen, Normandie, och bege oss till flygplatsen. Dags att säga hejdå till nya vänner, men vi kanske ses igen? Hälsningar från Suzanne.

Kuba – koloniala pärlor och hisnande naturupplevelser

Med KLM via Amsterdam kom vi slutligen fram till Havanna i Kuba. Vår lokalguide Betty mötte oss när vi relativt snabbt fått vårt bagage och så åkte vi till Hotel Melía Havana där resans första romdrink serverades.

Under stadsrundturen fotograferades det livligt vid Revolutionstorget där Fidel Castro har hållit sina många långa tal och Che Guevaras bild dominerar. Längs strandpromenaden Malecón färdades vi in i Gamla Havanna där spår av storslagenheten syns i de pastellfärgade palats som nu finns på Unescos världsarvslista.

Avslutningsvis tog vi en läskande mojito på den världsberömda baren Bodeguita del Medio.

Kuba är ju känt för sin fina tobak och maffiga cigarrer så vi gjorde en utflykt till den vackert gröna provinsen Pinar del Rio väster om Havanna. På vägen dit passerade vi Mariel där en stor frihandelshamn växer fram.

Förutom karaktäristiska byggnader där tobaksbladen ska torkas såg vi små späda plantor och en del guajiros som förberedde fälten. Hos en av odlarna fick vi smaka på nyrullade cigarrer. Efter en traditionell kubansk lunch på en gård uppe i bergen med vacker utsikt åkte vi till en Mirador för att beundra sockertoppsbergen Los Mogotes i den säregna Viñales-dalen som är ett av Unescos världsarv.

På kvällen hämtades vi på hotellet av vackra veteranbilar som i sakta mak förde oss till Buenavista där vi skulle avnjuta middag och salsa-show. Efter att vi installerat oss och fått drink, förrätt och soppa visade det sig att vi var på fel ställe! Men inget ont som inte har något gott med sig; på nästa ställe fick vi ännu en drink och soppa utan extra kostnad! Och en bättre show troligtvis.

Vi lämnade Havanna för att resa inåt landet. Först till Santa Clara som är en av den kubanska revolutionens viktigaste städer efter ett avgörande slag mot diktatorn Fulgencio Batista år 1958. På Revolutionstorget står en kolossalstaty av den mytomspunne Che Guevara vars mausoleum ligger på baksidan.

Cienfuegos är en vacker franskinspirerad stad som ibland kallas ”Söderns pärla”. Vi strosade längs huvudstråket Paseo del Prado fram till parken som är uppkallade efter landets nationalpoet, José Martí. Under besöket på en cigarrfabrik fick vi se hela processen från att bladen sorteras till att de kontrolleras om de är ”rök-bara”.

Besök i den botaniska trädgården blev extra intressant tack vare den eminente guiden Roger. Han visade oss kanonbollsträd, paranöt-träd, monkey trap och mycket mer.

Sen bjöds det på ett annorlunda boende, casa particular. Kanske inte det bekvämaste men med en inblick i kubanska hem och liv där tv och minibar lyser med sin frånvaro men gatans ljud är desto mer närvarande!

Trinidad är en av Kubas absoluta koloniala pärlor, även denna klassad som världsarv av Unesco. Under stadspromenaden besökte vi Casa Cantero, en av de pastellfärgade palats som flankerar kullerstensbelagda smala gator. Några gick upp i det höga tornet för att beundra staden ovanifrån.

Innan den lediga eftermiddagen avrundade vi med en romdrink på La Canchanchara till rytmiska toner som fick några av oss att ta ett par danssteg.

Sen var det dags att bege sig mot kusten för nu väntade ett par dagars avkoppling med sol och bad på ön Cayo Ensenachos! Vädret var soligt och behagligt varmt och havet korallgrönt och långgrunt.

Vad som fick några av oss att tappa formen sista dagen vet vi inte riktigt men avskedsmiddagen blev ovanligt lugn och dämpad. Kanske omedvetet på sin plats av respekt för landets långvarige ledare Fidel Castro som avled denna kväll. Vilket vi fick reda på nästa morgon då resan till flygplatsen kantades av flaggor på halv stång och en ovanlig tystnad. Nio dagars landssorg påbörjades direkt då spritförsäljning och musik förbjöds.

Vår sista dag i Kuba blev en historisk sådan och nu undrar vi alla över landets framtid; La lucha continua eller tar kampen slut med Raul?

Tack för denna gång!

  • /
  • Kuba

Mille Miglia, resa med Classic Motor 2017

En bilresa i samarbete med Classic Motor som inramades av skön sol, lite regn och olika smakupplevelser i Italiens ”Motorland” Emilia Romagna.

Vi som flög från Arlanda träffade resten av gruppen i Köpenhamn och trots kort anslutningstid kom allt bagage fram till Italien. Det var soligt och varmt i Bologna och vi började med en orienteringspromenad i centrum. Vi såg vackra medeltida hus, arkader, lutande torn och överbyggd liten flod innan vi gick från domkyrka och Piazza Maggiore till den färgstarka marknadsgatan. Här fastnade flera av oss för en lätt lunch med mortadella och parmaskinka.

När vi sedan skulle vidare var det viss uppståndelse nära bussen och det visade sig att gruppen Kiss bodde på hotellet där och var på väg ut. Jag fick snabbt upp telefonen för att föreviga närheten till stjärnan! Tommy Thayer?

Första motorbesöket blev hos Ducati med guidat besök i fabriken innan ledig tid i museum och shop.

Nästa dag började vi med att kombinera ostar och veteranbilar hos HOMBRE och Panini, familjen som gjort sig en förmögenhet på fotbollsbilder. Efter att ha beundrat deras privata samling av Maserati, bjöds vi in i den stora salen med höga hyllor fulla av stora ostar ända upp till taket. Här hade vi tur och fick se när osten fick sin kvalitetsstämpel. Sedan provsmakning förstås!

Vi fortsatte med ett besök i Casa Enzo Ferrari-muséet i Modena som handlar om motorsportprofilen och olika milstenar i hans liv. Efter en god lunch på ”Giardinetto” åkte vi till Museo dell’automobile di San Martino in Rio. Eftersom vi var tidiga passade vi på att njuta ett glas prosecco på en lokal liten bar innan signor Alessandro öppnade det lilla privata muséet för oss.

Vi avslutade den händelserika dagen med att prova viner med generöst tilltugg hos Vini Chiarli. Mousserande viner varav två av regionens kända Lambrusco som presenterades entusiastiskt av Ludovica.

En annan viktig motorprofil bekantade vi oss med på Museo Ferruccio Lamborghini som öppnade för tre år sedan. Viss förvirring uppstod då chauffören körde oss till fel museum först då det finns två stycken. Men till slut rätt plats och viss omplanering gjorde att resterande besök kunde göras utan problem. Guiden Manuela visade allt från traktorer till tjusiga Miura SV och en papamobil.

Sen var det dags att bekanta sig närmare med Modenas svarta guld, dvs. den traditionella balsamvinägern. David tog väl emot oss på sin gård Villa San Donino och efter provsmakning och visning fick vi även besöka hans familjehem som figurerade i filmen 1900.

Höjdpunkten på resan var nog för de flesta Mille Miglia, det klassiska lopp där endast bilar från perioden 1927 och 1957 får delta. En stor händelse för bilälskare från hela världen och vi åkte till Parma för att vara med när de första bilarna rullade in. Det började bra med aperol i solen men sen blev det tyvärr både regn och viss kyla. Men vad gör det för de verkligt passionerade!

Nytt för årets resa var utflyktsdagen till Brisighella där vi fick smaka olika av kooperativets olivoljor. Sedan gick vi tillsammans på den gamla åsnestigen i Brisighellas vackra gamla centrum. Solen värmde och lockade till glass!
Chauffören för dagen, Luca, gladde oss med att ta de vackraste vägarna genom ett grönskande kuperat landskap fram till nästa pittoreska by. Dozza är känt för sina muralmålningar och här fotograferade vi flitigt.

Avskedsmiddag på den klassiska restaurangen Osteria dei Poeti och att det var en bit att gå till hotellet efteråt var bara ett bra sätt att smälta maten.

Dags för hemresa, som alltid kul att resa med Classic Motors läsare och chefredaktör.

På återseende, Arrivederci! Lena och Thomas

Katalonien, en smakrik resa med accent

Det var en solig eftermiddag när vi samlades och träffade vår trevlige chaufför Miguel på Barcelonas flygplats för att starta vår resa i Katalonien.

Då fokus bl. a låg på drycker producerade i Katalonien kändes det lämpligt att börja med ett glas bubblande cava redan på terrassen samtidigt som incheckning. Härifrån kunde vi se det närbelägna klostret omgivet av grönska och mängder av ängsblommor.

De första dagarna befann vi oss i vindistriktet Bages och vi bekantade oss närmare med vinerna hos Bodega Abadal, en ytterst välskött och fin vingård. Här bjöds på vinprovning med choklad vilket gav överraskande smakupplevelser.

Nästa vinbesök var hos Oller del Mas, en fästningsliknande byggnad med katalanernas heliga sågtandade berg Montserrat i bakgrunden.

Förutom rosé och rött vin fick vi också smaka på deras fina olivolja innan Miguel skjutsade oss till den närbelägna restaurangen där vi åt lunch.

Dagen avslutades med besök på San benet del Bages, ett f d kloster som blev sommarresidens för den katalanske Ramon Casas och nu museum med en spännande ljud- och bildvisning om den tiden.

En spännande middag serverades på hotellets finare restaurang L’O.

Sen var det dags att lämna inlandet och sakta bege oss mot kusten. Nu kom vi in i ett av landets mest kända vindistrikt, nämligen Penedés där Kataloniens nationaldryck cava produceras.

Vi började med att besöka en av de största producenterna i Katalonien, Codorniú. Med band runt handleden satte vi oss i ett tåg och guidades av charmören Pep som trollade fram en ros till en glatt överraskad deltagare. Efter provsmakning fortsatte dagens bubblande äventyr, nu till en mycket liten producent.

Hos Artcava välkomnades vi av Ramón som först visade oss runt innan det bjöds på tre olika cava ute i solen. Trots skugga av träd blev det väl varmt och besöket i källaren var uppfriskande innan vi sattes i arbete. Nu fick vi göra processen med att degorgera, sätta i kork, på med grimma och sen etikett med våra egna namn!

Efter detta ”hårda” arbete var vi hungriga som vargar och den generösa tapas-lunchen smakade gudomligt.

Nästa aktivitet blev lite av en utmaning. Att hantera en el-cykel med bara handbroms kräver viss övning. På slingrande vägar genom vinfälten rullade vi fram åtföljda av glatt nyfikna blickar och hejarop från bybor och vinbönder.

Sen belönades vi med lite vin hos Bodega Girò Ribot innan vi åkte in till provinsens huvudstad Vilafranca. Här åt vi baskiska tapas på en restaurang där man litar på gästernas ärlighet då betalning sker efteråt med uppvisande av antal ”stickor” som visar hur många pintxos man ätit.

Avslutningsvis hade vi ledig tid i Sitges, en härlig kuststad som bjöd på vackert väder och sjudande folkliv. Delvis på grund av det katolska firandet av Corpus Cristus där blomstermattor prydde en del av gatorna.

När det så var dags att åka hem visade det sig att flyget var försenat på grund av tekniska problem. Men även om vi var trötta så kom vi i alla fall tillbaka till Arlanda med några timmars försening och kunde ta farväl av reskamraterna.

Med hopp om återseende tackar gst för denna gång. Hasta luego amigos!