Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 2-6 oktober 2019

Dags för årets andra resa med SvD accent till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Vårt mottagande på flygplatsen blev mycket chevalereskt, Gilbert, vår chaufför, tog artigt emot oss alla med sin “Chapeau” av och bockade.
Storstilat färdades vi sen ut mot kusten och Arcachon, i en buss som kör staden Agens mycket populära rugbylag, och detta just som Frankrike besegrade USA i Rugby-VM i Japan.

Resan gick först till Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad. De flesta av oss njöt av havssältan i de färska ostronen från med lite vitt vin.

Vår färd gick sedan vidare till hjärtat av Sauternes och anrika familjeägda lilla vingården Chateau Sigalas Rabaud. Med sina 14 ha är den minst av alla “crus classés” från 1885 års klassificering. Lunch vid vit linneduk hägrade för oss alla, och gåslevern gifte sig utmärkt med Sauternes vinet precis som det sagts oss! Äppelkakan var om möjligt ännu godare till.

Efter måltiden bjöds vi även på visning och provsmakning även av det torra vita vinet Demoiselles de Sigalas som nu framställts sedan 2009.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Bland uråldriga flinta-stenar, ca 16 000 år gamla, prövade vi sedan Chateau Terre Villes goda Pecharmant viner under ledning av engelska guiden Susan, som inte visade sig vara gift med gårdens son Pierre som flera av oss hade teorier om! Hon både serverade och diskade sedan så kanske inte så underligt att tankarna gick i den riktningen.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Stilla duggregn föll efter en stund i trädgården Latour Marliac. När vi gick runt dammen väckte den gröna japanska bron igenkänning hos många som varit på besök i Claude Monets trädgård Giverny utanför Paris. Spännande att få se varifrån han gjorde sina beställningar av näckrosor och bambu. Undrar varför hans lotus aldrig blomstrade?

På Domaine Michelet hos Madame Nathalie och Monsieur Jerome med bjöds vi sedan på överdådig fantastiskt tillagad sexrätters-lunch! Tillagad à la Maison och serverade av värdparet själva som bjöd rikligt av sitt goda vin blev vi riktigt bortskämda.

Kaffet som sedan vi intog på torget i medeltida Labastide d’Armagnac var välbehövligt!

Armagnac var nästa smakprov på vår dagordning, på Domaine d’Ognoas skedde denna direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Lokalguiden Gabrielle guidade oss genom park via slottet där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Rolfs födelsedag uppmärksammades med kaffe och “Drottningensbröstchoklad” plus skönsång av Ja må han leva på Maison Francois Miot.

Den lediga eftermiddagen började ändå med gemensam lunch, alla ville gå med när jag bokat bord på restaurant Dauphin så Eva skulle få sin sjötunga Meunière, trevligt! De serverade även mycket goda musslor och gambas.

Under kvällens avskedsmiddag var det så återigen dags för vår dagliga gåslever, flera av er hade även under dagen gjort inköp så att ni skulle klara de närmaste veckorna långt ifrån gåsleverns förlovade land.

Eftersom vi befann oss i landskapet Bearn så var förväntningarna höga på kvällens huvudrätt Tournedos med bearnaise, och trots att pepparsåsen som det istället blev var god så var det ju inte riktigt vad vi sett fram emot. Förhoppningsvis resans enda besvikelse?! (Restaurangägaren har skriftligt framfört sin ursäkt till oss alla via Go Slow Travel.)

Och så blev det dags att säga Au Revoir för denna gång! Mycket välkomna tillbaka till oss på Go Slow Travel; glada, vetgiriga, kunskapsfyllda gäster som ni är vår livsluft!

Önskar er alla en skön avkopplande höst. Suzanne

 

 

 

 

Armagnac och Sauternes, en resa i Sydvästra Frankrike 18-22 september 2019

Årets resa med SvD accent gick till Aquitaine i Frankrike, en resa mellan ädla drycker!

Efter mellanlandning på Schiphol i Amsterdam där markpersonalen hade varslat strejk som vi klarade oss undan, kom vi till Bordeaux där solen genast värmde gott.

Chauffören Pascal med sin stora ”rugby-buss” förde oss tryggt genom hela resan med början i Sauternes. Här besökte vi den mindre familjeägda gården Château Sigalas Ribaud där vi bekantade oss närmare med det berömda vinet bl. a Grand Vin årgång 2018 direkt från ekfatet.

Sedan avnjöt vi en lättare men delikat lunch serverades på terrassen.

I den historiska provinsen Périgord besökte vi den idylliska staden Bergerac, känt namn genom Cyrano med den långa näsan som däremot inte har något med staden att göra. Däremot finns han på ett flertal statyer. Efter lite tid i denna charmerande stad åkte vi i en traditionell flatbottnad båt, s.k. gabarre på floden Dordogne.

Vi lämnar sedan det område som Henry Miller en gång skrev ”Dordogne kommer att överleva, precis som drömmarna som när människans själ.”

På allt smalare vägar for vi med vår stora buss till Château Terre Vieille som inte är ett slott utan ett familjeföretag där man gör det goda lokala vinet Pécharmant. Sonen Pierre tog emot och berättade på genuin ”frenglish” om vinerna medan vi åt en god lunch i skuggan av prunkande träd.

Château Monbazillac ser mer ut som ett slott och har elegant möblerade rum. Efter visningen fick vi smaka ett par av dessa sötare viner Monbazillac som anses vara en prisvänligare konkurrent till Sauternes.

Dagen började med blommor i handelsträdgården Latour-Marliac. Näckrosorna stängda när vi kom men öppnade sig alltefter som solen värmde. Impressionisten Claude Monet fascinerades av dessa färggranna vattenblommor och den skriftliga beställningen han gjorde till sin egen trädgård i Giverny fanns att se i det lilla muséet.

Dags att återinträda i Bacchus fotspår då vi nådde familjegården Domaine Michelet där Madame Nathalie tog emot. Nu var det alltför varmt att sitta ute så långbord var dukat inne där vi åt en god lunch och generöst med vin.

Labastide d’Armagnac är en charmerande liten ort med medeltida anor där vi stannade för en fikapaus.

Eftersom dagen hade gått i Go Slow kom vi sent till Domaine d’Ognoas och missade den guidade visningen men Madame låste upp så vi kunde gå in och titta på alambic mm. Sen provsmakning av en armagnac från 2004 och en från 1994 direkt från ekfaten.

Resan fortsatte ner mot Pyrenéerna och staden Pau där vårt kungahus har sina rötter. Den gladlynta lokalguide Ludivine guidade oss genom park och slottet, där franske kungen Henrik IV föddes, fram till Bernadotte-museet. Efter en ledig eftermiddag så möttes vi igen för att inta avskedsmiddag på en restaurang som såg trist ut men det glömde vi när mat och vin kom in och nivån på samtalet steg!

Sista dagen kom så regnet, men lämpligt nog när vi satt i bussen. Väl framme vid Gujan-Mestras vid Arcachon som kallas de franska ostronens huvudstad klarnade det upp igen. Här slog vi oss ner vid enkla bord och snart kom Monsieur Eric med vin, ostron och gambas.

Inspiration slog till och en ”spontan” lovsång sjöngs av er till Go Slow Travel vilket fick reseledaren att bli riktigt rörd.

Tack för det och med hopp om återseende!

Champagne, resa med Matmagasinet och Maud 2019

Resan till Paris blev onödigt spännande på grund av att samma dag som vi åkte, den 26 april, började den SAS pilotstrejk som varslats men först nu blev kalla fakta. Mycket tidig morgon var vi på flygplatserna i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn.
Tack vare sms-kontakt hade vi koll på varandra och snart kom besked att GBG och CPH ombokats med Lufthansa via München till Paris. Ankomst kl.17 istället för 10:20 och här fick Maud vara reseledare. Vi andra väntade oroligt på Arlanda där ingen verkade kunna hjälpa oss.

Till slut kom nödlösningen tack vare Resia, vi åkte till Malaga och sedan Paris, något av en omväg! Vi anlände sent på kvällen till Orly och klockan var närmare midnatt när vi väl var på hotellet i Reims.

Nästa morgon samlades hela gänget och vi åkte som planerat till vinmuséet Le Phare de Verzenay där de flesta gick upp i fyrtornet för att se ut över vinstocksklädda kullar.

Ett mycket trevligt besök gjorde vi hos Jessica och Thierry Perrion. När deras goda champagne och lokala delikatesser dukades fram njöt vi i fulla drag. Efter kalla vindar tittade solen fram och som en bonus fick vi smaka på en champagne från 1951! Det var en spännande ny smak.

Eftersom vi hade missat ett champagnehus första dagen gjorde vi ett nu istället, hos Taittinger. Vackra gångar med dekorationer och sedan förstås provsmakning.

Vi som missat välkomstmiddagen träffades och åt tillsammans på restaurangen Côté Cuisine.

Ovanligt kallt för årstiden i Champagne och regnigt så det var bara att klä på sig och ta med paraply för vår stadspromenad i Reims med lokalguiden Anne Marie. Vi avslutade vid katedralen Notre Dame där vår trevlige chaufför Jocelyn hämtade upp oss.

Dags att besöka den by som kallas Champagnens vagga, Hautvillers. Här fick vi en kort visning och presentation av Amélie som berättade om Dom Perignon och visade graven.

Egentligen är Epernay den verkliga champagnehuvudstaden, en liten stad längs med floden Marne. Längs pampiga Avenue de Champagne finner man alla de stora världsberömda champagneproducenterna. Efter lunch, och förstås ett glas champagne,på Le Théâtre gick vi till Champagne Mercier. Här blev det en åktur i ett litet tåg i de kilometerlånga lagringstunnlarna innan det bjöds på champagneprovning. Både lunch och middag under dagen hade naturligtvis inslag av champagne.

Hemresan drabbades också av SAS pilotstrejk men nu visste vi i alla fall om det! Tråkigt förstås att missa flera planerade besök. Istället för kvällsflyg från Paris så måste vi åka på morgonen till Bryssel för att resa med Lufthansa igen via München alternativt Frankfurt till våra slutdestinationer.

Tack all för ert vänliga tålamod och nog hade vi trevligt allt tillsammans på detta äventyr!

Betagande Bretagne – en resa med SvD accent

Så var det äntligen dags för vår första resa till Frankrikes norra kust och det betagande Bretagne! Armor, mellan hav och land, ett område fyllt av legender och traditioner.

Framme i Rennes möttes vi av den sol och värme som höll oss sällskap hela vistelsen men också av en saknad resväska under större delen av vistelsen.
Vår gladlynta chaufför Gisele tog emot och körde oss till Dinan där vi började med besök på det gamla befästa slottet vars anor går tillbaka till 1300-talet.
Guiden Florence charmade oss med sin visning som hade inslag av rollspel!

Under resan till den f d sjörövar-staden St. Malo körde Gisele en speciell väg så att vi fick se tidvattenskraftverket och fördämningen av floden Rance. Under sin storhetstid som hamnstad handlade St. Malo med Indien och den forna glansen syns i unika eleganta hus. Vår livliga lokalguide CoCo berättade kuriosa om den förflutna, samt stoltheten i att bo i det som varit en självständig stad.

Dinan visade sig vara en riktig pärla och vädret lockade till orienteringstur i eftermiddagssolen.

Den 10 september, val i Sverige men då ingen vinnare fanns att rapportera om så tänkte vi inte så mycket på det. Istället åkte vi till en utav Frankrikes mest populära turistdestinationer; Mont San Michel.

Som en liten överraskning åkte vi hästdroska istället för transportbussen fram till den halvö vars historia går tillbaka till år 709 då man grundade en helgedom till ärkeängeln Michael på den klippiga toppen. Det var en imponerande syn vi hade framför oss där det gamla klostret tronade på den konformade klippan mitt den stora tidvattensbukten.

Lunch därefter åt vi uppe vid Point de Grouin som nu vid klart väder bjöd på utsikt ända till Mont Saint-Michel. En perfekt plats för ett gruppfoto!

I Bretagne måste man smaka på ostron och hos Ferme Marine blev det film om ostron, kort visning och provsmakning.

Vi tittade närmare på magnifika ruiner av klostret Abbaye de Beauport med anor från 1200-talet. Ett historiskt monument och ansett som Bretagnes finaste exemplar av religiös arkitektur.

Lunchen hos *kocken Daniel Jaguin var minst sagt uppskattad, allra helst efterrätten kommenterades med vördnad flera gånger därefter.

En kort promenad gjordes längs den spektakulära rosa granitkusten vid Ploumanach, ett naturskyddsområde med unika klippformationer. Dagen avslutades hos Cedric som gör cider på biologiskt odlade äpplen. En man med passion minst sagt! Men vi tyckte bättre om grannens pommeau som han också sålde…

Avskedsmiddagen var glad och uppsluppen så med hopp om återseende säger jag inte adieu, utan au revoir!

Bilresa i Frankrike och Tyskland

Bilresa med Classic Motor igen! Dagen innan avresan var vi alla lite nervösa eftersom LH strejkade just i Frankfurt då. Tack o lov avblåst så vi kom iväg från Frankfurt i tid. Strejken i Frankrike påverkade oss istället för den buss som skulle hämta oss fastnade i köer och var en timme sen så vi tog en fikapaus.

Resans första besök var på Musée National de l’Automobile i Mulhouse med smeknamnet ”Bilarnas Louvren”. Här finns över 100 Bugatti, klassiska tävlingsbilar samt en enorm samling bilar från tidigt 1900-tal.

Dagen avslutas i Colmar vars korsvirkeshus, blomsterprakt och smala gränder i den välbevarade stadskärnan charmade oss alla. På Maison Rouge åt vi en traditionell middag dvs tarte flambee och choucroute.

Vi ägnade en hel dag åt Peugeot, först det fina Musée de l’Aventure i Belle Époque-stil, sedan en tur till den närliggande fabriken där vi fick klä i oss västar och lyda guiden Miriams order om att hålla oss bakom linjerna. Kjol och klänning icke tillåtet!

Strax nedanför bergskedjan Vogesernas sluttning besökte vi en producent av den berömda Munster-osten. Efter en visning fick vi smaka den krämiga, välsmakande och starkt doftande osten. Alla inköp lades i bagageutrymmet för att inte s a s parfymera bussen.

Bilresa med buss:) fortsatte längs den berömda vinvägen, Route des Vins, och som tur var slutade det häftiga regnet lagom tills vi nådde Ribeauvillé. Hos Domaine Sipp hade vi en gemensam vinprovning som var både professionell och generös med sex olika Alsaceviner.

Egentligen skulle vi ha åkte förbi Strasbourg men vår chaufför tyckte att vi skulle se Europaparlamentet så vi åkte in en sväng innan vi tog Europabron över till Tyskland vid Kehl. Dagen avslutades i lilla fina Ludwigsburg där vi tog in på hotell för två nätter.

Stuttgart är en bilarnas stad och vi började med Mercedes-Benz museum med en guidad visning för att beskåda några av mer än 1 500 fascinerande föremål – allt från världens första bil till de senaste forskningsbilarna.

Efter en lunchpaus vid Saluhallen i centrum där det var livligt även utomhus i den varma vårsolen, fortsatte vi till Porsche museum. Förutom en tidsresa genom mer än hundra år omgiven av vackra bilar av ett av världens mest kända sportbilsmärken så är byggnaden i sig en sevärdhet. Materialet är en blandning av stål, betong och glas.

Sista besöket på resan var Motor och Teknik museet i Sinsheim där man har en utställning på över 300 klassiska bilar. Här finns bl.a. den tyska legendaren Opel Super 6 men också lyxiga Rolls Royce. Flera flygplan var uppställda och även om det var kul att få gå in i en Concorde så var det också lite obehagligt med det ordentligt lutande golvet.

Sen var det dags att åka till Frankfurt för slutet på vår bilresa och ta adjö av rese-sällskapet. Tack för denna gång!

Normandie, njutbar resa i september

Glada miner mötte mig på flygplatsen i Paris inför resan till Normandie när ni alla anlände med ett punktligt SAS. Kanske extra leenden berodde på att den förste passageraren ut var Måns Zelmerlöv som just då var listetta i Frankrike!

I vackert sensommarväder njöt vi sedan av blomsterprakten i Claude Monets fina trädgård i Giverny. Bl. a. beundrade vi vackra dahlior.

Vikingaättlingen Vilhelm Erövrarens invasion av Hastings och England kan i viss mån liknas med D-dagen många sekler senare, båda två var krigsoperationer med ofattbart många skepp och människor inblandade. Efter den levandegjorda beskrivningen av landstigningen vid klippbranten Pointe Hoc tog Dominique oss med till amerikanska kyrkogården. Talspråket ”Fyra årstider under en dag” fick vi belägg för här då en regnskur tog vid efter strålande sol.

Vid besöket vid ostronodlingen La Calvadosienne var intresset stort för Brigittes information om ostronets hermafrodit tillvaro och det kommande könsbytet i oktober! ”Kyssen från havet” smakade spännande och gott.

Vi reste in i regionens hjärta, Pays d’Auge, för att njuta av dess specialiteter. Till exempel den starka Livarot som av vissa ostälskare anses vara en av världens bästa. Med lite normandisk cider till förstås.

Uppskattat besök sedan på Château du Breuil där Marlene först visade oss runt de vackra byggnaderna och sedan lät oss provsmaka både calvados, aperitifen pommeau och chutney gjord på calvados.

Sedan åkte vi till den charmiga gamla hamnstaden Honfleur som alltsedan impressionisterna är en populär miljö för konstnärer. Ett härligt eftermiddagslugn infann sig vid makliga promenader bland caféer och butiker.

Rouen är en charmerande flanörvänlig stad vilket vi inte minst kände under stadspromenaden med vår guide i Frederic som imponerade stort med sin berättarförmåga och kunskap. Efter besöket på Musee des Beaux Arts smakade det gott med kaffe och äppeltarte. Promenaden avslutades vid torget Au Vieux Marché där Jeanne d’Arc brändes på bål år 1431.

Avskedsmiddagen serverades på La Couronne som enligt egen utsago är Frankrikes äldsta, en charmig korsvirkesbyggnad vid torget med smala lätt vinda trappor. Att calvados blivit favorit hos fler än en av oss var uppenbart efter middagen. Det skaldade tacktalet som KG bjöd på blev en fin avslutning av kvällen.

Efter en välbehövlig sovmorgon var det skönt att botanisera på söndagsmarknaden innan vi strålade samman igen för att lämna Rouen, Normandie, och bege oss till flygplatsen. Dags att säga hejdå till nya vänner, men vi kanske ses igen? Hälsningar från Suzanne.

Normandie med Matmagasinet 7 september 2022

Typisk arkitektur i Normandie

Äntligen dags för vår resa till Normandie med Matmagasinet och vår egen Mat-Maud! Tredje gången gillt då vi förstås fick ställa in resan under pandemin.
Många ombokningar av flygtider har det varit men vår utresa gick som den skulle och vi landade utan försening. Till vår lycka var allt bagage med, däremot var den franska bussen parkerad långt från terminalen på gr av ombyggnad. Så vår vänlige chaufför Christophe fick eskortera oss en ganska lång sträcka.  
Första stopp på resan blev sedan Giverny där vi efter lunch besökte impressionistens mästare Claude Monets hus och vackra trädgårdar. Från den japanska bron såg vi de flitigt avbildade näckrosorna.

  • Glada damer i Monets trädgård

Under resan till Caen öppnade sig himlen och det blev en hagelskur utan like och temperaturen sjönk från 21 till 16 grader på rekordfart!

Bayeux är en liten stad med en stor sevärdhet. Tapeten med stadens namn är en ca 70 meter långa broderade linnetyg från 1000-talet som livfullt skildrar Wilhelm Erövrarens erövring av England. Slaget vid Hastings år 1066 ses i närmast perfekt bevarade detaljer.

Bayeux
Bayeux-tapeten

Efter lunch träffade vi vår lokalguide Claire som guidade oss längs Invasionskusten. I juni 1944 landsteg de allierade styrkorna på Normandies stränder i ett av Andra världskrigets största och mest avgörande företag. Vi besökte vi den amerikanska krigskyrkogården, Omaha Beach och Pointe du Hoc.

Amerikanska krigskyrkogården i Normandie

Väderutsikterna inför resan hade visat 90% risk för regn varje dag, men det visade sig vara ”fake news”. Vi klarade oss utan att behöva ta fram regnskydd. Däremot nåddes vi av nyheten att Drottning Elisabeth av England hade avlidit. Detta efter att vi sett den högtidliga nedtagningen av flaggan vid amerikanska kyrkogården.

Invasionskusten i Normandie

Pays d’Auge är ett böljande grönt landskap där gamla bondgårdar, pampiga korsvirkeshus och feta svartvitspräckliga kossor syns här och var. Detta är ett smörets, gräddens och ostarnas land. På Graindorge smakade vi Camembert, Pont l’évêque , Neufchâtel och Livarot med ett glas cider.

Vi smakar på goda ostar!

Innan vi fortsatte till nästa provsmakning gjorde vi ett litet besök i den stora pilgrimskyrkan i Lisieux, tillägnad helgonet Therese. Normandie har blivit världsberömt för sina drycker baserade på äpplen; cider och calvados. På Chateau de Breuil fick vi en visning innan en liten provsmakning. Tjusigt bildspel om processen och ”änglarnas andel” fick vi också.

Det blev en kort promenad i Honfleur där vi beundrade kyrkan Sainte Catherine, Frankrikes största träkyrka, konstruerad av båtbyggare och har formen av en upp-och-nedvänd båt. För nu var det dags för ostronprovning på båten Bar à huitres. Emmanuelle trodde inte vi skulle komma på grund av det dåliga vädret, men det var förstås sol när vi väl steg ombord! Och de flesta av oss njöt av både ostron och vin, några av bara vin.

Ostronprovning med vin i solskenet i Honfleur

Rouen är en stor stad men hjärtat kan liknas av en mysig pepparkaksstad med över 800 korsvirkeshus. Här tog vi in på Mercure alldeles vid katedralen. Några av oss hade turen att hinna se ljusspelet på fasaden på kvällen.

Rouen utforskas till fots och det gjorde vi med vår kunnige lokalguide Frederic.
Den magnifika katedralen Notre Dame vittnar om den gotiska periodens glanstid i Normandie. Den gemensamma promenaden avslutades på impressionistmuséet.

Rouen, huvudstad i Normandie

Avskedsmiddagen intogs på den klassiska restaurangen La Couronne som har anor från 1300-talet.

Tack för denna gång och på återseende! Au revoir et à bientôt!

Maud Matmagasinet och Lena Go Slow Travel skålar och hoppas på fler resor tillsammans

Pärlor i Bourgogne 4-8 Maj 2022

Så var det äntligen dags för resan till Frankrike och Bourgogne! SAS levererade punktlig ankomst och snart var vi alla på väg mot resans första måltid som intogs på La Petite Ardoise i anrika staden Fontainebleau.
Restaurangen, med ekologisk och närproducerad ambition bjöd på ugnsbakade ägg (från Laveau-gården) med stekt gåslever och frasiga franska frites därtill, desserten var himmelska päron i honung och karamellsås, tror ingen av oss hade sagt nej till ytterligare en portion.
 
Efter kaffet blev det istället en stärkande promenad på 4 minuter till slottet Fontainebleau, hem för många franska kungar, främst ihågkommen kanske Frans I och även ett par kejsare, Napoleon och hans brorson Napoleon III som stod för slottets tjusiga empireinredning. På vackra innergården Cour Carré fanns även ett café, skönt att njuta av utsikten över anlagda dammen stillasittande efter tidig morgon från Sverige.

slottet Fontainebleau

Vi fortsatte sedan till Auxerre, efter installation på Hotel Normandie sågs vi för promenad till Le Quai och en rustik riklig middag à la Bourgogne med anksallad till förrätt och Jambon Chablisienne till huvudrätt. Citronmarängtårtan slank visst ned den också!

Andra dagens morgon träffade vi vår artige och trevlige chaufför Nelson, som inte bara rattade bussen eminent resten av resan utan även efter några försök klarade av bussens mikrofon, och strax var vi på väg. Fontenayklostret, vackert belägen i dalgång var ett fint besök i stilla ro bland korsgångar, dormitorium och refektorium men var tvättade de sig i avsaknaden av tvättrum?

Klostret Fontenay

Vingården Domaine Brocard bjöd på mycket goda Chablis viner till ost och charkuterier men mycket vill ha mer så vi fortsatte till nästa vingård bara ett par minuter bort.
Domaine Clotilde Davenne och ägarinnans son och arvtagare Arnaud bjöd på överdådig vinprovning med 10(!) olika crus, alltifrån Bourgogne Blanc, Chablis, Irancy, Saint Bris och Crémant de Bourgogne. Omöjligt att välja helt enkelt.

  • J
Vingårdsbesök i Chablis

I klosterbyn Flavigny- sur-Ozerain bjöds vi på anispastiller och med piffiga små blå plastmössor på huvudet fick vi se den ekocertifierade tillverkningen av dessa klassiska bonbons, veganska redan 1591 ,var de kanske t.o.m. nyttiga?

Besök på fabriken i Flavigny som gör aniskarameller

Vår färd gick vidare till prestigefulla Aloxe-Corton där vi besökte en av områdets små egendomar, Domaine Comte Senard, den fina placeringen åskådliggjord på karta, och fick smaka på både regionens, byappellationen, en Premier Cru och en Coron Grand Cru tillsammans med mycket välsmakande ostar.

Vin och ost hos Domaine Comte Senare i Aloxe-Corton

I Beaune bjöds det rundvisning på medeltida sjukhuset Hôtel Dieu, i bruk ända till 1971. Vår guide Catherines engelska var dock av det svårförståeliga slaget så på slutet av den timslånga vandringen var vi bara en tapper skara kvar. Belöningen blev en timme i solsken på uteservering eller en stunds fönstershoppande.

Marknaden i Beaune besöktes av några morgonpigga besökte, men även regionhuvudstaden Dijon erbjöd detsamma så efter en stadspromenad med underbart humoristiske och kunnige guiden Guy så blev det lite tid att utforska den. Tanken på lunch ute i den sköna vårsolen var det fler än vi som hade, efter år av covidnedstängningar vaknar nu Frankrike och övriga Europa upp till nytt liv igen. Umgänge står helt enkelt högst på listan, så det blev svårt att hinna med en fransk lunch, alla var vi överens om att där ville vi stannat längre!

Dijon

Vidare äventyr väntades oss, i det allra finaste vinområdet i Bourgogne (alla vinexperter eniga) Clos Vougeot, hade vi inte bara avsmakning av mycket fina viner på familjevingården Domaine Aermelle et Bernard Rion. Avslutningsvis bjöds det en Clos Vougeot Crand Cru och svärsonen Gregory bjöd då på delikatessen tryffel.lo di Miramare

 

Domaine Aermelle et Bernard Rion i distriktet Clos Vougeot

Vår fina gruppbild hann vi också med där, vi ser onekligen både nöjda och glada ut.

På återresan till Beaune besökte vi Cassisium, där vi blev unga charmiga och kunniga guiden Candices första engelska grupp, och inte bara det var värt att fira utan hon fyllde även år så vi klämde i med ” Ja må hon leve”, ännu en ny första upplevelse för henne. Hon bjöd oss sedan på en mängd olika varianter av svartvinbärslikören Cassis som kan njutas på många sätt, mest populärt kanske tillsammans med Bourgogne Aligotée som aperitifen Kir. Så där satt vi i solen och drack drinkar med fåren fridfullt betande bredvid.

Cassisium där likören Cassis produceras

Vår sista dag började med en historiskt kort busstur, två minuter bort låg anrika senapstillverkaren Fallot, dags för oss att få prova på klassisk Dijonsenap men också andra härliga smakkombinationer, vissa mer populära än andra hos oss. Vattenkranen fick ibland göra sitt när det blev för starkt. Vår amerikanske guide Joseph, bördig från Minneapolis fick oss med sitt skämtsamma berättande att lyssna uppmärksamt, han förhörde sig om vad vi hette, och när Gun svarade ”Gun” så replikerade han blixtsnabbt till Ing-Marie när det blev hennes tur ”and so you are Bullet then?!” En trevlig gåva med två små burkar fick vi också med oss när det blev dags att resa vidare.

  •  

    4 Moutardes
Provsmakning av den berömda senapen

Vårt första mål för dagen var Vezelay med den berömda basilikan. Högt uppe på kullen var den väl synlig för alla århundradens tusentals pilgrimer på deras väg bort till slutmålet Santiago de Compostela. Det blev en tuff vandring upp även i våra dagar men väl värt det. Utsikten var ju magnifik.

Vår Bourgogneresa vore ju inte komplett utan minst en vinprovning per dag, den här gången dock en lite annorlunda sådan. Les Faverelles i pittoreska byn Asquins bjöd på trängsel , gemyt och en genuin känsla av ett hårt arbetande familjeföretag.
Vi fann sedan en fin plats för vår picknick; baguetter, ostar, skinka, oliver, vin och franska jordgubbar dukades upp och stillade vår hunger innan resan upp mot Paris och Charles de Gaulle flygplatsen tog vid. Mil efter mil betade vi av innan söndags och ”efter lovet” köerna utanför Paris nästan blev oss övermäktiga. Men det gick, och det blev dags att skiljas åt för denna gång. På återseende hoppas jag, Suzanne och Go Slow Travel!

  •  

    Picknick i solen