Vandring i södra Toscana

Region

Toscana

Toscana är en region i mellersta Italien. Den gränsar mot regionen Lazio i syd, Umbrien och Marche i öst, Emilia-Romagna och Ligurien i norr och utgör kust mot Tyrrenska havet.
Toscana räknas av många till ett av de vackraste landskapen i Italien. Det toskanska köket är känt över hela världen, liksom regionens fina viner från distrikten Chianti, Morellino di Scansano och Brunello di Montalcino. Ett jämförelsevis stort antal av Italiens renässanskonstnärer och författare härstammar härifrån, varför Toscana kan sägas vara ett centrum för den europeiskakulturutvecklingen under renässansen.
Toscanas huvudstad Florens (Firenze) är en vänligt elegant stad man gärna återkommer till, gång på gång. Staden är behändigt liten till ytan, så man promenerar glatt de vackra gatorna mellan stadens kyrkor och palats, tar en kaffe här och en glass där, dras villigt med in i butiker, vilar ut en stund på en vinbar nere vid floden Arno, och fortsätter sedan till dagens museibesök. Tiden flyger, och humöret hålls garanterat på topp. Medeltiden och renässansen var de epoker som satte sin prägel på staden, precis som staden satte standarden för kultur och trender i resten av Italien och ut i Europa.
Chiantidistriktet sträcker i stället ut sig i södra delen av Florens-provinsen och in på Sienas domäner. Historien är fylld av krig och kontroverser mellan dessa båda städer, ända fram till 1555 då Medici blev storhertig över Toscana. Med bil kan du följa två alternativa vägar i området, båda genom skönt böljande landskap och med pittoreska byar att besöka. Via Cassia var den väg de medeltida pilgrimerna följde mot Rom. Den kantas av kloster och kyrkor och går via karaktäristiska centrum som Certaldo(bydelen Alta), San Gimignano, Monteriggioni och Colle di Val d’Elsa. Femton av de ursprungliga sjuttiotvå medeltida tornen står kvar i suggestiva San Gimignano, där saffran en gång var stadens stoltaste produkt. Från vackra Piazza della Cisterna strålar gränderna. Monteriggionis intakta murar ser ut som en kungakrona, du ser dem på långt håll.
Parallellt genom landskapet löper vägen Via Chiantigiana, med Castellina in Chianti och Greve in Chianti som givna stopp, men lägg gärna till lilla Montefioralle alldeles invid Greve.Chiantivinet är vad det mesta kretsar kring här, och vinfälten är oemotståndligt vackra såväl vår som höst. En äkta Chianti Classico har en svart tupp på flaskan.
Siena, bankväsendets vagga och där man lär prata den mest korrekta italienskan, är en stad att ägna lite mer tid. Mest känt är stadens halvmåneformade torg il Campo där frustande hästkapplöpningar – il Palio – äger rum varje år den 2 juli och den 16 augusti. Festspelen inramas av färgstarka historiska korteger och ceremonier, tumult och glad hysteri. Vid detta torg ligger det ståtliga stadshuset Palazzo Pubblico med sina vackra salar (Museo Civico), men slå dig ner på ett café och njut först av den unika miljön torget bjuder. Renässanspalatset Piccolomini ligger strax intill, och sedan följer du Via di Città till den utsökta katedralen. Komplettera med Via Banchi di Sopra för mer butiker. Åtminstone en Panforte-kaka ryms säkert i resväskan. Den som stannar flera dagar har många stråk att utforska, och en rad intressanta museer, som Pinacoteca Nazionale med måleri från medeltid och renässans.
Volterra är en mycket vacker liten stad, ett av områdets absoluta måsten, grundad av etruskerna uppe på en klippa några mil inåt land. Här finns fina romerska ruiner, och ett gemytligt medeltida centrum med många butiker att botanisera i, liksom ett flertal intressanta historiska palats. Piazza dei Priori är stadens mitt. Kulturturisten tar sig säkert tid på det fina etruskmuseet (Museo Etrusco Guarnacci). Bearbetad alabaster är typiskt för staden.

Under forntiden var Toscanas omfattning större i söder och kallades Tyrrhenia, Etruria och Tuscia. Toscana förenades med Rom 351 f.Kr. och bildade den sjunde av de elva regioner, i vilka Italien indelades av Augustus för administrativa ändamål. Under Konstantin den store (300-talet) förenades det med Umbrien till en provins.
Efter Västromerska rikets fall (476) kom Tuscien jämte andra italienska provinser under heruler, östgoter, bysantiner och langobarder.

Toscana upplöstes så småningom i en mängd små stadsstater och de uppblomstrande städerna vann så småningom faktisk självständighet. De viktigaste av dessa toskanska republiker eller kommuner med självstyrelse var Pisa, Siena, Arezzo, Pistoia, Lucca och Florens, vilka på 1300- och 1400-talen till stor del förenades under ledning av släkten Medici och införlivades i släktens eget område. Kejsar Karl V förlänade 1531 Alessandro de’ Medici en ärftlig hertigtitel och påven Pius V gav Cosimo den store 1569 titeln storhertig av Toscana, en värdighet som 1576 tillföll hans son Frans och som bekräftades av tyske kejsaren.
Ätten Medici med Johan Gaston utslocknade 1737.

Viktor Emanuel II höll sitt intåg i Florens 16 april. 17 februari 1861 upphävdes den sista återstoden av Toscanas autonomi och landet uppgick fullständigt i det nya kungariket Italien.