Bali – Gudarnas ö

Indonesien

Bali- Gudarnas ö

Bali är en 5 780 km² stor ö och en provins med 4,2 miljoner invånare med snabb befolkningsökning i det sydostasiatiska landet Indonesien. Majoriteten (83,5 %) är hinduer, 13,4 % muslimer, 2,5 % kristna, 0,5 % buddhister, till skillnad från Indonesien som helhet där 87 % är muslimer. Språken är riksspråket indonesiska, engelska och balinesiska, etniskt är 90 % av befolkningen balineser och 7 % javaneser. Bali är en del av Coral Triangle, området med den högsta biologiska mångfalden när det gäller marina arter. Inom enbart detta område finns över 500 revskapande koraller, vilket är sju gånger så många som i hela Karibien.

Bali är ett stort och växande turistmål med besökare främst från Australien, men även från Singapore, Kina, Japan, Sydkorea och när det gäller européer främst från den forna kolonialmakten Nederländerna. Provinsen omfattar ön Bali och några mindre angränsande öar, särskilt Nusa Penida.
Bali är den västligaste ön av Små Sundaöarna, mellan Java i väster och Lombok i öster. Dess huvudstad Denpasar ligger på den södra delen av ön och turistmålet Sanu med sina stränder i väst tillhör kommunen/staden Denpasar.

Den indonesiska övärlden breder ut sig nästan 500 mil mellan Sydostasiens fastland och Australien. Indonesien är världens fjärde folkrikaste stat och har den största muslimska befolkningen i världen. Sedan president Suhartos fall 1998 har landet utvecklats i demokratisk riktning. Tsunamin 2004 drabbade Indonesien hårt, med runt 170 000 döda.

Indonesien utgörs av en väldig övärld som breder ut sig mellan det sydöstasiatiska fastlandet och Australien. Av de drygt 18 000 öarna är ungefär 6 000 bebodda. Arkipelagen sträcker sig nästan 500 mil i öst-västlig riktning och 200 mil från norr till söder. Rakt genom landet skär ekvatorn. Den indonesiska övärlden omfattar en yta som är något större än Australiens fastland, men fyra femtedelar utgörs av hav. I väster och i söder omges landet av Indiska oceanen och i nordöst tar Stilla havet vid.

En klar majoritet av invånarna härstammar från malajfolk som under 500-talet före Kristus vandrade in från det asiatiska fastlandet. Dagens befolkning är uppdelad i ett stort antal folkgrupper (enligt vissa källor 400), varav många talar egna språk och har egna kulturer. Nästan hälften av invånarna är javaneser, vilka numera även bor på andra öar än Java.

Författningen föreskriver religionsfrihet men slår samtidigt fast att republiken Indonesien vilar på tanken om tron på en gud. Ateism är inte direkt förbjudet men betraktas ofta med stor skepsis. Det finns sex officiellt erkända religioner: hinduism, buddism, islam, katolicism, protestantism och konfucianism. Personer som bekänner sig till någon annan trosuppfattning, exempelvis landets många stamreligioner, kan registrera sig hos myndigheterna som tillhörande sociala – inte religiösa – grupper.
Det råder formellt nioårig skolplikt för alla barn från sju års ålder, men runt var femte elev hoppar av skolan efter de sex första åren. Undervisningen är av varierande kvalitet; städer som Jakarta har många bra skolor, medan utbildningen är sämre på andra håll, där det råder brist på utbildade lärare. Det finns såväl statliga som muslimska och kristna skolor. De kristna skolorna har gott rykte och många muslimska barn går därför i dessa.

Kulturen i Indonesien präglas av den etniska och religiösa mångfalden. Den äldsta bevarade konsten från 500-talet e Kr är hinduiskt inspirerad. Det finns även många bevarade Buddhastatyer. Från 600- till 900-talet uppfördes kombinerade tempel och mausoleer i vulkanisk sten och tegel, så kallade chandi. På Java hör det stora buddistiska komplexet Borobodur från 700-800-talen till landets sevärdheter. När islam kom till landet under 1100- och 1200-talet fick uppförandet av de hinduisk-buddistiska templen ge vika för moskébyggen.

Författningen och en medielag från 1999 garanterar press- och yttrandefrihet och förbjuder censur. De indonesiska medierna kan i allmänhet verka fritt och det råder ett öppet debattklimat. Det finns dock en rad inskränkningar för medierna. Organisationen Reportrar utan gränser betecknade 2014 mediesituationen i landet som ”svår” och rankade samma år Indonesien på plats 132 av 180 länder i sitt index över pressfriheten i världen.

Drygt en av tre indoneser i yrkesaktiv ålder försörjer sig inom jordbruket, medan omkring en femtedel av arbetsstyrkan återfinns inom industrin. Övriga arbetar i den växande tjänstesektorn med exempelvis turism och handel.
Levnadsstandarden och det allmänna hälsotillståndet bland indoneserna har förbättrats betydligt sedan 1960-talet. Uppgifterna om andelen fattiga i befolkningen varierar mellan olika källor. Officiella beräkningar gör gällande att runt en tiondel av indoneserna är fattiga, medan Världsbanken uppger att cirka fyra av tio invånare lever under fattigdomsgränsen på två dollar per dag.

Traditioner och etikettsregler varierar i det geografiskt utspridda Indonesien med dess många folkgrupper. En del dominerande inslag finns främst på Java, där majoriteten av indoneserna bor. Att vara artig och visa respekt för andra människor är grundläggande. Indoneser pratar ofta i termerna halus (artig, förfinad, mjuk och lyssnande personlighet) i motsats till kasar (grov, oartig, bullrig). Att vara halus är ett ideal.

Influenser från Indien skapade tidigt en hindu-buddistisk blandkultur i den indonesiska övärlden, där mäktiga kungariken utvecklades. Islam kom till området under 1100-talet. På 1700-talet blev Indonesien en holländsk koloni, och i andra världskriget ockuperades denna av Japan. Vid krigsslutet i augusti 1945 utropade nationalistledaren Sukarno Indonesiens självständighet. Men holländarna återkom och krig utbröt mellan Sukarnos nationalister och Nederländerna. 1949 uppnåddes fred och Indonesien fick sin självständighet med Sukarno som president. Efter ett kuppförsök 1965 iscensatte militären en våldsam antikommunistisk aktion under ledning av general Suharto. Upp emot en miljon människor dödades i utrensningarna. Från 1966 tog Suharto stegvis över makten från Sukarno och utnämndes formellt till president 1968.

Indonesiens moderna historia präglas av general Suhartos långa maktinnehav från 1968 till 1998. Hans auktoritära regim dominerades av militären och det arméstyrda partiet Golkar. Politisk stabilitet och ekonomisk tillväxt uppnåddes till priset av hårt förtryck av politiska motståndare och separatister. Militären och Suhartos närmaste krets berikade sig stort, men i en ekonomisk kris 1997–1998 föll regimen för folkliga demonstrationer. Indonesien har sedan dess genomgått en tidvis smärtsam demokratisering med många våldsamma inre konflikter.

I författningen är Indonesiens statsideologi, pancasila, inskriven: tro på en gud, humanism, nationell enhet, demokrati och social rättvisa. Landet är en republik vars president utses i direkta allmänna val. Presidenten har stora maktbefogenheter och väljer själv sin regering. I indonesiska regeringar sitter vanligtvis ministrar från såväl moderata muslimska partier som sekulära, nationalistiska. Det lagstiftande representanthuset domineras av samma politiska krafter. Indonesien har sedan slutet av 1990-talet utvecklats i demokratisk riktning, men rättssäkerheten är ännu svag och korruptionen utbredd.

Indonesien är Sydostasiens största ekonomi och har haft en hög tillväxt under det senaste årtiondet. Landet har genomgått en stor ekonomisk omvandling sedan Asienkrisen 1998 och lockar numera investerare med en stor konsumentmarknad, rika naturtillgångar och politisk stabilitet.

Indonesien är ett av världens mest gynnade länder när det gäller fiskevatten, mineraler och bördig jord. Dessutom är nästan 60 procent av landet täckt av skog. De betydande tillgångarna av kol, naturgas och råolja – även om den senare har minskat betydligt – spelar en viktig roll för landets ekonomi.

Indonesiens tropiska klimat med rik nederbörd i stora delar av landet gör att förutsättningarna för jordbruk är goda. Nedfall av vulkanisk aska har gjort jorden bördig på flera håll, särskilt på Java och Bali. Stora orörda områden finns på Sumatra, Kalimantan och österut i övärlden, där bördigheten är sämre.