Vinresa i Loiredalen i franska kungars fotspår

Region och karta

En region för slottsälskande finsmakare

Loiredalen är området runt det mittersta avsnittet av floden Loire i centrala Frankrike. Denna grönskande och lummiga del av det franska inlandet genomkorsas av Frankrikes längsta flod, Loire. Loire har sin källa i centralmassivet och på sin väg mot Biscayabukten tillryggalägger den drygt hundra mil. Den allra vackraste delen av flödet finns mellan Orléans i öster och Angers i väster. Sedan millenniumskiftet är just den här delen av Loiredalen klassat som världsarv.

Loire är den längsta och historiskt mest berömda floden i Frankrike. Hundra mil lång rinner den upp i Cevennerna i sydöstra Frankrike, med källorna bara tretton mil från Medelhavskusten. Man kan följa hela flodsträckningen från Centralmassivet till Atlanten. Sanden från Cevennerna bidrar med sina avlagringar till dalens estetiska värden. Sandholmar skapade av stora mängder sediment som förts ned från bergen syns över ytan. Namnet Loire härleds faktiskt till ett uråldrigt ord i galliskan som betyder just slam.

Chambord är det största och mest imponerande slottet. Ett lysande exempel på renässansens byggnadskonst. Mindre grannslottet Chambord-Liqueur Royale är en helt svindlande syn när det dyker upp i slutet av en allée. Blois, med sin magnifika trappa, som kungen Frans I lät bygga på fasaden. Slottet har hyst sju kungar och tio drottningar. Cheverny, byggd av sten från grottorna i Bourré. Slottet stod modell för ”Moulinsart” i Hergés serie Tintin. Chenonceau, det mest romantiska av alla, med en lång bro som sträcker sig ut i floden Cher. Det här är kvinnornas slott. Under 400 år beboddes slottet av äkta hustrur, älskarinnor, drottningar och olyckliga änkor. Amboise, där den unge Frans I höll lyxiga fester, maskerader och kungliga jakter. Han var också intresserad av konst och bjöd in Leonardo da Vinci till Amboise och installerade honom i närliggande Clos-Lucé, där han dog 2 maj, 1519. Här finns flera teckningar och skisser bevarade och han ligger begravd i det lilla gotiska kapellet Saint-Hubert i Amboise. Azay-le-Rideau, ett underbart renässansslott med en lite gotisk siluett, vars tinnar och torn speglar sig i vattnet runtomkring. En annan stil och ett annat sekel: Saché är ett 1700-talsslott, där Balzac skrev sina bästa romaner. Balzacs sovrum står intakt och slottet rymmer originalmanuskript och andra minnen. Detta är bara ett litet urval, orkar man finns det över 400 hundra andra slott att besöka – lika intressanta.

Men Loiredalen är inte bara stenar och slott. Trädgårdarna är också riktiga konstverk. Villandrys återuppståndna trädgård är ett måste. Bland annat för köksträdgården med gammaldags grönsaker. Man kan köpa med sig färska grönsaker vid utgången. Chaumont-sur-Loire har en internationell trädgårdsfestival varje sommar. La Bourdaisière hyser ett tomatkonservatorium med över sexhundra sorters tomater och här går det att köpa hem plantor, när det blir några över. Sasnières har sin engelska park…

Landet där man lever skönt är också landet där man äter gott. Här finns en lång tradition med fina råvaror, ända sedan tiden då man var tvungen att tillfredsställa de kungligas aptit. Ett bra klimat, soliga sluttningar och bördiga marker, mer behövs inte för att Touraine ska kallas för Frankrikes köksträdgård. Rikt på grönsaker och frukt men också på vinodlingar som breder ut sig över flera mil från Sologne till Anjou. Rött, vitt, rosé, bubblande eller söta och lättdruckna viner. Ovanliga namn som ”Noble-Joué” finns med bland de mer kända ”Chinon” och ”Bourgueil”. Vinerna passar utmärkt till ortens berömda charkuterier, rillon (grillat och inkokt sidfläsk och revbensspjäll), rillette (griskött kokt i sitt fett), adouillette, (inälvskorv), blodkorv och pastejer av olika slag. Lantkycklingar, kaniner, gélinas (extra små kycklingar med mjukt förnämligt kött som lagas i vitvinsås). Och så vilt förstås, många Loireslott var ju framför allt kungliga jaktslott.

Även om Tours inte kan konkurrera med slotten i Loire har staden ändå sin charm. Gamla stan i Tours är jättefin med smala gränder och tegelhus med korsvirke, där ”Place Plum” utgör själva nerven, speciellt på kvällarna. I närheten ligger hallarna med den mest kända charkuteriaffären i Loire ”Hardouin”, nästan en institution, som säljer alla slags pastejer, charkuterier och griskött. Här finns också en osthandlare som blivit vald till världens bästa, år 2008, ”Rodolphe le Meunier”. Traditionellt finns ingen djuruppfödning här förutom getter. Den mest kända osten är den cylindriska, långa, lite blåaktiga osten Saint-Maure. En annan specialitet är förstås insjöfiskar. I Sainte Dyé ligger en liten butik, ”La Bourriche aux Appetits” som specialiserat sig på fiskkonserver från Loire. Gädda, gös, kräftor, ål, sik, flodnejonöga och karp bland annat. Viltkonserver har de också, rådjur, hare, vildsvin och rapphöna från Sologne. Bakom butiken ligger en fin liten restaurang som serverar specialiteter från trakten. Och slutligen, poire tapée, slagna päron. Under det underliga namnet döljer sig en konserveringsmetod för frukt från 1800-talet. Frukterna torkades i en bakugn, på mycket svag värme, och plattades sedan till med en träklubba innan de konserverades i Chinonvin och skickades på båtar på Loire ända bort till England. I kalkgrottorna i Rivarenne görs detta fortfarande på gammalt sätt. Bourré är i dag berömt för sina champinjonodlingar. Men det var här i gallerierna, 50 meter under jorden, som arkitekterna, under renässansen, började utgrävningarna av områdets speciella vita kalksten, som är mjuk att hugga ut men hårdnar när den torkar i det fria. Nu växer olika slags champinjoner där i sin naturliga miljö. I ett annat galleri har en hel underjordisk stad blivit skulpterad i stenarna, värd ett besök. Vill man se en verklig ”grottby” är det bara att åka norrut mot Trôo vid grannfloden Loir utan ”e” på slutet – och kanske samtidigt passa på att besöka den charmiga staden Lavardin.